Vilks.net

I dessa dagar kan man inte undgå att fascineras av begreppet ”värdegrund”. Skolan arbetar med sin och polisen med sin. Och ingen kommer undan. En fängslande fråga är vilken värdegrund som konstvärlden står för. Självklart är konstvärldens värdegrund av sådan karaktär att i den ingår inte ”värdegrund”. Sådant står den över, dock ej dess statligt ansvariga institutioner.

Jag tror att det ändå kunde vara upplysande att skissera hur konstens värdegrund ter sig. Så här vackert skulle man kunna inleda en formulering:

Konstvärlden är ödmjuk och förstående inför de svaga grupperna, utmanar de makthavande och är aktiv för att skapa en rättvisare värld.

Navigeringen i ett sådant schema är inte alldeles enkel eftersom ett utfall mot makthavare med definitionsrätt kan föra med sig att någon ur en svag grupp blir lidande eller skulle kunna bli lidande. Om två eller flera svaga grupper ryker ihop i någon oenighet är det besvärligt för konstvärlden att ta ställning.

Värdegrund som gäller rökning, sprit och droger är av lättförståeliga skäl mindre intressant för konstvärlden. Däremot har den efter hand blivit alltmer miljömedveten.

Kulturminister Adelsohn Liljeroth blev igår djupt upprörd över en video om ett graffitiprojekt. Hon har inte förstått konstvärldens värdegrund. Graffitimålarna är en svag grupp och bör mötas med förståelse dock utan överdrift. När det enbart handlar om att visa bilder av lagstridiga handlingar är man långt ifrån både brott och värdegrundsbrott. Konstvärlden är och måste vara kluven i frågan. Ett helhjärtat stöd kan man inte ge eftersom graffitins skadegörelse drabbar den enkle medborgaren som genomsnittligt tillhör en relativt svag grupp.

Polisens värdegrund är annorlunda än konstvärldens. Vi skall komma ihåg att konstvärldens värdegrund bygger på högdiskurs vilket innebär ett stort mått av medvetenhet. Polisen är en lågdiskursinstitution som har stora svårigheter att formulera en fungerande värdegrund.

Konstvärlden är på många sätt en föregångare och en förebild för det övriga samhället. Se t ex Nicolas Bourriaud och hans Altermodern (som jag har skrivit om tidigare, Tate Triennial). Bourriaud har insett att accepterandet av mångkultur är ett tecken på diskriminering eftersom olikheten betonas och formuleras från den starkare positionen. Därför deklarerar han att mångkulturen är förbi i konsten och ersatt av den fullständigt jämlike och globale konstnären.

Polisen kan lära sig mycket av konstvärlden och även från den ambitiösare delen av musikbranschen kan den hämta stoff till kommande seminarier om hur t ex begreppet ”neger” skall hanteras. Sjung, polisen, sjung i kör:

Rock N Roll Nigger

Baby was a black sheep. Baby was a whore.
Baby got big and baby get bigger.
Baby get something. Baby get more.
Baby, baby, baby was a rock-and-roll nigger.
Oh, look around you, all around you,
riding on a copper wave.
Do you like the world around you?
Are you ready to behave?

Outside of society, they’re waitin’ for me.
Outside of society, that’s where I want to be.

(Lenny!)

Baby was a black sheep. Baby was a whore.
You know she got big. Well, she’s gonna get bigger.
Baby got a hand; got a finger on the trigger.
Baby, baby, baby is a rock-and-roll nigger.

Outside of society, that’s where I want to be.
Outside of society, they’re waitin’ for me.

(those who have suffered, understand suffering,
and thereby extend their hand
the storm that brings harm
also makes fertile
blessed is the grass
and herb and the true thorn and light)

I was lost in a valley of pleasure.
I was lost in the infinite sea.
I was lost, and measure for measure,
love spewed from the heart of me.
I was lost, and the cost,
and the cost didn’t matter to me.
I was lost, and the cost
was to be outside society.

Jimi Hendrix was a nigger.
Jesus Christ and Grandma, too.
Jackson Pollock was a nigger.
Nigger, nigger, nigger, nigger,
nigger, nigger, nigger.

Outside of society, they’re waitin’ for me.
Outside of society, if you’re looking,
that’s where you’ll find me.
Outside of society, they’re waitin’ for me.
Outside of society. (Repeat)

Ni har säkert hört den förut, men den tål att lyssnas på igen. Det är inte det uttalade som är saken utan kontextmedvetenheten. Patti Smith här.

Mer att titta på finns här. I dagens bittra nordvind fick jag med mig lite publikbilder och annat från det kyliga Ladonia. Resultatet här.

Med tiden har jag åstadkommit en liten kollektion med egna filmer. Hela samlingen här. Lägg märke till att särskilt min musikvideo om Hamas har fått ett gynnsamt mottagande av marknaden.