Del 323: Arty Party och en trött general

Den turkiska paviljongen på Venedigbiennalen, jag den dök upp igen, nu i Linda Yablonskys artikel i Artforum. En artikel som med lätt hand befriar sig från alla intellektuella anspråk. Men i alla fall, Turkiet blir ett av de få inslagen i hennes text som handlar om konst. Eller, snarare är det tvärtom, konsten finns framför allt i de tunga nätverksbyggena som under ett par dagar lagts ut i Lagunernas stad. Kvalitet säkras och byggs upp. Vem går med vem och vem är med på vad? Var du med på Tracey Emis yachtparty? Eller fick du ett glas med etsningen WATER på Joseph Kosuths fest? Inte det? Men det finns andraklasspassagerare och vi får nog räkna med att klasserna räknas ner sig till även tredje och fjärde. Värst för dem som inte är här alls under dessa viktiga dagar. Konsten är snabbt avklarad. Festen och personlighet, alla som är involverade i konstvärlden måste inse att det är där vi har hamnat. Ni som följer Expressens fyra Europaryttare har säkert märkt att de inte gärna skriver om konsten utan främst om sig själva och vem man träffar och ser på. Idag är huvudnyheten från konstresan att man kör en Alfa Romeo norrut. Till vad tjänar konsten och vad skall man ha den till på biennalerna? Det är redan känt att några nyheter har den inte att bjuda på. Sommaren har sin egen trend i Europa: Let’s do the Arty Party! Det skrivs dock någon vacker runa alltjämt om de inte alltför upphetsande venetianska visningarna. Inga upptäcker, mest lite småtyckande, som i International Herald Tribune.

Som om detta inte var nog får vi också veta att det högsta hönset i Grand Tour 2007, Roger M. Buergel kastade enligt Zeitmagazin för några dagar sedan in curatorhandduken och skall aldrig mer organisera någon utställning: ”För min del är det förbi. Det hänger samman med att jag under Documentaprocessen har utvecklat andra intressen. Jag intresserar mig nu mycket mer för brukskonst och gammalt konst…Jag gör aldrig det som jag redan kan.”

Jaha du, det låter väldigt bra som ouvertyr till den stora öppningsdagen den 16 juni. I varje fall blir det en stor utställning och för att spara lite spring (och för alla dem som inte kommer dit) kan vi titta på något som redan är klart, Allan Sekulas utevisning av sina fotografier vid Herkulesmonumentet.

sekula-allen-shipwreck-and-workers-version-3.jpg
Allan Sekula: Shipwreck and Workers

sekula-am-herkules-kassel.jpg
Allan Sekula: Shipwreck and Workers

ivekovic-vallmofaltet.jpg
Hur skall det gå med Sanja Ivekovics vallmofält? Blir det duvornas rov?

Det här inlägget postades i Grand Tour 2007, Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

9 svar på Del 323: Arty Party och en trött general

  1. JOEL SVENSSON skriver:

    Snart är det den 16 juni och vi får veta vad konstkritikerna tycker om Peter Friedl (387). Blir det succé även bland de kritikiska rösterna från USA ?

  2. klas eriksson skriver:

    Lars,

    blev av med mobilen för ett tag sen, men har den nu, samma nummer som förut, men har tappat dina nummer, kan du maila dom till mig när du har tid.

    klas

  3. Yngve Rådberg skriver:

    Hej Lars. Här kommer en länk: http://www.axess.se/svenska/
    Diskussionen gäller Søren Ulrik Thomsens och Frederik Stjernfelts Kritik av den negativa uppbyggligheten. Har du läst den?

    /Yngve

  4. Lars skriver:

    Hej Yngve

    Jodå jag har tittat på den och den är värd en resa. Ett dystert kapitel där den utmattade postmodernismen skall ta sig an det sociala främst efter receptet Den Vite Mannens skuld. Det påminner starkt om vänsterrörelserna i det tidiga 70-talet där allt var kapitalismens fel och där alla utom de rättänkande led av falsk medvetenhet.

    Dessutom finns det ett nyhetsvärde i de forskningar som bedrivs enligt modellen, de leder till för medierna intressanta resultat och bekräftar de politiskt korrekta anslagen. Kulturnyheterna har länge dragits med utslag av den åkomman. Ett gott exempel var för några veckor sedan när Linnéjubileet kunde saluteras med att han var rasbiolog.

    Å andra sidan finns det inga starka namn som håller fast vid det man kan kalla för den flamboyanta postmodernismens efterbörd. Mitt tips är att man kommer att tröttna på det.

  5. Petter Helje skriver:

    “Ett dystert kapitel där den utmattade postmodernismen skall ta sig an det sociala främst efter receptet Den Vite Mannens skuld. Det påminner starkt om vänsterrörelserna i det tidiga 70-talet där allt var kapitalismens fel och där alla utom de rättänkande led av falsk medvetenhet.”

    Jag hängde inte riktigt med här. Är detta en beskrivning av boken eller av de företeelser som boken kritiserar? Och “de forskningar som bedrivs enligt modellen”, syftar det på postmodernismen eller på den modell enligt vilken Stjernfelt och Thomsen tar sig an ämnet?

    Jag har själv inte läst danskarnas bok, men ska absolut ta itu med den vid tillfälle.

  6. Lars skriver:

    Petter, det avser de tvivelaktiga forskningarna som omtalas i boken och samma med modellen, den urvattnade postmodernismen.

  7. Petter Helje skriver:

    Hur kan någon ge sig på att kritisera den urvattnade postmodernismen? De måste gå på Stesolid!

  8. Petter Helje skriver:

    Nu har jag skaffat mig ett exemplar av Stjernfelts och Thomsens bok, och de har onekligen fångat något på kornet! Mycket underhållande läsning!

  9. Pingback: Percocet online ahop.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.