Del 692: En godkänd examen med essä

Expressen kunde kasta nytt bränsle på konstbrasan när de fick läsa NUGs examensessä från Konstfack. Som man utan vidare kunde förvänta sig är NUG ingen internationell samtidskonstnär med de sedvanliga teoretiska kunskaperna och ambitionerna. Han nöjer sig med några utfall och nonsensformuleringar (”Om det kostar samhället så jävla mycket, skit i att tvätta bort det”, ”blablabla…”)

Att det finns ett problem när teori och praktik skall knytas ihop på konsthögskolorna är välkänt. Emellertid är det mycket sällan det uppstår några stora konflikter. Studenterna brukar förstå ungefär vad man förväntar sig och de gör så gott de kan. Merparten söker också aktivt hjälp med sina uppgifter. Men det finns avvikare. Jag har själv varit med om uppstarten av de nya studieordningarna enligt den s k Bolognamodellen som består av två steg resp 3 års grundutbildning (Kandidatexamen) jämte möjligheten till fortsatta studier för Mastersexamen under 2 år.

Vi får anta att NUG genomförde den lägre utbildningen där han bland annat skulle hörsamma att:

”Varje år får du en ny lärare som din personliga handledare. Tillsammans lägger ni upp en individuell studieplan samt för en diskussion om ditt konstnärliga arbete.”

Och

”Institutionen för Konst vill främja en kritisk diskussion av konstnärens roll i samhället och arrangerar seminarier i aktuella samhällsämnen. Medvetenhet om identitet och mångfald är viktiga inslag i din utbildning. Du förbereds för en internationell yrkesverksamhet och möter lärare från andra länder än Sverige. Du får insyn i fältet konstnärlig forskning.”

Ja, det låter bra men vad gör skolan när man får studenter som högaktningsfullt struntar i kursplanerna? Några sådana har man alltid. Skolan brukar inte vilja vara strängt formell, lärarna är konstnärer som inte gärna vill uppträda som statliga byråkrater. Jag kan tänka mig att när NUG kom med sin film som ju är välgjord hade man svårt att komma fram till ett underkännande. Avvägningen mellan forskningsbaserad teori och konstnärlig praxis är inte enkel att göra. Inte minst med tanke på att teorin ändå väger relativt lätt när den jämförs med den konstnärliga prestationen. Studenter som är utmärkta i teori kan vara oförmögna att få till något intressant konstnärligt projekt. Att underkänna eller sparka ut studenter är något konsthögskolorna drar sig för. De undervisande konstnärerna vill vanligtvis framstå som liberala, vidsynta och institutionskritiska.

I ett vidare perspektiv handlar den här saken om hur konstnärlig forskning skall bedrivas. Jag har varit med om etableringen av denna verksamhet på konsthögskolorna och min slutsats är fortfarande att det är en omöjlighet med den form man har idag. Konstnärlig forskning är inte definierat utan den skall själv vara föremålet för konstnärlig forskning. Konstnärerna skall beskriva sitt arbete för att det efter hand skall bli möjligt att kunna bestämma vad det är för något. Enligt min åsikt hade en bättre lösning varit att utbilda konstnärerna i traditionell forskning och inte blanda den samman med konstutövandet. I det senare t ex ingår möjligheten att skapa fejkar och fiktioner efter önskemål. Så skall det vara i konsten men inte i forskningen.

Hur som helst brukar det sällan uppstå problem men ibland händer det som bekant. Som jag ser det finns det bara en lösning. Skolan måste agera formellt. Om en student inte följer studieplanerna skall denne inte godkännas. Alla blivande konstnärer passar inte in i en konsthögskolemiljö som den ser ut idag.

Men det är nog så att den gamla ordningen med bohemer och arbetsinsatser efter eget skön delvis lever kvar. Därav fallet NUG, men naturligtvis inte fallet Odell. Hon gör som skolan säger fast man där fick ett problem med en alltför kraftfull konstnärlig intervention.

nug-hoppar.jpg
Säkert svårt att underkänna en så hängiven student när han i konstens namn kastar sig ut genom ett tågfönster.

turk-gavin-1991-cave.jpg
I England är man strängare. Gavin Turk underkändes på Royal College of Art 1991 trots att hans examensutställning var genomtänkt ehuru nonchalant. Rummet var tomt så när som på denna dekal (som man för övrigt finner på historiska minnesmärken): “Cave”

Det här inlägget postades i Kommentarer nästan varje dag, Tillståndet i konsten 2009. Bokmärk permalänken.

9 svar på Del 692: En godkänd examen med essä

  1. Hail Fellow Well Met skriver:

    PROMOTING TOLERANCE
    Decapitates Wife Because She Wanted Divorce
    Muzzammil Hassan (44) established Bridges TV network in the suburbs of Bufallo, New York in 2004, with the hope of showing American Muslims in positive way, Buffalonews reports.
    However, his idea and reputation were questioned when the police arrested him under suspicion that he decapitated his 37-year-old wife Aasiya.
    Hassan turned to a police station and reported his wife`s death. He told the officers that his wife was at his office, thus the police went to the TV network to find the headless body.
    The husband was the prime suspect, because Aasiya filed for divorce and she recently requested a restraining order, thus he was not allowed to come home.
    – Obviously, this is the worst form of domestic violence possible – the Buffalo district attorney told the media.
    The police are still looking for the murder weapon, while Hassan has been detained under second-degree murder.

    http://www.javno.com/en/world/clanak.php?id=234464

  2. Christer Eriksson skriver:

    Lars. Tack för ett reflekterande och, inte minst för mig, pedagogiskt utformat inlägg.

