Del 907: Om det tillkommande

Peter Cornell funderar i en liten artikel i Expressen kring samtidigheten. Vad är det att vara samtida? Han undrar varför det inte tycks vara möjligt att uppfatta de intressantaste konstnärerna när de är verksamma i sin samtid. De äldre exempel som han nämner El Greco, Vermeer, Van Gogh är kanske inte de bästa. El Greco upptäcktes när expressionismen hade fått sitt genombrott, Vermeer när den avskalade puritanismen blev intressant och Van Gogh när man fick behov av att skapa en startpunkt för expressionismen. Diskursbildningen är en högst väsentlig skurk i det här dramat och där skiljer sig konsten från modet som kan nå snabbare resultat och på ett enklare sätt byta fot.
Går man tillbaka till 1980-talet kan man fråga sig varför hela målerivågen var så kraftigt dominerande. Cindy Sherman och fotokonceptualismen var visserligen välkänd men kom ändå i andra hand. Historieskrivningen har förändrat saken. Av målarna återstår Gerhard Richter och Martin Kippenberger, vill man vara generös kan man lägga till Sigmar Polke, Baselitz och Anselm Kiefer. Här skall understrykas att Kippenberger inte är särskilt mycket målare och att Richter visade sig vara målare på ”rätt sätt” nämligen genom att ”undersöka mediet” – så brukar det beskrivas. Varför kunde man inte förstå detta redan i tidigt 80-tal? Vad vi inte visste var vart de teoretiska vindarna skulle blåsa. All konst måste struktureras för att bli meningsfull och om man skall säga något om det som skall komma är den första uppgiften att säga något om det som skall bli kvar från de nyss passerade decennierna.

5 svar på Del 907: Om det tillkommande

Jacob C skriver:

2009 31 december kl. 00:07

Det som den symboliska makten säger är intressant, är vad som är intressant. Punkt slut. Hela idén att någon konst i ett senare skede skulle kunna upptäckas och, utifrån någon sorts objektiv tidlös måttstock, befinnas ”intressantare” än den nu hyllade konsten är förfelad.
Christina skriver:

2009 31 december kl. 01:25

Gott Nytt konst år! önskas alla dina läsare och kanske tar jag mig mod och tid att 2010 vara med och diskutera konsten.
Lars skriver:

2009 31 december kl. 11:07

Jacob C. Själva grunden för all kvalitet är BEKRÄFTELSE. Det gäller även för idéer om ”tidlösa måttstockar”. Någon (och tillräckligt många och inflytelserika) måste bekräfta att de tänker att det finns något sådant. Utanför den tidlösa dimensionen ändrar sig konstvärlden. Det är väl alldeles självklart att man ändrar sin uppfattning när det gått lite tid – och bekräftar förändringen. Till slut hamnar konsten i konsthistorien. Här blir det intressant eftersom den symboliska maktens företrädare har exakt samma uppsättning av de konsthistorisa verken som utmanarna (skillnaden kommer in väldigt sent). Jo, så finns det min uppfattning som är helt annorlunda men den är ännu en kuriositet.
Lars skriver:

2009 31 december kl. 11:07

Gott Nytt År Christina! Och ett nytt år med mer inblandning.
sultan of swing skriver:

2009 31 december kl. 12:09

Gott Nytt År, Lars.