Kalmar ser ut att bli en väsentlig del av konstprojektet. Återigen kan jag säga att det blir bäst ju mindre jag själv agerat. Mitt bidrag är att ta hand om det som bryter fram och på bästa sätt skapa en god jordmån.
Jag har varit något fundersam inför vad som skulle hända. Vid det här laget är det allom bekant att jag retat upp konstvärlden. Frågan är om konstvärlden i ett sådant läge kommer att understödja den besvärlige konstnären. Bortser man från detta är det självklart att det handlar om synnerligen viktiga principer: Skall lekmannastyrelserna göra de konstnärliga bedömningarna angående vad som ställs ut på konstmuseerna?
Konstmuseets chef Clas Börjesson beskrev rättframt problemet i dagens kulturnyheter på SvT.
Landshövdingen Sven Lindgren skapar i det tv-inslaget stor poesi med sitt uttalande om att museet skall ha ”seriösa, fina konstutställningar som konstföreningens medlemmar skall uppskatta”, vilket är ”bättre än att ta hit en provokatör”. Det kan man kalla för en programförklaring för ett nytt museum med högt ställda målsättningar.
Sedan kan man tillägga att den retrospektiva utställning som jag skulle ha haft inte omfattade de två senaste årens verksamheter. Nimis och Arx är visserligen uppenbara provokationer men det var ett tag sedan dessa var i hetluften, faktiskt 7 år tillbaka i tiden.
De konstnärliga material som jag vet att uppskatta omfattar inte minst grevar och kronofogdar, liksom presidenter, statsministrar och ambassadörer men landshövdingar är inte heller att förakta. ”Landshövding” är en titel som är utmärkt laddad med en lätt ålderstigen hierarkisk pretention. Landshövdingar har tidigare varit med i Nimisprojektet men moderaten Lindgren har en skarpvinklad profil som jag tror man kan få stor glädje av.
Frågan som uppstått angående vem som skall bestämma är kontroversiell och relativt jämn i den omröstning som Barometern inbjuder till.
Konstnären har, på grund av konsten, naturligtvis inga som helst avsikter. Sådana skapas i den inre hetta som lätt uppstiger i betraktarens sinne.
Jo, förstås finns en given avsikt: Rätten att få påtala existensen av känsliga frågor.
