Umberto Eco har skrivit en bok om listor :
1. The Infinity of Lists
2. by Umberto Eco
3. 408pp,
4. MacLehose Press,
5. £35
Och inte bara det. Fram till den 8 februari pågår hans utställning om listor i Louvren där han har fått äran att vara gästcurator.
Påpassligt, eftersom vi onekligen lever i en tid då listan har blivit en av de centrala kommunikationsformerna. Listan förenklar och förklarar. Genom sin enkla numeriska form är det lätt att veta vad som är bäst och näst bäst etc. Men det finns också andra slags listor. Eco är förtjust i Homeros Skeppskatalog i Iliadens andra kapitel. Där listas alla deltagare i kriget och den antyder också vilka som är de bästa kämparna. En helt annan lista är den man finner i Don Giovanni av Mozart, enligt librettot hade Don Giovanni förfört 2.063 kvinnor.
Eco menar att ”listor är kulturens ursprung”. Det yttersta motivet handlar om mänsklighetens nedslående och förödmjukande gräns, döden: ”vi tycker om sådant som vi menar inte har några gränser /…/ Det är ett sätt att undfly tankar om döden. Vi tycker om listor därför att vi inte vill dö.”
Så kan man förstås se det om man intar en postmodern attityd. Gör man det kommer Eco och hans listor att befinna sig mycket nära några av konstprojektfavoriterna som dök upp på 90-talet, museet, arkivet, samlingen, kuriosakabinettet, excessen, upprepningen – ja, det blir en lista det också.
Konsten har fått sina speciella listor. 100 i topplistan finns alltid tillgänglig. I år har den kompletterats av de 100 mest inflytelserika i konstvärlden och de 100 mest uppåtgående yngre konstnärerna. Här handlar det inte om att skapa interaktivitet och ge ett sken av demokrati i den stränga konsthierarkin. Men sådant finns också. Jag nämnde Aftonbladet lista över de mest uppseendeväckande konsthändelserna under 00-talet. Inte behövde man ha en omröstning om den saken eftersom den är tämligen enkel att avgöra. Men, och det är poängen, det är roligt att få vara med och lägga sin röst, att påverka listan.
En lista över dennorska konsten under 00-talet med röstningsmöjlighet har organiserats av Kunstkritikk. Med den återkommer något av Ecos filosofiska funderingar. Kanske i en lite annan riktning. Kunstkritikks lista blir som jag ser den, en melankolisk historia. Verken, projekten och konstnärerna väller fram i drivor och bildar, ju längre man bläddrar i listan, desto mera en utmattad uppräckning. Så mycket konst som på sin höjd (med något undantag) har ett nationellt intresse. Det lär inte vara mycket som kommer att överleva ens som en del av den norska konsthistorien.
Listor är ändå det levande livet och det som gäller. Det som inte finns med på listorna är tvivelaktigt. Sedan länge är bloggarna listade och det finns naturligtvis en kvalitetslista över bloggarnas inflytande.
Kommentar av Borgerlig konstelev med utländsk bakgrund | 2009/12/29 kl. 17:37:28
Halva konstfack utgörs av personer med utländsk bakgrund. Vilket inte är någonting som jag förväntar mig att människor som fördriver mestadels av sin tid åt listor ska veta.
Din status är för övrigt, moraliskt sett, vatten värt så som du snubblar över dig själv i jakten på uppmärksamhet, för att inte nämna hur du blir till dig över alla dessa listor som du ständigt skriver om, och att någon enstaka gång ha blivit kallad för “internationell konstnär”.
Det är inte konstigt att du inte tror på någon stor skönhet då du är allt annat än ett kärl för storheten och skönheten att genomstråla. Det kräver sundhet.
Det är liksom med dig som med fulhet, det rör sig om negativ energi. Det är nog därför du ofta ser så bitter ut som du gör.
Anledningen till att jag hittade hit var på grund av att du omnämns i artikeln “00-talets största svenska konstskandaler” i DN, bland “konstnärer” som vissa “mår fysiskt illa av att se”, samt de som har strippat och onanerat inför djur etc. Inte direkt värdigt sällskap. Bilden på dig på DN:s förstasida är föresten inget vidare, det är den där energin igen. Det kan inte vara sådana gener som dina i synnerhet främlingsfientliga läsare eftersträvar.
