Här har vi brevet från Gerlesborgsskolans styrelse:
Det går knappast att förstå detta brev på annat sätt än att det är styrelsen bedömning att man saknar resurser för säkerheten. När styrelsen menar att man har problem vore det naturligt att man kontaktat polismyndigheten i Uddevalla (eller var man har den), inrikesdepartementet eller eventuellt SÄPO. Då hade man fått ett svar angående hotbilden och kunnat följa deras rekommendationer. Under alla omständigheter hade ansvaret då lagts på myndigheterna och det är precis där det skall befinna sig. Inte i en skolstyrelses fantasier om möjliga bomber och mord.
Hur som helst ser vi ett exempel på hur demokratin ryggar tillbaka för ett utomparlamentariskt hot. Svårligen kan man se detta på annat sätt än som en klar framgång för skapare av dylika hotbilder: Hota på, det lönar sig, vi böjer oss.
Fortfarande råder förvirring i tidningsspalterna. De tidningar som kontaktat mig, och det är rätt många, har i de flesta fall inte kunnat svara på frågan om de kan publicera bilder eller ej.
Vad man sålunda åstadkommer är att isolera ett bestämt hotobjekt: Konstnären blir den enskilda och avskurna roten till det onda. På den vägen hjälper man mörkermännens framfart: Eliminerar man konstnären blir man av med hela problemet. Och om det inte skulle gå så långt kan man försöka skrämma honom till tystnad och reträtt.
Kan man kalla detta för något annat än EN VACKLANDE DEMOKRATI?
Mina tre outställda teckningar har blivit laddade med en kraft som de egentligen inte förtjänar. Som det ser ut nu finns det ingen konstinstitution som vågar visa dem. Rädslan har blivit epidemisk. Naturligtvis är det så att om de visas kommer man inte att tycka att det var något märkvärdigt, inga svenska flaggor och ambassader kommer att brännas. Inget inbördeskrig kommer att utbryta. Endast det sker som vi känner från det tidigare mötet mellan kristendomens helighetskrav och det moderna samhällets sekularisering.
Max Ernst: The Virgin Chastising the Infant Jesus Before Three Witnesses: A.B., P.E., and the Painter, olja på duk, 1926
På sin tid blev det här för mycket för kyrkan som lyckades få utställningen stängd.
