Tack för alla intressanta kommentarer. Jag fäste mig särskilt vid denna, signaturen Göra E:
Lars Vilks:
”Vi förstår att du börjar bli trött, och nu vill glömma hela historien. Förneka allvaret och se ljuspunkterna. Detta, ditt senaste konstverk blev dock inte riktigt som dina tidigare, och ditt liv kommer aldrig att bli som det var för fyra månader sedan. Det är förstås mänskligt att vilja ta steget tillbaka och åter bli den “den ordinärt provokative konstnären”. Detta är högst ursäktligt, särskilt på ett mänskligt plan, för vem har krävt att konstnärer ska uppoffra sig mer än andra?”
Trött och paa väg att glömma! Glöm det. Jag tror dock inte att mitt liv kommer att ha förändrats paa det drastiska sätt som skribenten tycks mena.
Vi skall komma ihaag att det inte finns naagot avgörande utan en uppdelning i olika aasiktsbildningar. Yttrandefriheten ställs alltjämt mot kränkningen. Trots att det rör sig om ett saa mjukt och solklart fall som kommer fraan konsten. Jag skriver det igen: Vi har inte sett slutet paa det här projektet.
I världskonsten paa Documenta kan man slaa fast att det som dominerar är den estetiska upplevelsen. Men det finns en helt nödävndig underton av social och politisk kritik. Men man kan inte säga att den slaar särskilt haart. Jag roade mig med att se genom bidrag som knyter sig till den muslimska världen och Mellanöstern. Jag fanns fyra exempel:
Yael Bartenas video ”Summer Camp”. Här arbetar israeler och palestinier tillsammans med att bygga upp sönderbombade hus. Det sker i bästa stämning.
Ahlam Shibli. Fotografier som visar palestinier och de miljöer de faatt fly ifraan.
Abdoulaye Konaté: Textiler som visar hur den israeliska flaggan möter en palestinsk symbol vilket gradvis naar jämvikt och fred.
Halil Altindere: ideo om historieberättare i Dengbejs i Iran. Kurder som berättar pü ett aalderdomligt sätt mitt i en modern miljö.
Inte precis naagon upphetsande konst.
För övrigt faar jag säga att eftersom jag studerat Documentautställningen via nätet och genom utsända spioner under mer än ett halvt aar har jag haft en klar bild av vad jag skulle se när jag till slut kom hit ner. Hittills har det stämt.
Göran E’s kommentar är en kränkning. Du får väl finna dig i det. Men flera kommentarer de senaste dagarna försöker antyda att konstnären fegar ur. Det må vara att några ultranationalister och muslimhatare börjar inse att Vilks inte är den profet de hade hoppats på. Men att kräva att han ska kasta sig i armarna på sverigedemokraterna för att bevisa sitt mod är bara patetiskt.
Inte upphetsande? Och inte kan du trösta dig med en portion Kasseler heller, eftersom det är en specialitet från Berlin (av Herrn Fleischermeister Cassel).
I utställningens motto frågas bl.a. vad samtida konst är och sägs att ”upplevelsen av konsten är alltid upplevelsen av livet. Om vi vill förnya denna samverkan behövs ett medium som flyttar oss från vårt dagliga liv. Den estetiska upplevelsen, som börjar där betydelsen i vanlig mening slutar, kan vara ett sådant medium”.
Rondellhundsprojektet är ett exempel på ett sådant medium och därmed otvivelaktigt ett konstverk som borde diskuteras utifrån det. Och problemen att se det så borde också diskuteras.
Med denna utgångspunkt är rashat och kränkning inte relevanta invektiv. Förhoppningsvis är den lugnare utvecklingen ett tecken på att projektet nu kommit in i en mera konstnärlig fas.
Det är inte MUHAMMED, som Lars Vilks ämnar att MISSFIRMA med sina rondellhundsteckningar, utan HUNDEN, människans bästa vän!
Att döpa en HUND till MUHAMMED eller MEHMET (turkisk variant) är en allvarlig MISSFIRMELSE!
Lars Vilks tycks lida av en svårartad obotlig HUNDFOBI!