  3. agent jan skriver:

    Lars, lad os foreslå en dokusåpa,hvor aktörene er konststudenter. Spillelederen er Poul Holländer. aktörene kan röre sig “frit” indenfor murene og under tid få “opgave” som udfordrer deres konstnärlige kvaliteter. alt slutter med en fredagsfest hvor Poul drikker sig fuld og byder flokken på coke. han ligger med 5 kvindlige studernde mens hans kone filmer.

  4. joakim hansson skriver:

    Nog är debatten om NUGs verk lite väl extrem tycker jag. En intressant aspekt är ju den att vad skall alla dessa hatare av detta videoverk göra om det kommer fram att det filmats med hjälp av greenscreen och är ett videomontage? Kanske inte själva sprejandet, men studerar man bilderna när mannen slänger sig ut genom rutan närmare så luktar det helt klart montage. Rutan till ett SL tåg är så pass tjock och tålig att det är näst intill omöjligt att göra ett sånt hopp genom den som sker i filmen…

    Ska bli intressant att höra vår dömande kulturministers åsikt om min teori är sann.

    Hursomhelst tycker jag NUG och Anna Odell för den delen med verkligen har lyckats med sina verk – betraktaren i princip tvingas att ta ställning, vilket är bra mycket mer intressant än den gallerianpasade sörja som ofta kommer ut från konstfack.

  5. **** skriver:

    SAAB – enden på en æra ?

    Historien om SAAB er speciel. Da Anden Verdenskrig sluttede, havde den svenske flyfabrik ikke afsætning for sine kampfly og gik ind i bilproduktion. Da prototypen SAAB 92 kom til verden i 1947, var den en designmæssig revolution. Kun Ferdinand Porches førkrigs Volkswagen var lige så dristig i sit design. Sådan så biler ikke ud i 1947. Aerodynamikken, forhjulstrækket og friløbet når man slap speederen, var årtier forud for sin tid. Jeg havde en klassekammerat hvis far købte succesen SAAB 96 i 1960, jeg huske endnu den tøffende to-taktsmotor og dens oliblandede udstødning. Vi vidste ikke noget om Wallenbergs Svensk Aeroplan Aktie Bolag, og da to aér stadig var å for os, kaldte vi den bare en “SÅB”. Jeg har selv kørt i SAAB. De fleste biler minder om hinanden, men man tager aldrig fejl af, om man sidder i en 2 CV, en VW Boble eller en SAAB 96. De er helt deres egne, store i fejl og store i dyder, men aldrig kedelige. SAAB havde et ikke utypisk svensk problem, den var for god og tjente for få penge. Lukker SAAB, forsvinder 4000 arbejdspladser i Trollhättan, og utallige underleverandører. Gode svenske nyheder står ikke i kø i øjeblikket, og en eventuel lukning af SAAB indeholder for svenskerne en tungere symbolik, end vi andre lige forstår.

    http://snaphanen.dk/2009/02/19/swedspeak/comment-page-1/#comment-83078

  6. Lars skriver:

    agent jan: Trots allt är det dina fantasier.

  7. Ben Avig&Rät skriver:

    KONSTFACKS KONST

    Diskursen för de senaste uppmärksammade verken granskas vidare av den politiska världen: http://www.svd.se/nyheter/politik/artikel_2493023.svd

    Videofilmen är såld, och visst kan den det vara så som joakim hansson påstår att, vissa bildsekvenser är fejkade – Kan ett bra konstverk hålla bra kvalitet utan fejkade inslag? är inte det fejkade inslaget i ett verk måttet på konstnärens omsatta fantasi…

    Håller också med Christer Eriksson om att Vilks blogginlägg angående de Svenska konst- instituionernas utbildningskrav etc, var intressant och givande läsning (insidesinformation).

    En liten anmärkning i marginalen: Trist att skriva kommentarer som inte publiceras, vilket har hänt mig några gånger.

  8. Tiago da Cruz skriver:

    Hi Lars,

    This is Tiago. I interviewed you on a bus from Madrid to this oil installations close to Burgos. I recently started editing that material and found it very interesting to convert it into something else, a kind of a debate on art itself. I’m right now in København and will cross over to sweden to go to Ladonia and film the site. It would be amazing to have a couple of more things developed, related to the subject I mentioned, therefore i would really appreciate it if we could meet again for 2 or 3 questions/comments. I will be filming in Ladonia on the 22nd, from morning to afternoon. Reply to my email please if you are here and want to do this. Tak tak

    T

  9. agent jan skriver:

    indeed it is

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.