Vilks.net

Så har den kommit igång, Documenta 12. Idag bevistades presskonferensen av 2 800 tillresta journalister och TV-team. Och dessutom presenterades konstnärslistan. Den visade sig innehålla 113 konstnärer som visar 500 arbeten. Här är konstnärerna (Det finns några noteringar om födelseår och hemort, ”reg” betyder att de deltagit i Buergels tidigare utställning Riegerung, artfactsplacering finns också för några konstnärer – och det gäller endast konstnärer som inte varit kända tidigare, noteringarna är skissartade och inte genomarbetade).:

• Ferran Adrià
• Saâdane Afif
• Ai Wei Wei
• Halil Altindere
• Eleanor Antin
• Ibon Aranberri
• David Aradeon arkitekt Lagos stud USA
• Maja Bajevic
• Monika Baer
• Yael Bartana
• Mária Bartuszová 1936-96 Slovakien
• Ricardo Basbaum
• Johanna Billing
• Cosima von Bonin
• Trisha Brown
• Graciela Carnevale (reg) noterad
• Mihr Chand Indien 1780
• James Coleman
• Alice Creischer
• Danica Dakic
• Juan Davila
• Terry Dennett – uppdaterar Jo Spence bilder
• Dias & Riedweg Brasilien Schweiz 1269
• Gonzalo Diaz 1947 Chile 6993
• Atul Dodiya 1959 Indien 2168
• Ines Doujak
• Lili Dujourie
• Lukas Duwenhögger
• Harun Farocki
• León Ferrari f 1920 Argentina 2508
• Iole de Freitas –
• Peter Friedl
• Poul Gernes
• Andrea Geyer
• Nibaran Chandra Ghosh 1835-1930 Indien
• Simryn Gill
• David Goldblatt f 1930 Sydafrika 679
• Sheela Gowda
• Ion Grigorescu
• Grupo de Artistas de Vanguardia
• Dmitrij Gutov
• Sharon Hayes
• Romuald Hazoumé 1962 Benin 2813
• Katsushika Hokusai
• Hu Xiaoyuan
• Sanja Ivekovic
• Luis Jacob Canada 27568
• Jorge Mario Jauregui arkitekt Brasilien
• Abdoulaye Kanaté
• Amar Kanwar
• Mary Kelly
• Paul Klee
• Bela Kolarova Tjeckien 13928
• Bill Kouélany f. 1965 Kongo
• Jiri Kovanda
• Zofia Kulik
• Kwiekulik – arbetar med Zofia Kulik
• Louise Lawler
• Zoe Leonhard
• Mark Lewis 1958 Canada 500
• Lin Yilin f 1964 Kina 6236
• Lee Lozano
• Lu Hao f 1969 Kina 3840
• Churchill Madikida
• Inigo Manglano-Ovalle f 1961 Spanien 1062
• Kerry James Marshall f. 1955 USA
• Haddschi Maqsud At-Tabrizi
• John McCracken
• Agnes Martin
• Nasreen Mohamedi
• Edouard Manet
• Andrei Monastyrski f 1949 Rumänien (med på Venedigbiennalen07) 1907
• Benoit Navarret – performance teater
• Olga Neuwirth
• J.D. Okai Ojeikere
• Anatoli Osmolovsky f 1969 Ryssland 1661
• George Osodi Nigeria foto
• Jorge Oteiza 1908-2003 Spanien 892
• Annie Pootoogook
• Charlotte Posenenske
• Kirill Preobrazhenskiy Ryssland
• Florian Pumhösl
• Yvonne Rainer
• CK Rajan – Raqs media
• Gerhard Richter
• Alejandra Riera f. 1965 Argentina (reg) 5969
• Gerwald Rockenschaub
• Sonia Abian Rose f. 1966 (Reg) Argentina 10783
• Lotty Rosenfeld
• Martha Rosler
• Aoku Ryoko f. 1973 Japan 8023
• Luis Sacilotto Brasilien 9438
• Sakarin Krue-On
• Katya Sander
• Mira Schendel
• Dierk Schmidt
• Katerina Seda
• Allan Sekula
• Ahlam Shibli
• Andreas Siekmann
• Nedlo Solakov
• Jo Spence 1934-92
• Grete Stern 1904-99 Tyskland af 13317
• Hito Steyerl
• Jürgen Stollhans
• Imogen Stidworthy
• Mladen Stilinovic f 1947, Serbien, af 1453
• Shooshie Sulaiman – Malaysia
• Oumou Sy queen of fashion Senegal
• Alina Szapocznikow
• Atsuko Tanaka
• Guy Tillim f 1962, Sydafrika, af 3053
• Tseng Yu-Chin
• Lidwien van de Ven
• Simon Wachsmuth
• Xie Nanxing
• Yan Lei f 65 Kina 4093
• Zheng Guogo Kina fashion etc
• Artur Zmijewski
En omedelbar kommentar till listan är att Buergel har ett defensivt lag. De flesta konstnärerna är inte alltför välbekanta och en del är knappast alls kända. Några, som t ex Manet och Hokusai tillhör konsthistorien. Östeuropa och Asien har, när listan nu blivit klar, fått ett antal ytterligare medverkande, även afrikanska och sydamerikanska har tillkommit. Överraskande få konstnärer är från USA. Skandinavien representeras av Johanna Billing och Poul Gernes.
Det sammanhållande tema som Buergel tycks ha bestämt sig för under resans gång är ”formernas migration“, alltså hur konstens former förflyttar sig genom historia och geografi. Frågan är naturligtvis om det kommer att bli det som utställningen kommer att handla om. Eller om den kommer att sönderfalla i en lång rad konstnärskap. En sak kan man vara säker på: Det finns mycket att ta ställning till.
Sanja Ivekovic vallmofält kommer enligt de senaste uppgifterna att blomma först i augusti. Sakarin Krue-ons risplantering har fått problem med bevattningen och första omgången av Ai Weiweis 1001 kineser har anlänt till Kassel. Kocken Ferran Adria kommer inte till Kassel utan stannar kvar på sin krog utanför Barcelona. Men ett bord kommer varje dag att vara reserverat för utvalda Documentagäster. En del av detta kan man se på ett tv-inslag.

