Del 916: En färd till Indien där en fjäril ställer till besvär

Den indiska konstnären Nasreen Mohamedi (1937-1990) ingår i utställningen om indisk konst i Lunds konsthall (till 24 januari) och Frans Josef Peterson har recenserat i Aftonbladet. Han kommer ofta med intressanta uppslag i sina kritiker men med slutledningarna är inte alltid lika övertygande. Mohamedi är inte alldeles lätt att placera in i konsthistorien och det är fortfarande en öppen affär om vilket spår hon kommer att avsätta. Utsikterna är dock rätt goda eftersom konstnären representerar intressant konst utanför västvärlden men med anknytning till den och sådant står högt i kurs. Å andra sidan är det mycket av en soloprestation som måhända gör hennes konst mera till en kuriositet än en tillräckligt betydande del av konsthistorien. Men hela denna sak avhänger hur hon kommer att behandlas. Hur hon kommer att omskrivas, hur mycket och i vilken utsträckning hon kommer att visas framöver. Även döda och något isolerade konstnärer måste bekräftas. Man kan konstatera att hon redan har fått åtskillig uppmärksamhet. Hennes arbeten har bland mycket annat ställts ut i New York 1997 och hon deltog på Documenta 2007. Inte heller är hon avskuren från den västerländska konsthistorien eftersom hon fick sin utbildning i London.

Frans Josef ger sig ut på en rätt omständlig resonemangstur:

”De som inte låter sig imponeras kan naturligtvis avfärda hennes arbete som en anakronism, en harmlös och esteticerad avantgardism utan kontakt med en politisk verklighet.
De som tvärtom ser henne som en orättvist förbisedd konstnär, måste ta ställning till hur konsthistorien kan skrivas om för att omfatta en icke-västerländsk konstnär på egna meriter snarare än som en mindre förskjutning av en redan existerande kanon.
Problemet med båda dessa förhållningssätt är att de inte beaktar det fjärilslika i Mohamedis bilder, deras anspråk på att överskrida sina historiska omständigheter. Vilket nog säger något om varför hon uppmärksammas just nu: hennes verk upprättar ett avstånd till postmodernismens krav på att historisera varje given position utifrån föreställningen om att själv vara i besittning av ett upphöjt historiskt medvetande. De pekar på en blindhet i oviljan att se ett konstverks betydelse som en möjlighet bortom samtidens omedelbara horisont.”

Det är en besynnerlig anklagelse mot postmodernismen. En betydande, för att inte säga avgörande del, av den postmoderna läxan är historiens betydelse. Ingen undkommer att häfta fast vid sin egen tid och de referenser man har tillägnat sig. Därmed är naturligtvis inte allt förklarat emedan något också förändras. Människan och hennes verk kan alltid vara överskridande. Inte heller handlar det om att den postmoderna teorin skulle ”vara i besittning av ett upphöjt historiskt medvetande.” Det är bara det banala faktum att man hade en bättre teori än modernismen som ville förklara konsten som ett uttryck för upphöjd och autentisk översinnlighet.

Att reda ut ”det fjärilslika” i bilderna torde inte vara så svårt. Kritiker och konsthistoriker brukar inte ha några större svårigheter med att finna språkliga formuleringar och förklaringar för det som inte är omedelbart givet genom direkt påverkan (Mohamedis verk är för övrigt redan tämligen väl kartlagt). Någon glädje skall konstvärlden ha av sina kritiker.

nasreen-unt-1977.jpg
Nasreen Mohamedi: Utan titel, omk. 1977

Det här inlägget postades i konstteori, om utställningar m m. Bokmärk permalänken.

2 svar på Del 916: En färd till Indien där en fjäril ställer till besvär

  1. joanna skriver:

    Ofta lever kulturen sitt eget liv, kanske kan därför en liten reflektion från den andra verkligheten få plats här, så att kulturen också når utanför de fina salongerna, och där ha en chans att vara med och utveckla civilisationen.
    ________

    Det är kallt i Sverige, permafrosten har fått fäste, alla de som talar om att globala uppvärmningen är ett överhängande problem, har färre som lyssnar nu.
    Samtidigt tjänar kraftbolagen stora pengar, förbrukningen har ökat, liksom energipriserna.

    Närmare 3,2 miljarder har bolagen tjänat på kort tid, det är samma summa som Ed Whitacre vill ha för Saab.

    Rimligt då att kraftbolagen gör slut på lidandet, köper Saab, satsar på en rejäl miljöprofil och på så sätt minskar den globala uppvärmningen så att köldgreppet inte släpper, då tjänar kraftbolagen ännu mer pengar och har då också råd att investera i nya Saab-modeller med miljöprofil – allt hänger ihop.

  2. joanna skriver:

    Det här är stort, nästan revolutionärt – Google ställer inte längre upp på att censurera sökresultaten på google.cn, det blir en verkligt intressant test av Kinas ledare!

    Google valde 2006 att vika ned sig och censurera sökresultaten på den kinesiska varianten av Google, det var sannolikt en genomtänkt strategi, och en chans för Google att alls vara med.
    Idag med en enorm användarbas i Kina har Google gjort sig oumbärligt för de kinesiska internetanvändarna – de kommer inte att tillåta att ledarna kastar ut Google.

    En historisk maktförskjutning kommer att ske, Google bestämmer villkoren för öppenheten i världens största nation.

    Revolutionen startar numer på det världsvida nätet. Snart är det persernas och saudiernas tur.

    http://googleblog.blogspot.com/2010/01/new-approach-to-china.html

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.