Del 301: Turnerpriset upplaga 2007

Postat den 2007 14 maj av Lars Vilks

Dags igen för att i mån av tid och kraft engagera sig i Turner priset. Den senaste upplagan där målaren Tomma Abts kammade hem förstapriset var ingen riktigt övertygande föreställning. Men det är ofrånkomligt att priset lyckats med att göra sig känt och att man varje år får stor uppmärksamhet. Tävlingar är stort och ingen tycks bli färdig med den lilla spänning som alltid finns där: Vem vinner i år?

Är det roligare år 2007? Listan är följande:

Zarina Bhimji från Indien (993) – en del kanske minns från Documenta 11 där hon visade en film från Uganda. Idi Amin hade fördrivit tusentals asiater (Bhimjis familj var en av de drabbade) och deras lämnade hem är huvudmotivet i filmen.

Nathan Coley (2639) från Skottland. Han ägnar sig åt att belysa arkitektur, hur den är ett uttryck för befolkningsgrupper och dylikt.

Mike Nelson (2055), engelsman, är också engagerad i installationer kring temat arkitektur.

Mark Wallinger (329). Ja, här borde vi ha den självklare vinnaren. Ett av hans senaste, mycket uppmärksammade projekt, handlade om demonstrationerna i London mot Irakkriget, State Britain.

Sålunda bör vi redan nu kunna slå fast att The Winner is: Mark Wallinger. Rätta mig om jag har fel.

bhimji_2001-06.jpg
Zarina Bhimji

coley-n-there-willbe-2006.jpg
Nathan Coley

nelson_rec-av-babylon-palats.jpg
Mike Nelson

wallinger-state-britain-06.jpg
Mark Wallinger framför State Britain 2006

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m | 4 kommentarer

Del 300: Documenta goes bondage

Postat den 2007 10 maj av Lars Vilks

Händer det något, måste det hända något? Det måste hända något! I konsten finns ingen annan utväg.

Låt mig bara ett ögonblick dröja vid gårdagens händelse i Umeå med Itziar Okariz och Dorinel Marc. Det blev stoff för Expressen och Aftonbladet och notis för många tidningar men inte någon kulturhändelse för DN och SvD. För låg nivå – och så lär det förbli. Å andra sidan kan man inte komma ifrån att hela den svenska DIS-världen förmodligen känner till händelsen.

Konsten är beroende av att vinna mediernas sensationsgunst. För hur skall man annars nå ut?

Nå, man hör ibland konstvärldsmedlemmar som menar att de inte bryr sig om att försöka skapa intresse för sina produkter. Antingen har de någon som ordnar saken åt dem eller så befinner de sig fullständigt bakom flötet. I varje fall betyder utebliven uppmärksamhet detsamma som en alldeles egen monolog och det brukar inte vara det som är avsikten med konstproduktion.

Vi vet att det har blivit allt värre med sensationslystnaden. Redan var det uttalat med 1990-talets YBA och deras Sensation. Men det är nog något som kommit för att stanna. Praktiskt taget alla kategorier i samhället bedriver mediestrategier och utgår ifrån de råd som den alltmer obligatoriska ledarskapscoachingen förmedlar.

Snart stundar Documenta 12 och konstdirektören Roger M. Buergel har sett till att ständigt leverera nyheter. För första gången har vi en Documenta som är ett fall för medierna och som därför måste avslöjas bit för bit medan vi väntar på själva händelsen. Vi kan räkna med att det blir en upplösning a la Baudrillard, alltså att väntan var det bästa; det var då det skedde. Just nu har han sett till att något överraskande skruva upp volymen och i bästa sensationsstil skapa uppmärksamhet. Om ni går in på Documentas hemsida kommer ni antagligen inte att se något annat än några texter av Buergel men om ni fortsätter besöken då och då kommer det sannolikt att dyka upp något helt annat. I varje fall var det så under eftermiddagen. Hito Steyerl (Tyskland, 3396) har gjort en bondagetrailer och den visas som trailer för Documenta. En oväntad vändning. Men, som Marc Spieglerciterar från Buergels text om ett av hans givna teman, “Bare life” (“blotta livet”): “Bare life deals with that part of our existence from which no measure of security will ever protect us. But, as in sexuality, absolute exposure is intricately connected with infinite pleasure.”