Det går också att se bilder från Documenta 12.

Den stora presskonferensen

PS: Nästa uppdatering av den här sidan kommer den 19 juni.

I dessa dagar har vi mycket konst och praktiskt taget ingen konstteori. Ännu en liten tid lär nog gå innan den saken ändrar sig. Men några små korn kan dyka upp och idag är det Nils Forsberg som kommit till skott när han recenserar biennalen i Expressen. Jodå, han är ganska nöjd. Det är det allmänna omdömet; Robert Storr har fått klart godkänt av de flesta skribenter. Se också Ulrika Stahre i Aftonbladet. Och varför inte se på en fransk? Forsberg har också ett par rader om teori:

Konsten kommer före teorin och fångar och inkorporerar osorterat tillvarons och erfarenheternas alla nyanser, motsägelser och inkonsekvenser. Konstens tempus är presens.

Det är väl att ta i, Forsberg tycks tro på den heliga konsten, att den äger en enastående förmåga att fånga in världen. Snarare kan man säga att teorin kopplar ett grepp om konsten och konsten vrider sig ur detta. Systemet är konstruerat på det sättet, konsten skall inte vara klar, men får inte heller bli alltför oklar. Det är absolut förbjudet att någon teori skall kunna förklara ett konstverks mening. Så sker detta famntag om och om igen. Ingen klarar sig utan den andre och det går inte heller att säga att någon var där först. Det händer att teorin och konsten byter plats, så att teorin står för nydanelsen och därmed sammanhängande oklarheter. För vi måste komma ihåg att ingen teori är solklar. Lika mycket ansträngning som man lägger på att med teori förklara konsten, lika mycket möda har man med att förklara hur en viss teoretiker och teori skall förstås.

Förmodligen kan man läsa av i varje fall smärre teoretiska förändringar i samtidskonsten. Som det är allom bekant har steget från form till innehåll som det grundläggande inslaget i konsten blivit genomfört. När det gäller innehållet är det inte mycket att välja på, det blir det sociala som lika självklart måste behandlas kritiskt. Socialkritiken kan med andra ord knappast fördrivas. Men det tycks ske en väsentlig förskjutning av tyngdpunkten. Det förefaller som om konstvärlden på allvar insett att de socialkritiska ambitionerna är kraftlösa och att framvisandet av politiska teman är en intern affär där det i praktiken handlar om att finna former, variationer och uttryck för den egna profilen. Det tycks vara vägen bort från den överambitiösa socialkritiken.

Internationella konflikter är populära i konstvärlden. Emily Prince (noterad i artfacts) har med sina teckningar av de amerikanska offren i Irakkriget (3556 st) gjort sig populär i konstvärlden. Hon har också gjort relationella teckningar.

Den turkiska paviljongen på Venedigbiennalen, jag den dök upp igen, nu i Linda Yablonskys artikel i Artforum. En artikel som med lätt hand befriar sig från alla intellektuella anspråk. Men i alla fall, Turkiet blir ett av de få inslagen i hennes text som handlar om konst. Eller, snarare är det tvärtom, konsten finns framför allt i de tunga nätverksbyggena som under ett par dagar lagts ut i Lagunernas stad. Kvalitet säkras och byggs upp. Vem går med vem och vem är med på vad? Var du med på Tracey Emis yachtparty? Eller fick du ett glas med etsningen WATER på Joseph Kosuths fest? Inte det? Men det finns andraklasspassagerare och vi får nog räkna med att klasserna räknas ner sig till även tredje och fjärde. Värst för dem som inte är här alls under dessa viktiga dagar. Konsten är snabbt avklarad. Festen och personlighet, alla som är involverade i konstvärlden måste inse att det är där vi har hamnat. Ni som följer Expressens fyra Europaryttare har säkert märkt att de inte gärna skriver om konsten utan främst om sig själva och vem man träffar och ser på. Idag är huvudnyheten från konstresan att man kör en Alfa Romeo norrut. Till vad tjänar konsten och vad skall man ha den till på biennalerna? Det är redan känt att några nyheter har den inte att bjuda på. Sommaren har sin egen trend i Europa: Let’s do the Arty Party! Det skrivs dock någon vacker runa alltjämt om de inte alltför upphetsande venetianska visningarna. Inga upptäcker, mest lite småtyckande, som i International Herald Tribune.

Som om detta inte var nog får vi också veta att det högsta hönset i Grand Tour 2007, Roger M. Buergel kastade enligt Zeitmagazin för några dagar sedan in curatorhandduken och skall aldrig mer organisera någon utställning: ”För min del är det förbi. Det hänger samman med att jag under Documentaprocessen har utvecklat andra intressen. Jag intresserar mig nu mycket mer för brukskonst och gammalt konst…Jag gör aldrig det som jag redan kan.”

Jaha du, det låter väldigt bra som ouvertyr till den stora öppningsdagen den 16 juni. I varje fall blir det en stor utställning och för att spara lite spring (och för alla dem som inte kommer dit) kan vi titta på något som redan är klart, Allan Sekulas utevisning av sina fotografier vid Herkulesmonumentet.

Allan Sekula: Shipwreck and Workers

Allan Sekula: Shipwreck and Workers

Hur skall det gå med Sanja Ivekovics vallmofält? Blir det duvornas rov?