Statistiken, som dagligen redovisas i diverse riktningar, är svår att få grepp om. Det har t ex talats mycket om invandringens storlek. I händerna på politikerna blir denna storlek framförd på ett något filtrerat sätt. Statsministern menade häromdagen att den största delen av invandringen är arbetskraftsinvandring. Man bör vara något försiktigt med att omedelbart sätta tilltro till statsministern ofta optimistiska kalkyler. I Kvartal har man granskat hans påstående och det verkar som om man där har kommit fram till ett rimligare resultat. Kanske till och med det korrekta. (Kvartal)
Relativiseringen och inflationen har nu övermannat ”normaliseringen”. Vi har kommit mycket nära att allting är normalt, bortsett från det som ideologiskt är opassande enligt de anständiga. Johan Hakelius skriver en intressant historia om denna företeelse. (Expressen)
statsministern menade förstås att han VILL att större delen av invandringen ska vara arbetskraftsinvandring. Han blir alltid delvis hörsammad, men alldeles för stora delar av invandringen är bidragstagarinvandring från asociala kulturer. Det beror på att kön till svenska offentlig försörjning oändlig, och den svenska asylpolitiken är byggd på vanföreställningar att vi kan och vill.