Voff Voff
Ps Tack Oscar
mera konstnärlig fas?- projektet har varit konst hela tiden, varken mer eller mindre, konst är alltid bara precis konst.
sans-distans-självkritik
Bäste Lars,
Någon säger att jag kränkt dig och jag vill uppriktigt be om ursäkt om så är fallet. Jag upplever dig inte som någon lättkränkt person. Ej heller som någon profet som väckt min besvikelse (att jag varken är ultranationalist, muslimhatare eller sverigedemokrat hoppas jag den som läst mina inlägg förstår, annars kan jag inte göra så mycket åt saken).
Tvärtom, jag ser dig som en person med stort mod och stor integritet. Inte som någon påk som vi skall slå våra muslimska bröder i huvudet med. Dessutom har du en sympatisk framtoning. Jag skrev att jag uppfattade dig som mänskligt trött, vilket jag uppriktigt menade, men kontrasterade det mot landets statsminister, av vilken jag kräver mer mod och energi än av någon annan. Kanske tänkte jag för mycket på hur jag själv som privatperson skulle ha upplevt saken i din situation. Jag krävde inget klargörande, men är ändå glad för din deklarerade glöd.
Jag påstår emellertid att du trots allt målar upp situationen i lite väl ljusa toner, men hoppas förstås att du har rätt och att det är jag själv som målat fan på väggen. Eller så är du ett terroristerans Maskrosbarn, en titel hedervärd om någon.
Men varför kan inte Mohsen använda sitt riktiga namn?
Det är med sorg man konstaterar konstvärldens brist på originalitet och grundläggande frihetspatos. Konstnärers antiisraelism och israelfixering är helt i analogi med journalistikens, ungefär lika upphetsande som någon av socialstyrelsens kampanjer.
Men var finner man då de lite mer intressanta projekten?
Högaktningsfullt,
GE
Freud vill än en gång påminna alla debattörer både här och annorstädes att “Allt handlar om SEX, människans näst starkaste sentiment”!
– Är det någon som på fullt allvar tror att den här debatten i grunden handlar om hundar eller om en person som dog för 1500 år sedan?!
– Varför undviker alla (med undantag för någon enstaka person) att ens nämna ordet SEX?!
Varför flyr dem fältet? Varför vågar dem inte ta tjuren vid hornen och börjar tala öppet om vad det här egentligen handlar om?!
I klarare text:
Människor vill ha två saker: PENGAR och SEX! När de får det blir dem nöjda och glada. Annars blir de sura (en del kan t o m bli förbannade, några riktigt tokiga “de galna muslimska terroristerna är exempel på sådana)!
Vad är det som fattas muslimerna?! Det är knappast pengar (de äger mer än 80% av oljan)!
Muslimernas (och även muslimkramarnas) problem beror på SEXUELL FRUSTRATION, ingenting annat!
Muslimska terrorister väljer att dö martyrdöden (SHEHADA) i hopp om att komma till paradiset (DJENNA) och bli belönade med ”undersköna oskulder” (HOORUN IIN, heter det i Koranen).
Det är vad det handlar om!
Allt snack här om konst, religion, yttrandefrihet, hundar, profeter mm mm är bara undanflykter, svepskäl, förevändningar, krumbukter, snyftvalser och trams!
Det säger PAPPA FREuD. Lyssna på honom; kättjefulla flarn!
OCH SLUTA HYCKLA!
Ps Kom ihåg det, glöm aldrig att det handlar om SEX!
På documenta är det väl det curatoriska greppet som är det mest intressanta och förbryllande. Var även intressant att höra om de problem som projektet dragits med, när jag var nere. Ska bli intressant att se om documenta XII faller i glömska eller inte!
Lite kul med Göran E´s kommentar då Lars ju jobbar rätt länge på nimis och ladonia…
Projektet har hela tiden varit konst. Visst, men i debatten och protesterna har det mest förknippats om mindre konstnärliga begrepp som främlingsfientlighet och kränkning och därmed följande hot. Kanske den lugnare atmosfären är ett tecken på en ny fas där den konstnärliga aspekten dominerar.
rasmus, har du noterat att endast du och jag, också lars, uppger våran identitet i debatten?
BEHO-nu utgår du ifrån betraktaren. ointressant enligt mej. ”betraktaren” i dethär projektet är endast intressant som arbetsmaterial.
