Del 907: Om det tillkommande

Postat den 2009 30 december av Lars Vilks

Peter Cornell funderar i en liten artikel i Expressen kring samtidigheten. Vad är det att vara samtida? Han undrar varför det inte tycks vara möjligt att uppfatta de intressantaste konstnärerna när de är verksamma i sin samtid. De äldre exempel som han nämner El Greco, Vermeer, Van Gogh är kanske inte de bästa. El Greco upptäcktes när expressionismen hade fått sitt genombrott, Vermeer när den avskalade puritanismen blev intressant och Van Gogh när man fick behov av att skapa en startpunkt för expressionismen. Diskursbildningen är en högst väsentlig skurk i det här dramat och där skiljer sig konsten från modet som kan nå snabbare resultat och på ett enklare sätt byta fot.
Går man tillbaka till 1980-talet kan man fråga sig varför hela målerivågen var så kraftigt dominerande. Cindy Sherman och fotokonceptualismen var visserligen välkänd men kom ändå i andra hand. Historieskrivningen har förändrat saken. Av målarna återstår Gerhard Richter och Martin Kippenberger, vill man vara generös kan man lägga till Sigmar Polke, Baselitz och Anselm Kiefer. Här skall understrykas att Kippenberger inte är särskilt mycket målare och att Richter visade sig vara målare på ”rätt sätt” nämligen genom att ”undersöka mediet” – så brukar det beskrivas. Varför kunde man inte förstå detta redan i tidigt 80-tal? Vad vi inte visste var vart de teoretiska vindarna skulle blåsa. All konst måste struktureras för att bli meningsfull och om man skall säga något om det som skall komma är den första uppgiften att säga något om det som skall bli kvar från de nyss passerade decennierna.

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, konstteori | 5 kommentarer

Del 906: Listans melankoli

Postat den 2009 27 december av Lars Vilks

Umberto Eco har skrivit en bok om listor :

1. The Infinity of Lists
2. by Umberto Eco
3. 408pp,
4. MacLehose Press,
5. £35

Och inte bara det. Fram till den 8 februari pågår hans utställning om listor i Louvren där han har fått äran att vara gästcurator.
Påpassligt, eftersom vi onekligen lever i en tid då listan har blivit en av de centrala kommunikationsformerna. Listan förenklar och förklarar. Genom sin enkla numeriska form är det lätt att veta vad som är bäst och näst bäst etc. Men det finns också andra slags listor. Eco är förtjust i Homeros Skeppskatalog i Iliadens andra kapitel. Där listas alla deltagare i kriget och den antyder också vilka som är de bästa kämparna. En helt annan lista är den man finner i Don Giovanni av Mozart, enligt librettot hade Don Giovanni förfört 2.063 kvinnor.

Eco menar att ”listor är kulturens ursprung”. Det yttersta motivet handlar om mänsklighetens nedslående och förödmjukande gräns, döden: ”vi tycker om sådant som vi menar inte har några gränser /…/ Det är ett sätt att undfly tankar om döden. Vi tycker om listor därför att vi inte vill dö.”
Så kan man förstås se det om man intar en postmodern attityd. Gör man det kommer Eco och hans listor att befinna sig mycket nära några av konstprojektfavoriterna som dök upp på 90-talet, museet, arkivet, samlingen, kuriosakabinettet, excessen, upprepningen – ja, det blir en lista det också.

Konsten har fått sina speciella listor. 100 i topplistan finns alltid tillgänglig. I år har den kompletterats av de 100 mest inflytelserika i konstvärlden och de 100 mest uppåtgående yngre konstnärerna. Här handlar det inte om att skapa interaktivitet och ge ett sken av demokrati i den stränga konsthierarkin. Men sådant finns också. Jag nämnde Aftonbladet lista över de mest uppseendeväckande konsthändelserna under 00-talet. Inte behövde man ha en omröstning om den saken eftersom den är tämligen enkel att avgöra. Men, och det är poängen, det är roligt att få vara med och lägga sin röst, att påverka listan.
En lista över dennorska konsten under 00-talet med röstningsmöjlighet har organiserats av Kunstkritikk. Med den återkommer något av Ecos filosofiska funderingar. Kanske i en lite annan riktning. Kunstkritikks lista blir som jag ser den, en melankolisk historia. Verken, projekten och konstnärerna väller fram i drivor och bildar, ju längre man bläddrar i listan, desto mera en utmattad uppräckning. Så mycket konst som på sin höjd (med något undantag) har ett nationellt intresse. Det lär inte vara mycket som kommer att överleva ens som en del av den norska konsthistorien.

Listor är ändå det levande livet och det som gäller. Det som inte finns med på listorna är tvivelaktigt. Sedan länge är bloggarna listade och det finns naturligtvis en kvalitetslista över bloggarnas inflytande.

eco.jpg

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m | 8 kommentarer

Del 905: Den institutionella julteorin, tillägg

Postat den 2009 25 december av Lars Vilks

David 30 undrar om den institutionella julteorin har fått någon uppdatering sedan den skrevs 2006. Den finns att läsa HÄR.

Ett smärre tillägg finns.

Den maktelit som reglerar julen, den svenska julvärlden, menar att allting kan vara jul. Det enda som krävs är att någon genomför en utnämning som bekräftas av rätt personer inom julvärlden. Mot denna uppfattning står den kvantitativt dominerande grupperingen julmodernisterna. Dessa är positiva till julens förändring och utveckling men kräver att något, för att kunna betraktas som autentiskt julgods, måste förmedla en särskild stämning, julstämningen. Denna stämning är mycket gammal och kan spåras långt tillbaka i tiden där den avsatt sådana julmiljöer som t ex Stonehenge.

På senare tid har en högljudd fraktion framträtt. Representanterna avvisar såväl makteliten som julmodernisterna och kräver istället en återgång till den klassiska julen. Förfallet har, enligt dessa, pågått under lång tid och bland annat lett till att tomten deformerats och numera på intet sätt uppfyller den klassiska proportionsläran såsom den framställts av Polykleitos i Kanon i symmetria. ”Den perverserade förnyelsetrenden har skapat en tomtemiljö som helt domineras av det fula. Genom att låta tomten återkomma naken som Polykleitos Spjutbäraren och tomtemor som stigen ur Botticellis Venus födelse, skulle julens mest grundläggande stämningsläge kunna räddas i en tid av svår nedgång: Tomtens skönhet”, säger en av rörelsens företrädare.

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag | 9 kommentarer