Peter Cornell funderar i en liten artikel i Expressen kring samtidigheten. Vad är det att vara samtida? Han undrar varför det inte tycks vara möjligt att uppfatta de intressantaste konstnärerna när de är verksamma i sin samtid. De äldre exempel som han nämner El Greco, Vermeer, Van Gogh är kanske inte de bästa. El Greco upptäcktes när expressionismen hade fått sitt genombrott, Vermeer när den avskalade puritanismen blev intressant och Van Gogh när man fick behov av att skapa en startpunkt för expressionismen. Diskursbildningen är en högst väsentlig skurk i det här dramat och där skiljer sig konsten från modet som kan nå snabbare resultat och på ett enklare sätt byta fot.
Går man tillbaka till 1980-talet kan man fråga sig varför hela målerivågen var så kraftigt dominerande. Cindy Sherman och fotokonceptualismen var visserligen välkänd men kom ändå i andra hand. Historieskrivningen har förändrat saken. Av målarna återstår Gerhard Richter och Martin Kippenberger, vill man vara generös kan man lägga till Sigmar Polke, Baselitz och Anselm Kiefer. Här skall understrykas att Kippenberger inte är särskilt mycket målare och att Richter visade sig vara målare på ”rätt sätt” nämligen genom att ”undersöka mediet” – så brukar det beskrivas. Varför kunde man inte förstå detta redan i tidigt 80-tal? Vad vi inte visste var vart de teoretiska vindarna skulle blåsa. All konst måste struktureras för att bli meningsfull och om man skall säga något om det som skall komma är den första uppgiften att säga något om det som skall bli kvar från de nyss passerade decennierna.
-
Senaste inläggen
- 3361: Lars Vilks 2021 4 oktober
- 3360: Udda konstekonomi 2021 29 september
- 3359: Konst och mode. 2021 27 september
- 3358: Litografi och bok 2021 26 september
- 3357: Osmakligt 2021 22 september
Bloggarkiv
Kategorier
Sidor
Blogroll
Vilks konsteori
Vilks projekt
Nya kommentarer
- Henrik om 3361: Lars Vilks
- Luca Nesi om 3361: Lars Vilks
- Jor-El om 3361: Lars Vilks
- Henrik Kugelberg om 3361: Lars Vilks
- Lennart Holmgren om 3361: Lars Vilks
- V om 3361: Lars Vilks
- Cecilia Wetzel om 3361: Lars Vilks
- Hans Erling Jensen om 3361: Lars Vilks
- Sussie om 3361: Lars Vilks
- Peter Ekström om 3361: Lars Vilks
Det som den symboliska makten säger är intressant, är vad som är intressant. Punkt slut. Hela idén att någon konst i ett senare skede skulle kunna upptäckas och, utifrån någon sorts objektiv tidlös måttstock, befinnas ”intressantare” än den nu hyllade konsten är förfelad.
Gott Nytt konst år! önskas alla dina läsare och kanske tar jag mig mod och tid att 2010 vara med och diskutera konsten.
Jacob C. Själva grunden för all kvalitet är BEKRÄFTELSE. Det gäller även för idéer om ”tidlösa måttstockar”. Någon (och tillräckligt många och inflytelserika) måste bekräfta att de tänker att det finns något sådant. Utanför den tidlösa dimensionen ändrar sig konstvärlden. Det är väl alldeles självklart att man ändrar sin uppfattning när det gått lite tid – och bekräftar förändringen. Till slut hamnar konsten i konsthistorien. Här blir det intressant eftersom den symboliska maktens företrädare har exakt samma uppsättning av de konsthistorisa verken som utmanarna (skillnaden kommer in väldigt sent). Jo, så finns det min uppfattning som är helt annorlunda men den är ännu en kuriositet.
Gott Nytt År Christina! Och ett nytt år med mer inblandning.
Gott Nytt År, Lars.