Rasmus West:
Din slutkläm är otydlig, så jag väljer att tolka den som att du drar en lans för din kompis Lars. Min kommentar om trötthet över mordhot och Lars Vilks eventuellt förändrade verklighet har väl ingenting med hans arbetskapacitet på Nimis och Ladonia att göra? Jag har aldrig ifrågasatt att han är en habil person.
I övrigt bjuder jag på att du tycker att min kommentar var kul, lite humor verkar behövas bland konstexpertisen. Jag gratulerar vidare alla andra som åter i lugn och ro vill och kan återgå till sina konstnärliga faser, som existerade inte världen utanför.
Med vänlig hälsning,
GE
karin: ja, ungefär.. några till om jag inte kommer ihåg fel. Yngve Rådberg t.e.x. Men verkligen ingen av de som uttrycker sig riktigt ljudligt åt endera hållen.
Bra att du Vilks som forskare och professor ser ur så många perspektiv på islam. I Linköping försöker forskare skydda islam mot insyn:
http://muslimskafriskolan.blogspot.com/2007/09/forskare-skyddar-muslimsk-friskola.html
Karin Hasselberg-är du en pseudonym?
Anyways, om betraktaren är ointressant, innebär det då för dig att hur konst uppfattas är ointressant? Jag skulle vilja vända på det och säga att betraktaren är allt. Det är betraktaren som sätter spelreglerna och agendan. Konstnären är endast ett verktyg. En konstnär som uppfattar sig själv annorlunda är verklighetsfrånvänd och saknar insikt om detta. Det gör honom/henne impotent.
Rasmus West och Karin Hasselberg: inget beröm är väl som självberöm. I er naivitet förstår ni inte den djupare innebörden av vad ni just har har slått er för bröstet med.
”Ingen har uppgivit sin identitet”. Ursäkta, men har ni inte förstått varför? Era egna namn ju betyder ännu mindre än era inlägg, eftersom dessa är helt okontroversiella. Vid en snabb återblick (t.o.m. nr 385) framtonar signatur Hasselberg som en intetsägande konstnärsgroupie medan signatur West är klassens ordningsman, med politiskt korrekta recensioner av sina meddebbatörers funderingar. Som mest sticker han ut hakan med att erkänna att han har anknytning till Finland och att brott är begågna kristendomens historia.
Vad skönt att alla ens åsikter ryms inom den politiska korrektheten!
Lars: vad tyckte du om paviljongen? arkitektbyrån avskrev ju sin copyright på den, de kunde inte stå för det..
Ett tips kan vara att hänga runt el bullis meny på ändan av orangeriet, jag hörde att man kan bli handplockad av Buergel för matupplevelse om man kollar på menyn. Och man får absolut inte åka om man frågar honom rakt ut. Hörde också om en restaurang i Berlin där man kan få liknande upplevelser till betydligt mer modesta priser.
Personligen uppskattade jag James Colemans installation. Fick mig bl.a. en skön liten tupplur på golvet. Mer meditativt än valsång, och tydligen det absolut dyraste konstnärliga projektet för documenta XII. Innehållsmässigt berör Colemans film den nuvarande diskussionen härinne..
BEHO: Vad du verkar prata om är torgkonst. Om betraktaren får som denne vill (rent generellt) är konst ett skönt (vackert) objekt som kan hängas på väggen. Det har absolut inget med samtidskonst att göra och är i sanning en impotent konstform. Samtidskonst kan dock involvera betraktaren, om den har en sådan intention, men den ska framförallt förstås/läsas ur sin diskurs. Ibland är det konstnären som bestämmer diskursen, ibland någon annan men utan diskurs blir det inte mycket konst utav det. Diskursen för Lars projekt kan utan vidare innehålla saker som rör den främlingfientlighet och de hot som dykt upp härinne under projektets gång.
BEHO- hur konst uppfattas kan vara inressant i sig, och skulle kunna utgöra grunden för ett konstverk, men sätter ingen agenda. jag uppfattar inte konstnärerna som annurlunda än ngn annan yrkesgrupp som kan sin sak. en konstnär ska veta sitt sammanhang, samtid-bakåt-frammåt, och därifrån skapa nya riktnignar. ngt annat vore bakvänt. en konstnär som låter betraktaren sätta agendan skulle jag nog se som ganska impotent.- en bra konsnär vet vad som är bäst för betraktaren
och nej, ingen pseudonym
Hi,
I could not understand whether this is Lars Vilks’ website but I would like to advice him to take a look at the small e-book that I’ve written in my webbplats. The book does not have much text, compared to the pictures supplemented.
