Ett av mina större projekt för 2010 är att skriva en ny bok som skall behandla estetiken och den institutionella teorin. Det kan verka vara ett stort område, och är det också, men det skall främst handla om hur det kom sig att estetiken försvann som konstens givna ledmotiv.
Förmodligen sker den avgörande bataljen under 1980-talet i New York. Denna strid, som nog så självklart handlar om postmodernismen inträde, har konsekvenser på vilka den internationella samtidskonsten alltjämt vilar tungt. Händelseutvecklingen startade i slutet av 1970-talet och kombattanterna var å ena sidan det nya måleriet, ”New Image” med storheter som Julian Schnabel, David Salle, Erich Fischl och å den andra tidskriften October som startade 1976. October hade en mäktig redaktion: Rosalind Krauss, Craig Owens, Douglas Crimp, Benjamin Buchloh. October attackerade måleriet och modernismen och favoriserade approprieringskonst och fotokonceptualism. De konstnärer som framhölls var bland andra Sherrie Levine, Cindy Sherman, Robert Longo, Louise Lawler. På motståndarsidan framträdde en rad kritiker som Robert Storr, Robert Pincus-Witten, Barbara Rose och inte minst den konservativa tidskriften New Criterion med Hilton Kramer och Roger Kimball i spetsen. Någonstans i mitten fanns konstnären och kritikern Thomas Lawson.
Octobers utgångspunkt var marxistisk, en politisk linje som backades upp av postmodern filosofi som främst hämtades från Derrida och Roland Barthes. Man agiterade för en hårdför social konstruktivism som inte minst involverade ”postfeminism” i kontrast till 70-talets särartsfeminism. Den egentliga fienden var kapitalismen, borgerskapet, modernismen och måleriet vilka alla befanns skyldiga i det konsumtionssamhälle som växt fram och förvandlat konsten till en simpel vara.
Inledningsvis verkade det som om Octoberredaktionen stod långt ifrån sina målsättningar. Måleriet fick en väldig dominans under 1980-talets första hälft när Julian Schnabel var den verkliga storheten. Det nyexpressiva måleriet bröt fram överallt, inte bara i USA utan också i Tyskland och Italien. Men redaktionen hamrade på med sina ofta svårlästa texter och mot slutet av 1980-talet stod de som segrare: Julian Schnabel utbytt mot Cindy Sherman. Estetiken utbytt mot dekonstruktionen. Dekonstruktionen var grundtanken. Den konst som förordades av October skulle montera ner den existerande bildvärlden och visa vilka politiska postulat och manipulationer som fanns under ytan. Den avgörande fördel som man hade var naturligtvis att man kom med något nytt och originellt, en starkt teoretiskt orienterad infallsvinkel som gav upphov till en konst som var helt annorlunda än nyexpressionismen. ”Originalitet” var dock ett modernistiskt begrepp som avskyddes av October.
Octoberutspelet under 1980-talet var en excess i fransk postmodernism och förefaller idag närmast parodiskt och dessutom troskyldigt. Enkelt formulerat (1979) har dock programmet ännu full giltighet: ”art is not a timeless manifestation of human spirit, but the products of a specific set of temporal and topical, social and political conditions. The investigation of these conditions defines for us the activity of postmodernism.”
Från den andra sidan menade Barbara Rose i sitt försvar av måleriet att “The capacity of painting is to evoke, imply and conjure up magical illusions that exist in an imaginative mental space and achieve transcendence.” (1979 i American Painting: The Eighties)
Det blev alltså October som gick segrande ur bataljen och redaktionens idéer spriddes under de kommande åren över hela världen. Estetiken ersattes av dekonstruktionen. Dekonstruktionen har sedan förändrats till en något lättare diskurs dessutom mer inriktad på politiskt innehåll.. Approprieringen har också ändrat gestalt från att vara mer eller mindre bokstavlig till att utformas genom referens och citat.
Problemet med en politisk konst och dess publik var välkänt och diskuterades ingående under stora delar av 80-talet. Det är samma diskussion som vi har idag.
Sherrie Levine Utan titel 1978 (Återgiven i October 1979)
(profilen av president Kennedy)