Buergel vet hur man skall lägga saker på rätt nivå. Om Documenta kan vi också konstatera att vi redan nu har praktiskt taget hela den aktuella konstnärslistan och att det därmed kan slås fast att det nordiska inslaget består av Johanna Billing och – Poul Gernes från Danmark.

documentasm_small.jpg
Stillbilder från Steyerls trailer (den har tidigare funnits på YouTube men är borttagen av etiska skäl)

Publicerat i Grand Tour 2007, Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m | 27 kommentarer

Del 299: Och ditt namn skall vara utsläpp

Postat den 2007 9 maj av Lars Vilks

Ett avsevärt tjatande blir det om Sharjahbiennalen nr 8. Jag har berört den i följande delar: 203, 272, 279, 287, 288. Vi har som sagt en svensk med, Henrik Håkansson, men han är, vad jag kan se, osynlig i alla informationsflöden om biennalen. Så även i DN. Denna dagstidning har tydligen värderat biennalen som synnerligen intressant och idag kan man läsa recensioner av Dan Jönsson och Maria Lantz.

sharjah-taxi.jpg
Här kommer det en taxi

Och den är intressant, dvs. i princip. Som redan sagt var är biennalen ekologisk; ”Still life” heter det underfundigt. Merparten av konstnärerna blir duktiga och några gör som man brukar, vridningar och tänkvärda besynnerligheter. I längden är det de senare som konstvärlden är mest förtjusta i. Men ändå: nu har vi Global Warming och koldioxidutsläppen. Ni vet, det där som den allt fetare Al Gore åker runt och predikar, mottagen som Messias i alla länder. Vi har fått en ny religion: Du skall tro på ditt utsläpps skuld, din synd finns i varje ditt andetag:

Rör icke bilen
Flyg icke flyget
Om icke solen skiner: frys, ty du förtjänar det för dina synders skull
Ät icke av kött eller alternativt ät upp allt kött, ty djuren är de värsta av syndare

Jodå, till Sharjahbiennalen kommer biennalkonstnärerna flygande och man är medveten om att ekvationen inte går ihop. För övrigt är det så att aldrig har konstnärerna flugit så mycket fram och tillbaka över världen som i den tid vi lever i. Man kan använda sig av artfacts för att med god precision räkna ut hur mycket koldioxid som en konstnär släpper ut. Ju högre ranking desto mer utsläpp.

Nu skall vi inte vara alltför oroliga om det mänskliga bidraget till koldioxidutsläppen. Om tre dagar är det dags för schlagerfestivalen och den slår med lätthet ut Al Gore.

Konsten behöver inte bry sig om något ansvar. Den påverkar inte någon utan kan i lugn och ro göra projekt om ekologi med bisarra och egenartade inslag och vändningar. Den lämpar sig inte för duktighet eller religiös förkunnelse. Andra organisationer tar hand om det.

Medan ni väntar på att intresset för koldioxid skall gå upp i rök med schlager-EM, varför inte ta del av en snabbresa genom biennalen?

sharj-dijkman-marjolijn-visitor-of-wondering-about-the-future-lit.JPG
Marjolijn Dijkman, nytt holländskt namn i internationella sammanhang, här en besökare i hennes fotohörna: Wondering About the Future, Sharjahbiennalen.

PS: Itziar Okariz (del 284) pinkade idag kl 17. Hon blev störd av en uppretad urininsamlare. Får tillägga att den senare var den inte helt okände Dorinel Marc. Läs mer.

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m | 12 kommentarer