I’m not angry with Lars Vilks, as a Muslim. Because our prophet always said : ”They do not know the truth, oh my Lord! Please forgive them!” while people trew stones at him, making his all the body bleed.
So, it would be very wise if he gave himself the chance to know a bit about the Prophet.
Yours Sincerely…
och BEHO- detta har diskuterats åtskilligt tidigare här på bloggen, alltså relationen och hierarkin betraktare-konstnär (-konstvärld- vad som gäller- vem som räknas- vem som hamnar på topplistan). tyvärr har arkiv-funktionen lagt av på min dator/eller lars site?, så jag kan inte direkt ge dej några nummer på sidor.. kanske ngn annan kan eller minns. ganska läsvärt, om man är intresserad.
Är inte dikotomin konstnär/publik ganska daterad, Karin? Mycket av den mest intressanta konsten idag görs inte alls efter den konstnär/publik-modellen. Du intar, medvetet eller omedvetet, samma hållning som det modernistiskta avant-gardet.
På https://www.vilks.net/?cat=10 finns åtskilligt om konstteori.. Vet inte exakt vilka diskussioner du menar, Karin, men där borde finnas en del läsvärt!
Johan Lundh: det beror väldigt mycket på hur man ser på saken. Jag säger inte att Documenta XII är den mest intressanta konsten just nu, men där finns en väldigt stark indelning betraktare – konstverk, där betraktaren dessutom blir rätt utelämnad. Att det skulle vara en daterad dikotomi verkar inte riktigt stämma. Är det ens möjligt att inte ta en publik i beaktande? Skillnaden mot idag är ändå markant, hur man än väljer att tackla dikotomin du pratar om – iom att det modernistiska förhållningssättet bara kan användas som referens. Det är omöjligt att hävda det absoluta på samma sätt, från samma synvinkel.
Inom socialkritiken blir det ofta problematiskt när konsten dels tar sig an stora frågor, ofta i en lärande ton, medans man helt glömmer att en sådan hållning blir totalt fruktlös om man inte vänder sig till en publik, utan enbart rör sig inom konstvärlden. Många utställningar har inte ens en tanke på en publik.
Fast det är klart, från konstnärens håll kan det vara helt ointressant vilken publiken är.
Det finns mängder av diskurser, Rasmus. Documenta XII förmodligen en av de minst intressanta och det är jag inte ensam om att tycka. Jag ville bara påpeka att det finns mera produktiva förhållningssätt än det konstnär contra publik Karin gav uttryck för. Se unitednationsplaza, till exempel: http://www.unitednationsplaza.org
VARNING!!!
Det som Ahmed Emre har som länk här är en zip-fil och kan med andra ord vara ett virus. Klicka inte på den den om ni inte är helt säkra på motsatsen!
Vidare så fortsätter ”ursäkterna”:
”Den här gången är det Islamiska konferensen som hävdar att ambassadören i Saudiarabien Jan Thesleff framfört sin ” jupaste ursäkt för den sårande publiceringen”. ”
http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,70458015_852__,00.html
Man kan undra HUR TYDLIG Reinfeldt var på sitt hemliga islam-möte?
/FS
johan- jag finner mitt förhållningssätt produktivt. kanske det på många sätt ger en känsla utav tillbakagång. men det är ju en tillbakagång baserad på slutsatser efter framgångarna däremellan, om du förstår vad jag menar. alltså är det endå inte en tillbakagång utan en framgång i riktning tillbakagång. hm
modernistiskt avantgarde är inte helt fel benämning. det kan vara alldeles precis korrekt. och alldeles precis fel.
Jag som inte är så bekant med konstvärlden och resonemangen, funderar utifrån det jag läser.
I min icke-konst-insatta resonemangsvärld, finns det två sorters konst.
Vacker – skönhetsupplevelse på ett eller annat sätt.