Gott Nytt År!
Borgerlig konstelev!
Uppenbarligen har du skrivit kommentaren i ett upphetsat tillstånd. Problemet är naturligtvis inte att man inte skulle ha studenter med utländsk bakgrund. Så enkelt är det inte. Det underförstådda är att man menar icke-integrerade, liksom kombinationen av att vara icke-borgerlig med utländsk bakgrund. Du vet förstås det redan men har tydligen lust att säga lite mer än vad du kan stå för.
Det är inte jag som ser världen i listor. Vakna upp och se att listorna har blivit en så central del av världens sätt att kommunicera. Det gäller också konstvärlden. Att jag uppmärksammar detta fenomen är väl högt rimligt.
Att bli kallad för ”internationell konstnär” är inte värt särskilt mycket. Det betyder bara att man arbetar inom ramen för den internationella samtidskonsten. Sådana konstnärer finns det i parti och minut.
Du kräver ”sundhet”. Man erinrar sig att ett antal obskyra rörelser inte minst under 1900-talet har framhävt ”sundheten” som politisk ledstjärna.
Angående ”negativ energi” har du rätt i så måtto att det jag skriver tydligen utlöser sådan hos dig. Emellertid har jag svårt att se att det skulle vara en nackdel. Vill man skapa en diskussion handlar det i stor utsträckning om den negativa energin. Vill du sedan se ”negativ energi” kan du se den överallt – när den kommer inifrån.
Jag skulle nog inte vilka påstå att just listor är så oerhört centrala, men däremot statistiken. Vi har ju en statistikkändis i Sverige exempelvis, Hans Roslin. Vill man veta teorierna bakom listorna lär det alltid finnas statistik i någon form där bakom.
Statistik – INTE listor säger jag.
Per. Det borde vara på det sättet, att statistiken som ligger grund för listan är vad som skall beaktas. Men listan som form har sedan länge sprängt den gränsen om den någonsin funnits. Du och jag kan säkert värdera listor enligt statistiskt underlag men som det idag myllrar av listor som baseras på allt möjligt och i sista hand enbart är en enskild listmakares personliga uppfattning får man nog vara klar över att listorna har en allmän funktion: Att vara lättöverskådlig information som är lätt att minnas.
Ja, listor är ju kort och gott ett resultat av en utvärdering, där i så fall statistiken står för själva utvärderingen. Parametrarna som bestämmer listinnehållets placering. Då kan man diskutera allt från personlig smak för dagen till genomgående forskning under hundra år.
Artfacts listor är ju på sätt och vis ganska svåra att förneka (även om man så hemskt gärna vill), men man får då tänka på att med en annan sorts statistiskt underlag skulle listorna sett annorlunda ut, och därmed är de också subjektiva. Nu är jag inte speciellt insatt i just Artfactssystemet, men mig veterligen så är enskilda verk ingenting man beaktar i placeringen, utan de ”följer med” i summeringen av en utställningen så att säga?
Sen finns det säkert både en och flera parametrar som många anser borde finnas med i Artfacts beräkning. Men det kanske kommer fler i framtiden.
Men jag är nog lite emot det, listor är oftast grava generaliseringar och lite alltför omfamnande summeringar. Gillar man att tänka generellt så är ju listor bra. Föredrar man istället den lilla sötsaken på smörgåsbordet så är saken en annan.
Borgerlig konstelev med utländsk bakgrund
Den moral som du tycks ha i egenskap av konststuderande vid konstfack är högst kontroversiell när ni lär er att det är moraliskt att offra andras egendom på konstens altare men inte att göra konst av en religiös symbol. Men det är möjligt att du har en selektiv syn även i det avseendet och anser att det endast är legitimt att framställa Jeus som homosexuell, men inte Muhammed som hund?
Listan just nu…
1. Alan Vega
2. Vilhelm Lundström
3. Marcin Maciejowski
5. Lantpaté med Cumberlandsås
Gott nytt år och en riktigt god fortsättning!
Gott Nytt År Pontus. Nya listor kommer snart.