Vilks.net

Signaturen Valgeir undrar följande: ”Hvordan argumenterer du for at tegningene ikke er en krenkelse når vi vet at muslimene synes hunder er omtrent det verste dyret som finnes?”

På samma tema skriver Bo Widegren på sin blogg. Han är inte överens med etikdocenten Ann Heberleins bedömning att mina hundar var en onödig kränkning av folkgrupp.

Problemet dyker upp när en hord med människor får för sig att de funnit Det Absoluta, alltså den yttersta sanningen sprungen från Gud. För muslimerna är Muhammed en sådan gestalt. Kristendomen har Gud och Jesus, men där har man böjt sig för det sekulära samhället. Gud & Jesus står inte över lagen – och de kan ifrågasättas med kritik och kränkning. Självfallet kan inte Muhammed äga en alldeles egen gräddfil där hans anhängare kan åberopa att denna figur står över lagar och ordningar samt att han skulle vara okränkbar.

Vi bör alltså, som gode efterföljare till Voltaire (Écrasez l’infâme, krossa den skändliga, 1762 – jag förstår att Voltaire inför Ann Heberlein skulle kunna riskera att ha kommit med onödiga kränkningar mot den katolska kyrkan) ta itu med varje framstöt som vill se ett absolut trosobjekt som hävt över lagen.

Dessutom har vi det latenta hotet för all kritik mot den hårt utnyttjade profeten. Först och främst är den intellektuella nivån ett besvärligt hinder för en upplyst västerlänning:

Som ”Ali” skrev igår:

“Firstly, Mr. Lars Viks, I condemn you because of your art work related to Hz. Muhhamed (He is our everything).You are a ignoble person.Because , you insult value of humanity.Hz. Muhhamed is prophet of God(Allah) and is honour of all humanity.You suppose that insulting Hz. Muhammed and go down in his value.No No No , Mr Lars , you are mistaken.Your this behaviour rising our Hz.Muhemmed love.And there is a meaningful speech in our country.The dogs like you always bark when they see a worth ( at the same time , like Hz. Muhammed is the the biggest value for all humantiy).Certainl , you will die a day. I hope, You change your beliefs about islam and Hz. Muhhamed.All in all , your right is anything. Because , you are worthless person….”

Ali rabblar runt i sina religiösa cirklar och det är inte värt besväret att sortera i denna trosvisshet. Men andra går längre och det grövsta hittills mottog jag får några timmar sedan i ett telefonsamtal:

”Du skall slaktas! Vi vet att polisen skyddar dig, men det hjälper inte, du skall dö…” Osv, en kvinna, sannolikt samma som ringde mig för några dagar sedan med ett liknande budskap. The good news är att islam inte är fullständigt dominerat av män. Även muslimska kvinnor kan.

Låt mig höja nivån ett par pinnhål och presentera en sofistikerad profethund:

A portrait of the prophet Mohammed as a dog in the style of Jackson Pollock
(För betraktare utanför konstvärlden kan referensen vara svår att finna)

Alldeles ofrånkomligt är att islamdebatten går vidare. Mina hundar är ett bränsle att antingen ta avstånd ifrån eller hylla. Klart att denna diskussion också är en del av konstvärldens bekymmer. Konstvärldens problem har alltmer kommit att handla om svårigheterna för en kritisk vänsterpolitik. Det är inte lätt att finna en motvikt mot supermakten USA, kapitalismens högborg. Tidigare fanns det Sovjet och Maos Kina vilka kunde lägga lite press från en vänsteraspekt – men visade sig synnerligen dubiösa. Var finns dagens utmanare? Ja, det blir återigen en tvivelaktig samling, extrema muslimer.

USA har naturligtvis smutsiga händer och en kratta till president. Men vi väljer ändå USA som försvarare av de värden som väst inte kan tänka sig ge upp. Strängt taget har vi inget alternativ.

Upplysningsprojektet är det vi kan spela med, en vetenskapligt baserad verklighetsuppfattning, demokrati och rätten att kritisera. Och en sak må vara klar, alla former av ”tomtar och troll” och annan vidskepelse kan räkna med att drabbas av kritisk framfart.

Nu är ju frågan om mina hundar skall räknas som kränkning eller kritik. Så här skriver Ann Heberlein (teologie doktor och universitetslektor i Lund) i dagens SDS om yttrandefriheten i hundform:

”Visst är det möjligt att bedriva religionskritik med hjälp av konst, men det är skillnad mellan att kritisera och att kränka. Kritiserar gör man på goda grunder, för att visa på svagheter eller felaktigheter i ett resonemang eller i en praktik, i syfte att förbättra eller förändra någon eller något. Att kränka innebär att nedvärdera en människa, hennes övertygelser eller livsstil utan sakliga skäl, utan någon intention att förändra, förbättra eller skapa något nytt.”

Här är jag utsedd att vara en kränkande bad guy. Men det kan jag inte gå med på. Som jag redan nämnt är vidskepelse något som måste markeras som sådant. Det är väsentligt att föra fram att det finns en ateistisk linje som inte på något sätt kan finna det rimligt att upphöja profeten till en okränkbar särbehandling. Jag säger det igen: Religioner är aldrig trevliga.

Dessutom har vi vänsterflirten med islam. Fattiga muslimer kan av vänstertradition inte angripas och de är i diverse konstellationer fiender till USA och dess lakej Israel. Här finns något som inte stämmer och som trängt sig djupt in i vad som är politiskt korrekt i världen såväl som i konstvärlden.

I Jönköping Nu skriver Erik Lindfelt om Elisabeth Ohlson Wallins utställning Ecce Homo. Den utställningen försvaras med att det är en intern västerländsk självkritik. Artikelförfattaren menar att Muhammed skall framställas av muslimer för att det skall bli rätt. Väl naivt; i muslimska länder finns ingen västerländsk självkritik och yttrandefrihet och just denna brist vill åtskilliga muslimer importera till väst. Det är befogat att säga nej tack. Man kan självfallet diskutera taktik. Skall västs upplysningsidéer gå lite varligt fram med de kulturer som tror att det finns något som är okränkbart och ställt utom all kritik?

Per Bauhn (professor i praktisk filosofi vid Högskolan i Kalmar) har i SvD skrivit om den olyckliga konsekvensen av särbehandling av invandrare. Det är ingen enkel sak att visa förståelse i alla riktningar.

Var har vi då konsten med sin dominerande sociala kritik? Den stora Documentautställningen i Kassel har passerat halvtid och på de första 50 dagarna fått in 330 000 besökare. Det kan alltså bli ett nytt rekord innan man blåser av den 23 september. En framskjuten kandidat till bästa verket är Anwar Kanwars The Lightning Testimonies, en videoinstallation med flera projektioner och som handlar om våldtagna kvinnor i Indien och ett historiskt minne om övergrepp och orättvisor. Okontroversiellt och praktfullt estetiserat är det nog den väg som konsten får slå in på när den skall göra sin reträtt från det socialkritiska projektet ”rädda världen”.

Amar Kanwar The Lightning Testimonies 2007

Och ett litet bidrag till min hotbild har jag också fått, ett sms: ”Lever du än?”