Och ”tankeväckande” – som ger ny personlig input eller utmaning av ens tankar. I den ingår förstås det provokativa i allra högsta grad. Vare sig det är ”politiskt” eller ”livsfilosofiskt”.
Och sen alla mellanled och kombinationer av dessa två.
Att konstnärer skapar nya riktningar – så uppfattar jag det också.
Men jag blir lite undrande när jag läser att någon tycker att konstnärer är en yrkesgrupp som alla andra. Och som vet vad som är bäst för betraktaren.
Kanske jag är naiv när jag inbillar mig att vad jag uppfattar, är min personliga reaktion och inte vad konstnären tycker är bäst för mig :-).
Och att det kanske kan vara lite kul för konstnären att ibland bli överraskad av hur andra ser på vad de gör…
T o m den naturvetenskapliga forskningen igenomgick ett paradigmskifte i slutet av 70-talet. Där kontentan var ungefär ”in the eyes of the beholder”. Om jag minns rätt?
cecilia- mina påståenden vill inte ta ifrån dej din personliga konstupplevelse etc. det jag menar är att din personliga reaktion inte bör vara vägledande i konst-produktionen.
och 70-talet? hey, det var ju 40 år sedan
Ja, just det. 70-talet var ett tag sedan…
”- en bra konsnär vet vad som är bäst för betraktaren”. Skrev du.
Tycker det låter som en rätt trist inställning.
Men om det funkar bra för dig – helt OK.
ja fast man måste känna lite på detdär. är det så märkligt att utbildning, kritik, funderingar och ifrågasättande leder till ngt? kan man inte tänka sej att jämföra tex med en läkare? eller flypilot? eller brandman?
kan man lita på en konstnär?
och sedan självklart skall konsten ifrågasättas och granskas. alltid. men ju mera man kan om ngt, desto mera redskap har man att göra just detta. eller?
Helt säkert.
Men ”vet vad som är bäst för betraktaren”…
Och sen – ”kan man lita på en konstnär”. Du är rolig tycker jag.
Vet inte om jag själv är så mycket att lita på ;-).
Vinden har somnat i båtarnas segel
…..
Vad vore livet Rose-Marie förutan sång och dans?!
I dans i dans vi glömma tid och rum!
– Vem vill leva förutan sång och dans i ett muslimskt helvete?!
”Thesleff träffade OIC-chefen Ekmeleddin Ihsanoglu i tisdags på ett sedan tidigare avtalat möte i organisationens högkvarter i saudiska hamnstaden Jeddah. Ihsanoglu upprepar i uttalandet sitt tidigare fördömande av publiceringen.”
”Konkreta resultat
Han påpekar också att statsminister Fredrik Reinfeldts dialoginitiativ inte bara kan mynna i en ”dialog för dialogens skull”, utan måste få ”konkreta resultat””
”Thesleff själv vill inte tala med TT om saken, uppger utrikesdepartementets presstjänst.”
http://www.na.se/artikel.asp?intId=1216624
– De använder ordet apologies, men Thesleff använde ordet regret, säger Anna Björkander.
Det betyder att Sverige enbart uttryckt sitt beklagande över kontroversen, och alltså inte ber om ursäkt för den, säger UD.
http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_17068857.asp
till karin Hasselberg
– några fler är vi allt som vågar stå för våra åsikter.
Verkar mest vara dom ”högröstade” som vill vara anonyma.
– ”en bra konsnär vet vad som är bäst för betraktaren” Nja, ? en konstnär måste nog själv förhålla sig till sin konst. Han/Hon kan VET ju inte vem betraktaren är. Kan ju knappast hindra ”fel” betrktare att ta del av verket. Så därför måste man nog säga att det trots allt är betraktaren som ”vet bäst”.
Men spelar det någon roll ? De flesta kostnärer drivs väl av sin egna motiv om vad han/hon
vill med sin konst ? Ett konstverk blir väl varken bättre, sämre eller mindre viktigt om det skulle ”missuppfattas” av betrktaren. Huvudsaken är väl att det får lov att visas och ”betraktas”.
mvh
stefan
som har vaknat nu igen, när det äntligen handlar om konst, istället för ”Kränkningar” och hot.
