Del 198: Turner Prize 2006

Ännu en gång har Turnerpriset delats ut (4.12) och blivit en nyhet världen över. Det som uppenbarligen var svårigheten den här gången var att finna en tillräckligt intressant vinnare. Egentligen verkade utgången vara mer eller mindre given. Phil Collins (586) som var väl meriterad och som dessutom ansträngt sig att göra något speciellt i de nominerades utställning. Han lät installera ett kontor för undersökning av hur Turnerpriset fungerar som mediehändelse, Shady Lane Productions.

Att man istället valde Tomma Abts (1370) är något man kan fundera över. Klart att det var dags att ge priset till en kvinna och kanske ville man också se måleriet som segrare någon gång. Tomma Abts som alltid målar i samma format är inte precis upphetsande i något avseende så priset får också markera att man valt det stilla, lågmälda och långsamma. Mark Titchner (1151) kan möjligen verka alltför speciell med sina logotypiska texter och Rebecca Warren (1042) är varken fågel eller fisk. Ett konstpolitiskt beslut och ett mellanår för Turner Prize.

abts_lubbe 2005.jpg
Tomma Abts Lubbe 2005

collins_shadylane3 2006.jpg
Phil Collins Shady Lane Productions 2006

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Samtidskonst | 7 kommentarer

Del 197: Fallet Halden

Halden är en norsk stad nära den svenska gränsen. Staden har en förnämlig attraktion: Fredrikstens fästning. Karl XII föll där. Jag har besökt staden för att delta i ett seminarium rörande ett projekt i Border Art. Denna organisation är ett samarbetsprojekt för konstnärerna på ömse sidor om gränsen Dalsland – Östfold.

Under sommaren arrangerades ett utställningsprojekt på fästningen. Efter välkänd modell: Konstnärerna får tillfälle att göra site specific på utvalda platser. Tämligen i sådana sammanhang oprövade konstnärer, men så är det ofta. Och resultatet brukar också bli acceptabelt. Det som är intressant med hela detta projekt är inte minst att man här har inlett ett arbete med att bygga upp ett regionalt nätverk med diverse aktiviteter. Alla konstnärer kan inte bli internationella samtidsartister men det finns andra möjligheter. Det regionala är en sådan. Dessutom, och det är nog så väsentligt, finns det EU-pengar för dylika försök.

Nå, alla verkade lyckliga över projektet som avsatte ett antal nedslag på den berömda fästningen. Så kom det som då och då inträffar i sådana utställningar. Haldenborna blir upprörda över deras heliga fästningsmurars besudling. Kommunen blir förskräckt och följden blir polis och vitesföreläggande med omedelbar verkan. Så försvinner hela härligheten. Medierna har fått något skriva om och konstbråket när långt utanför småstadsmiljön.

Oerfarenhet kan man nog tala om från alla håll. Haldens representanter borde ha insett att de äntligen fick lite uppmärksamhet som med all säkerhet skulle styra åtskilliga turister till fästningen. Konstnärerna skulle ha tagit strid och satt en advokat i effektivt arbete.

Hur som helst kan man slå fast att den enkla modellen fungerar än och att det kommer att fungera även ett gott tag framöver. Projekt – reaktion – vandalisering – polis – medier – framgång.

På det seminarium som gick av stapeln den 4 december fanns även representanter för det nog så kompakta motståndet. Det känns igen, låt oss säga att det alltid är detsamma. En våldsam överdramatisering av ett tämligen oskyldigt och temporärt konstinslag. Men användbart. Regionerna lever.

Se mer om Border Art Halden.

border art.jpg
Förargelsens tygdukar på fästningens heliga murar

borderfästn.jpg
Det stolta Fredriksten

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m | 6 kommentarer

Del 196: Debatt och topplista

Jaha, jag har nu debatterat konst och filosofi i Umeå. En stor del av diskussionen kom att handla om den institutionella konstteorin. Sven-Olov Wallenstein menar att den inte säger någonting, det är en tom teori som enbart bekräftar vad som sker på konstvärldens yta. Som jag ser saken beror detta på att konsten i sig är tom. Allt som sägs om den och tilläggs i form av mer eller mindre kvarblivande traditioner kommer att bejakas eller marginaliseras av konstvärlden. Jeanette Emt som ägnat mycket tid åt institutionell teori menar att man bör utveckla fler jämförelser mellan konstens institutionella teori och andra områden som har samma system, t ex penningväsendet. Så långt kom vi den här gången. Fortsättning följer. Och under tiden kan vi ta en titt på våra svenska topp 15:

1. Ann-Sofie Sidén 503 (1)
2. Henrik Håkansson 735 (2)
3. Annika Larsson 756 (3)
4. Clay Ketter 1084 (4)
5. Jonas Dahlberg 1206 (7)
6. Miriam Bäckström 1252 (5)
7. Carl Michael von Hausswolff 1281 (6)
8. Tobias Bernstrup 1394 (9)
9. Annika Eriksson 1425 (11)
10. Magnus Wallin 1432 (8)
11. Johanna Billing 1436 (12)
12. Matts Leiderstam 1506 (10)
13. Maria Friberg 1612 (13)
14. Annika von Hausswolff 1658 (14)
15. Année Olofsson 1734 (-)
16. Karin Mamma Andersson 1819 (-)

I stora drag är våra 15 främsta svenska konstnärer stabila. Ann-Sofie Sidén tecknar sig alltmer som den klarast lysande stjärnan. Hon kan räkna in en avsevärd framgång i utställningen INTO ME/OUT OF ME på Kunst-Werke i Berlin.
Utanför listan pinnar Natalie Djurberg på. Hon har senaste månaden gjort ett ryck från 3514 till 2406. Och på den sista platsen tycks det vara så att Mamma Andersson och Cecilia Edefalk ständigt kämpar om den. Nu var det Mammas tur. Dahlberg fortsätter uppåt.

djurberg n florentin 04.jpg
Djurberg på frammarsch, Florentin 2004

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Samtidskonst | 93 kommentarer