Jojo, idag fördes några konstteoretiska synpunkter in på NUG.s verk. Den finska galleristen Ilona Anhava som köpt videon gör en hyperestetisk tolkning (som går längre än Jessica Kempes artikel i gårdagens DN ”nyfödd kalv”) skriver på Newsmill:
”Det var ett ganska förtjusande, dansaktigt verk, kanske lite som den oupphörliga rörelsen i tai chi. De övriga passagerarna skapade i sin orörlighet och fullständiga passivitet en kontrast till den dansande hjälten. Genomförandet i svartvitt passade väl ihop med verkets övriga estetik.”
Inte ett öga torrt, som det heter. Men Anhava ger sig också in i konstteorin:
”Sedan besöktes Brändströms avdelning av er kulturminister, som blev rasande och meddelade att verket inte är konst. Det var ganska roande, eftersom verket enligt såväl den institutionella konstteorin – verket visas som konst av ett galleri på en konstmässa – som den intentionella dito – konstnären har gjort verket som konst otvivelaktigt är konst. Dessutom är verket konst också enligt min egen definition: det duger inte till någonting annat än kontemplation.”
Hon har nog inte läst särskilt mycket om konstteori. Som ni ser för hon in ”den intentionella konstteorin”. Det enda jag känner till om en sådan är Nigel Warburtons (i den utmärkta boken the Art Question) omdöpning av Jerrold Levinsons teori (jag har skrivit om den flera gånger tidigare, det går att söka på bloggen) till intentional-historical theory. Teorin går ut på att om konstnären gjort något med avseende på att det skall ses utifrån de sätt att se som finns i konstens traditioner är det en bekräftelse på konst. Teorin har inte fått någon betydelse och är tämligen onödig. Avhana avslutar med att hänvisa till en egen definition som sannerligen inte är hennes egen. Tvärtom det är den klassiska estetiska teorin om att konst inte kan användas till något annat än estetisk kontemplation.
Något konstteoretiskt problem huruvida det handlar om konst eller ej finns inte. Konstvärlden är helt överens om att det är konst och jag kan tillägga, efter att ha läst ett antal konstkritiker, att verket också anses ha god kvalitet.
Lägg märke till, lägg verkligen märke till hur konstvärldens aktörer flitigt åberopar den institutionella konstteorin. Likafullt tror de inte på den eftersom nästan alla i själ och hjärta tror på konsten i sig. Dessutom finns det ingen användbar institutionell konstteori. Ingen verkar vara intresserad (utom jag) att göra något åt den saken.
Dags är det verkligen att uppmärksamma behovet av EN STOR KONSTTEORETISK REVISION. Jag drar mitt strå till den stacken och efter några dagars intensivt arbete kan jag nu presentera första delen av min serie ”What is Art?”
VIDEO ”What is Art?”
Väl jobbat.
We don´t wanna Put in!
http://www.youtube.com/watch?v=t7sm9OZM0l4
Tack Rasmus, del 2 kommer snart.
Ner med Bush. Very arty music.
igelkotten var roligast!
Ja Simon, jag tänkte att det i denna tungt teoretiska film skulle finnas något för alla och envar.
Tack Lars, det uppskattade jag..
Konstfakta
Stämmer in i kören, ”bra jobbat Vilks”. Det finns lättare uppgifter att ta sig an i vår värld än att sälja en konstteori, men skam den som ger sig, säger ordstävet.
Och marknadskrafternas representanter kalkylerar vidare, konstnären dribblar sig fram genom tillvarons hinder, med eller utan sprayburk i sin hand. ”Det avsikliga bedrägeriet”, en sällsamt lyckad konstform! Vem, skrattar sist?
Tips
Hej Vilks, ett tips till konstboken på Youtube: Som bakgrundsmusik: Kan du väl slänga in Blå tågets låt ”Moderna museet” i någon lämplig del (Svensk kontext), eller enbart som extra material för Svenska konstnördar.
För Er som inte hört låten, så kan ni lyssna till den gratis på sajten Spotify.
Ben Avig@Rät. Lätt att säga, Spotify är ju inte någon öppen site, var skall jag få tag på Blå Tågets Moderna Museet?
Lars, du är i mångt och mycket mer populistisk än vad någon politiker någonsin har har varit
Ppulist. Du överskattar mina möjligheter. En konstnär som är verksam i samtidskonsten och är en del av den kan inte vara populistisk. Det finns inga enkla lösningar för samtidskonst. Jag har heller ingen orsak att samla folkliga röster. Konsten är en liten sak, när den blir en stor sak förlorar den givetvis sin själ.
Nej det handlar om förenkling på bekostnad av fördjupning, och uppmärksamhet på bekostnad av kunskap, tolerans och förståelse….
Ppulist. Du kan ju försöka specificera dina anklagelser. På vilket sätt arbetar jag inte med fördjupning? Och på vilket sätt skulle jag nonchalera kunskap, tolerans och förståelse? Mina projekt har handlat om att motarbeta just sådana brister.
Mobilen ringer. Det gör den hela tiden. Mest journalister. Det är tydligt att den medvetne Vilks kör sitt konstprojekt ända in i kaklet. Skämten han drar är inte slumpvisa. Det är kamelkaravaner. Eller kroksablar. Eller hundar.
– Jag ska skaffa en hund som skydd. Det räcker med en liten. För när en terrorist rör vid den måste han tvätta sig – det är ett så smutsigt djur.
På golvet ligger en tjock biblioteksbok om islam.
– Jag blev ju tvungen att blixtsnabbt göra mig insatt. Jag har läst Koranen också, men den är ju rätt seg. När Muhammed kommer igång, det är inte så kul.
Ppulist. Det där är väl helt in sin ordning. Sätt in det i kontexten. Det handlar om hur jag ser på fundamentaliser och mordhotare. De visar ingen tolerans eller förståelse och kan med all rätt marginaliseras.