Johan: det är klart att det finns poänger med att bryta upp dikotomin konst – publik men att säga att den är utdaterad tycker inte jag håller.. Liksom att mena att det absolut är mer produktivt att bryta upp den dikotomin.
karin hasselberg
jag skulle vilja gå så långt att jag påstår att konstnären ”möjligtvis” kan veta
”vad som är bäst för betraktaren” när han själv tittar på sitt verk.
Om han då väljer att behålla det hemma i garderoben, och aldrig visar det för någon annan.
Existerar övehuvudtaget konsverket då ? Utan ”betraktare” inget kostverk”.
Om betraktaren helt delar konstnärens bild av vad som är bäst, blir det inte en ganska meningslös konst då ? Engagerande konst fodrar väl en ”dialog” mellan konstnären och betraktaren.
Jag menar, vad hade det blivit av detta konstverk av Lars Vilks, om vi inte alla deltagit i det ?
Fröken Sverige:
I’m sorry, I didn’t think that you would be worried about viruses(I’m using Linux, so viruses don’t affect me). There was a pdf file inside the zip. So, I’ve uploaded it to rapidshare. It’s 20MB (too big for a virus to be, so don’t worry). I’m again putting it to my webbplats part.
By the way, in my view, Swedish people are very nice. I didn’t see any fault of them done to the world. So I think there should be no reason to think the inverse because of a little unawareness problem where our religion wants us to behave well even to those who behave us bad.
Hope to live in a peaceful world.
God Bless You.
Hej Lars!
Du är inne och tassar på ett område där slumpen och kränkningen utifrån din historiska och symboliska okunskap ligger längre bort från din kunskaps och begreppsvärld än du kanske kan ana. Jag antar att du var medveten om hunden och ”hund”, som gammalt sätt att beskriva muslimer som ända sedan korstågen. Mohammed och inte Muhammed, som iaf stod i min dagstidning att hunden hette är ju ett av den Arabiska världens vanligaste namn. Angående Palestina frågan (en fråga som berör alla muslimer) då den först började diskuteras så sade Churchill ang att folk (palestinier) redan bodde i landet man ville kolonisera med folk från andra kontinenter att ”jag tycker inte att hunden har rätt till platsen hur länge den än legat där”. Rasismen mot muslimska folk är den sista öppet accepterade sortens rasism, och härör ifån våra västliga ledares fortgående koloniala, sociala och hatbilds skapande projekt.
Tror tyvärr inte att du funderat riktigt i dom banor jag skriver utifrån, kanske inte funderat alls… men om du ändå har så är hundarna kanske en sorts vårdkasar/fyrar mot Islamofobi och rasism…
Stefan Peterson:
Vad modigt att du vågar stå för dina utmanande konståsikter!
Jag önskar att jag hade din karaktär och ditt beundransvärda mod, men kanske ännu hellre ditt efternamn. Kan du inte ange ditt personnummer och telefonnummer också, så att vi ännu mer kan känna att du står för dina spännande funderingar om betraktarens uppfattning av konstverket?
Kamrat Sternegård:
Äntligen! En kommunistisk partydebattör som bjuder på en gratisvända i teserna. Har du alltså lyckats släppa Ali Esbatis blogg för några minuter? Du lyckas i inlägget få in både korståg, Palestina, Israelisk kolonisering av det egna landet, dissa rasistiske busen Churchill och slutligen påpeka västvärldens skuld till allt ont. Så originellt! Är du säker på att du inte glömt något?
Kan du inte definiera begreppet islamofobi lite närmare, det vore intressant. Och skall man förresten säga Muhammed eller Mohammed, vi vill ju inte säga fel.
Johan, jag är villig att förlita mig på vad du säger om förekomsten av mer produktiva förhållningssätt mellan konstnär / publik i samtidskonsten, du är mer insatt i detta än jag (som står lite bredvid). Men detta med interaktiva slutna seminarier är inte bara ett samtida fenomen, jag kan inte låta bli att se det som något arttypiskt för konsten. Genom historien har den breda publikens uppskattning aldrig varit ett säkert mått på varaktig konstnärlig betydelse. Precis som nu har agendan satts i trängre kretsar: seminarier och salonger där alla som deltar drar sitt strå till stacken av ackumulerad kulturell betydelse och där alla vill tillhöra den hårda kärnan – den självutnämnda eliten. Men på samma sätt utkristalliseras skillnaden mot andra elitistiska discipliner (som de vetenskapliga) i konstens skriande oanvändbarhet – då som nu. Man möts och diskuterar viktiga frågor och som resultat får man en estetisk upplevelse för de införstådda. Jag undrar lite vari det ”produktiva” kan bestå. Det får du gärna vidareutveckla.
