Del 386: Hunden brinner

Hur skall man respektera en religion? Ja, det är kanske inte så svårt. Man accepterar att den finns och att de som så önskar får ägna sig åt den. Om STORKRÄNKAREN själv dyker upp med en kränkande teckning ändras ingenting i den bemärkelsen. Religionen får finnas ändå och STORKRÄNKAREN är inte ute för att avskaffa den.

En kommentator var bekymrad över att jag kallade religion för ”vidskepelse”. Jodå det är sant, men det är ur ett sekulärt perspektiv. Och antagligen kan man inte kalla det för kränkande..

Statsministerns in- och framställning var som sagt lätt att förutsäga. Och riktig, en god politiker skall tänka pragmatiskt och framstå som lugnande, lyssnande och förstående. Och i grunden principfast eftersom det redan finns ett sådant kontrakt. Senare på dagen blev det en demonstration i Uppsala mot Uppsala Nya Tidning. Utmärkt att demonstrationsviljan riktar sig mot mer än en tidning.

Ser det inte ut som om vi kommit ett steg förbi hela havet stormar? Att vi återigen kan betona bilden av den sociala plastikens piruetter och blankversens fria spel i spalterna sökande efter att finna en mening bakom den tomhet som alltid är konstens vinnande kärna.

Rondellhunden Trelle i Trelleborg eldhärjades inatt. I och för sig var skadan inte så stor eftersom den enbart drabbade – så vitt jag kan se – ett smalben som dock medför risken att drabbas av rasande rondellhund. Konstverk får en högre kvalitet som eldhärjade.

Hunden Trelle spelar en avgörande roll i DEN MAGISKA GLOBALA TEATERN nämligen som lockhund. Om ej Trelle blivit till hade aldrig idén uppkommit att jag skulle ha inviterats till Tälleruds hundutställning.

Söken bättring o människa! Då så mycket klagomål inkommit angående teckningarnas kvalitet (konsten finns som bekant inte där, men i alla fall) beslöt jag att göra något åt det. Det har inte riktigt framkommit i vilken stil de skulle ha utförts för att behaga alla klaganden men jag har valt en ny stilvariant, den kubistiska hunden.

kubistisk-hund-m-prof-anslit.JPG
Den kubistiska rondellhunden med profetiskt ansikte.
VARNING: Den som tolkar mer än så kan begå en ödesdiger övertolkning!

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken | 56 kommentarer

Del 385: Debatten i Umeå

Kvällens debatt blev väl rimlig. En av mina motdebattörer föreslog att någon muslim skulle teckna mitt huvud på en åsnekropp som en moteld. Jag tror inte att han förstod att det var precis vad jag skulle önska. Förutsatt att det var ett tecken på att man har ett visst sinne för humor. Så fungerar en sekulär hållning.

En sak var samtliga debattörer överens om. Den egyptiska framställningen om att Muhammed skulle undantas för kränkningar likställt med homosexualitet är en praktfull kalkon. Homosexualitet är ingen uppenbarelse och kan inte heller klassificeras som vidskepelse. Vilket inte heligheten hos Muhammed kan undgå.

Mina teckningar kommer inte inte öka främlingsfientligheten, om det blir förändringar blir de till det bättre.

Även om jag av åtskilliga muslimer blir placerad långt ute på högerkanten, beskylld för att spekulera i uppmärksamhet och för att göra så dåliga teckningar att de enbart kan ses som barnsliga, ändrar inte sådana småsaker min grundläggande inställning: Jag vill höra fler röster från svenska muslimer som kan hantera krisen på ett sätt som hör hemma i en modern demokrati.

Jag är helt införstådd med att det kan vara svårt att förstå att den som utdelar en genuin kränkning inte är emot den kränkte.

Båda sidor har sina favorituttryck. ”Islamofobi” har blivit ett tillhygge som utdelas i brist på annat. Liksom det alltmer utmattade ”kränkning” bör vi anstränga oss att skapa mer varierade formuleringar.

Muhammedhunden är inte problemet utan det som pekar på att det finns ett problem.

En fråga som jag inte hann besvara på den efterföljande chatten var huruvida jag skulle vara beredd att åka till Iran för att där försvara min syn på yttrandefriheten. Åker man till en trångsynt, vidskeplig gangsterstat och erbjuder utrymme för en sekulär demokrati blir man sannolikt hängd i en lyftkran. Av detta skäl finner jag inte att det skulle vara någon god idé.

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken | 84 kommentarer

Del 384: Umeå

Först som sist: När ni skriver kommentarer kan de automatiskt stoppas av spamfiltret. Det går inte att göra något åt på annat sätt än att jag går in i filtermaskinen och plockar ut kommentarer som inte är spam. Jag försöker göra det dagligen. Och jag kan garantera att inga kommentarer lämnas åt sitt öde.

Gårdagen var en intensiv mediedag. Ett norskt teve-team från tv 2 i Norge följde mig från Oslo via Jönköping till Stockholm. Reportaget kommer att sändas på lördag kväll om någon händelsevis har tillgång till norska kanaler.

I Jönköping bevakades museet av polis både på insidan och utsidan. Orsaken var inte minst att en av receptionisterna mordhotats av en besökare, ett grovt mordhot. Men jag bedömer det som verbal skrämseltaktik. För övrigt ägnades seminariet åt folkkonst och bl a rondellhundar. Det fanns ingen orsak att i detta sammanhang ta upp min rondellhund – även om den nämndes. Det diskuterades också huruvida den Friggebod jag byggt på museigården år 2 000 skulle rivas eller bevaras. Majoriteten av de närvarande önskade att den skulle vara kvar.

Över allt detta hänger naturligtvis den fortfarande expanderande situationen om teckningarna. Det står klart att de inte kan ställas ut någonstans. Man kan tillägga att det inte heller är någon bra idé att göra det. Om de blir utställda kommer det att uppfattas som en direkt provokation enligt: ”nu skall vi minsann visa vem som bestämmer”. Det är onödigt. Skall det bli en utställning skall man göra en utställning som handlar om provokationer och kränkningar och sätta in teckningarna i en kontext. Längre fram är det säkert en bra idé.

Nu har jag hamnat i Umeå för att delta i debattprogrammet Argument kl 22 i kväll. Jag kommer igen att framföra att jag efter hand blivit en tillgång för svenska muslimer. Jag vet att de flesta av dessa känner sig kränkta eller djupt kränkta men det är inte saken. Saken handlar om att kunna visa fram ett sätt att hantera situationen, en plan för hur svenska muslimer agerar – och hur man undviker att gå samman med fanatiska marginalgrupper.

Det är många muslimer som ringt till mig. De flesta har varit starkt upprörda men det skall understrykas att det endast är ett litet fåtal som har kommit med hot.

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken | 16 kommentarer