Vilks.net

Expressen kunde kasta nytt bränsle på konstbrasan när de fick läsa NUGs examensessä från Konstfack. Som man utan vidare kunde förvänta sig är NUG ingen internationell samtidskonstnär med de sedvanliga teoretiska kunskaperna och ambitionerna. Han nöjer sig med några utfall och nonsensformuleringar (”Om det kostar samhället så jävla mycket, skit i att tvätta bort det”, ”blablabla…”)

Att det finns ett problem när teori och praktik skall knytas ihop på konsthögskolorna är välkänt. Emellertid är det mycket sällan det uppstår några stora konflikter. Studenterna brukar förstå ungefär vad man förväntar sig och de gör så gott de kan. Merparten söker också aktivt hjälp med sina uppgifter. Men det finns avvikare. Jag har själv varit med om uppstarten av de nya studieordningarna enligt den s k Bolognamodellen som består av två steg resp 3 års grundutbildning (Kandidatexamen) jämte möjligheten till fortsatta studier för Mastersexamen under 2 år.

Vi får anta att NUG genomförde den lägre utbildningen där han bland annat skulle hörsamma att:

”Varje år får du en ny lärare som din personliga handledare. Tillsammans lägger ni upp en individuell studieplan samt för en diskussion om ditt konstnärliga arbete.”

Och

”Institutionen för Konst vill främja en kritisk diskussion av konstnärens roll i samhället och arrangerar seminarier i aktuella samhällsämnen. Medvetenhet om identitet och mångfald är viktiga inslag i din utbildning. Du förbereds för en internationell yrkesverksamhet och möter lärare från andra länder än Sverige. Du får insyn i fältet konstnärlig forskning.”

Ja, det låter bra men vad gör skolan när man får studenter som högaktningsfullt struntar i kursplanerna? Några sådana har man alltid. Skolan brukar inte vilja vara strängt formell, lärarna är konstnärer som inte gärna vill uppträda som statliga byråkrater. Jag kan tänka mig att när NUG kom med sin film som ju är välgjord hade man svårt att komma fram till ett underkännande. Avvägningen mellan forskningsbaserad teori och konstnärlig praxis är inte enkel att göra. Inte minst med tanke på att teorin ändå väger relativt lätt när den jämförs med den konstnärliga prestationen. Studenter som är utmärkta i teori kan vara oförmögna att få till något intressant konstnärligt projekt. Att underkänna eller sparka ut studenter är något konsthögskolorna drar sig för. De undervisande konstnärerna vill vanligtvis framstå som liberala, vidsynta och institutionskritiska.

I ett vidare perspektiv handlar den här saken om hur konstnärlig forskning skall bedrivas. Jag har varit med om etableringen av denna verksamhet på konsthögskolorna och min slutsats är fortfarande att det är en omöjlighet med den form man har idag. Konstnärlig forskning är inte definierat utan den skall själv vara föremålet för konstnärlig forskning. Konstnärerna skall beskriva sitt arbete för att det efter hand skall bli möjligt att kunna bestämma vad det är för något. Enligt min åsikt hade en bättre lösning varit att utbilda konstnärerna i traditionell forskning och inte blanda den samman med konstutövandet. I det senare t ex ingår möjligheten att skapa fejkar och fiktioner efter önskemål. Så skall det vara i konsten men inte i forskningen.

Hur som helst brukar det sällan uppstå problem men ibland händer det som bekant. Som jag ser det finns det bara en lösning. Skolan måste agera formellt. Om en student inte följer studieplanerna skall denne inte godkännas. Alla blivande konstnärer passar inte in i en konsthögskolemiljö som den ser ut idag.

Men det är nog så att den gamla ordningen med bohemer och arbetsinsatser efter eget skön delvis lever kvar. Därav fallet NUG, men naturligtvis inte fallet Odell. Hon gör som skolan säger fast man där fick ett problem med en alltför kraftfull konstnärlig intervention.

Säkert svårt att underkänna en så hängiven student när han i konstens namn kastar sig ut genom ett tågfönster.

I England är man strängare. Gavin Turk underkändes på Royal College of Art 1991 trots att hans examensutställning var genomtänkt ehuru nonchalant. Rummet var tomt så när som på denna dekal (som man för övrigt finner på historiska minnesmärken): ”Cave”