/Yngve
(Skönt att skuggboxarna börjar droppa av och att samtalstonen här börjar återgå till det normala.)
Karin Hasselberg, Rasmus West och Stefan Peterson. Kul att ni använder era riktiga identiteter. Ni skall vara stolta över att ni vågar göra det, men inte lockas att raljera över det (vilket ingen av er gjort ännu, men jag tycker mig ana en underton…?).
Den eventuella tanken på en samtidskonstproduktion utan mottagare/publik, låter helt orimlig för mig. Samtidskonstsystemet är i sig helt uppbyggt kring en samling aktörer, där en slags publik ingår som en väsentlig del. Om konsten ibland ”spiller över” utanför konstvärlden, måste även det tas med i beräkningen.
Jämför med en naturvetenskapare som utformar en metod att framställa oändligt mycket energi ur intet. Vetenskapsmannens metod kommer främst hans självklara ”publik” tillhanda (andra vetenskapsmän, som sedan arbetar vidare utifrån hans upptäckt och specialintresserade som diskuterar den) och utan denna ”publik” skulle han knappast ha gjort sitt arbete på samma sätt.
Metoden kommer sedan, ut till världen utanför vetenskapsvärlden. Där ställer den till en massa saker. Folk som inte alls begriper sig på den, tycker att det är något jävla skit och mambo jambo, och installerar en ny oljebrännare i villan precis som de planerat. Folk som förstår lite börjar se möjligheter och suktar efter att andra skall servera dem. Andra fattar lite mera och kan också utnyttja metoden för att berika sig. En del känner hela sin existens utmanad då de inte längre kommer att kunna sälja sin dyra olja, och de börjar vidta åtgärder för att förhindra metodens spridning, osv.
Allt som händer innanför vetenskapsvärlden i detta fall, spelar i allra högsta grad roll för vetenskapsmannens upplevelse av sin roll. Det spelar också roll för hur han kommer att agera som vetenskapsman framöver.
Eftersom just detta arbete, var så omvälvande att kännedomen om det på bred front och med buller och bong, även nådde utanför vetenskapsvärlden, kommer detta också att spela roll för vetenskapsmannens professionella och privata agerande i framtiden.
Vetenskapsmannens måste ha varit mer eller mindre medveten om detta under sitt arbete, och tanken på mottagarna (hela världen i detta fall) måste hela tiden ha funnits där. Att vetenskapsmannen i detta fall kom fram till en nyttighet behöver inte spela roll för jämförelsen med konstvärlden. I exemplet kunde han lika gärna ha upptäckt att universum befinner sig på spetsen av en jättes nål.
Nej du Göran E, det tänker jag inte göra 😉 Har ju stött på Lars när jag tidigare studerade konst, han är en mycket trevlig prick och bra handledare och jag skrev här för att jag tänkte att ju fler reflektioner och inte bara från ett och samma (enl. mig rädda håll) kanske gläder honom. Som konstnär blir man ju inte riktigt nöjd om betraktaren och begrundaren inte tycks kunna vända sig mer än mot ett väderstreck och i det här fallet mot mecka inför verket. Ali Esbati? Kommunist? Kanske är även jag ett stycke rondellkonst? Fler tolkningar tack.
Med vänlig hälsning Pierre!
Va trevligt Göran E !
att du tycker jag är modig, själv anser jag mig nog mest som en ganska feg. Men Tack ändå.
tråkigt bara att du inte hade några egna åsikter om ”vad som är bäst”
men du kanske till fullo håller med Karin ?
För att stilla din nyfikenhet om min person så kan du logga in på
http://www.ratsit.se/search.aspx
där kan du få ALLA personuppgifter du behöver, på samtliga Svenska medborgare
tyvärr saknas av någon konstig anledning Göran E
Hej Yngve, jag håller i stort sett med dig i att konsten är en angelägenhet för en exklusiv liten skara människor. Det har jag inga problem med alls. Elitism och masskultur står inte i motsatsförhållande till varandra. Det jag kommenterade var Karins i mitt tycke reaktionära upphöjande av konstnären. Jag anser att konstnärsgeniet är ett förbrukat förhållningssätt. Den konst som intresserar mig utmärks av ett mera öppet förhållningssätt mellan konstnär och publik. Alla former av reciproka samarbeten, enkelt uttryckt.
Jag har precis skrivit klart en recension av antologin ’Collectivism after Modernism’ för den kanadensiska tidskriften The Filip Review: http://www.upress.umn.edu/Books/S/stimson_collectivism.html. Det är ett ambitiöst försök belysa en sällan uppmärksammad efterkrigskonst samt dra upp riktlinjerna inför framtiden. Jag kan varmt rekommendera den till all som är intresserade av de tankegångar jag här bara snuddat vid.
Pierre:
Tack för ditt vänliga svar, och förlåt mina hårda ord i en diskussion där jag utan inbjudan valt att delta. Ursäkta för att jag kallade dig kommunist, förstår att så alls inte är fallet. Du är alltså snarare en hederlig gammal konstvetare som vill tillföra ett tolkningsperspektiv från vänster. Rätta mig om jag har fel även i det antagandet.
Vem eller vad som till slut definierar ett enskilt konstverks potential till evighet och möjlighet att bli en del av den officiella världshitorien är förstås av yppersta intresse för en del människor, särskilt de samtida konstnärerna och branchfolket, men jag överlåter tills vidare den diskussionen till de som känner sig mer utnämnda. Som kan avsluta sina inlägg med: vad skönt att vi kan återgå till vår vanliga diskussion!
Frågan om du kunde definiera islamofobi var seriöst menad: Du använde precis det omvända honnörsordet som jämt och ständigt kastas in i debatten men sällan förklaras. Innebär det fobi för muslimer, fobi för islam eller kanske rädsla för en viss typ av islam? Och för vilka fenomen brukas det normalt, samt bör brukas, för att kväsa?
Att Lars Vilks eventuellt på förhand eventuellt helt missat (”ej funderat i de banorna”) vilken oerhört förolämpande effekt verket genom sin historiska innebörd skulle kunna få på den vanlige muslimske brodern är förstås trots allt en intressant fråga, även om jag tror att den religiösa innebörden väger oändligt mycket tyngre. Men den frågan måste förstås Vilks själv besvara.
Med önskan om en riktigt givande och glädjefylld dag för Pierre Sternegård!
GE
Men snälla Stefan Peterson nr X:
Saknar du helt självdistans? Inte ens islamist skulle aldrig orka mordhota 945 st. Stefan Peterson. Men det visste du ju redan. Igen: grattis till ditt fantastiska namn, skryt gärna om det också!
Med vänlig hälsning,
Göran E. alias Stefan Peterson.
johan lundh- upphöjande av konstnären? som jag skrev likställer jag konstnärsyrket med alla andra yrken. no more, no less.
gote- ”samtidskonsten utan publik?” ni, ja du och johan nu, lägger till så mycket free-style-tolkningar till mina kommentarer att jag inte känner igen det som mina påståenden. eller skriver jag verkligen så otydligt? hmm
”Vetenskapsmannens metod kommer främst hans självklara “publik” tillhanda (andra vetenskapsmän, som sedan arbetar vidare utifrån hans upptäckt och specialintresserade som diskuterar den) och utan denna “publik” skulle han knappast ha gjort sitt arbete på samma sätt.” menar du detta som ett motargument emot mej? här håller jag helt med. man jag likställer inte den första gruppen insatta vid ordet ”publik”. missförstår jag dej nu?
identitetsfrågan på bloggen var en observering. varken cred hit eller dit
jag skulle kunna fortsätta laborera med att; en bra konstnär vet vad som är bäst för betraktaren- en bra konstnär förstår att den är betraktaren. identiteterna är som legobitar.
fast här kan man ju fråga sej kanske hur många betraktare kan man vara? som tex. vit, kvinna, hetro, västerlänning.. kan man representera ngn annan än sej själv?
kan man vara någon annan bara man tror på det själv?