Del 990: Vulkan- och snopproblem

Lättkränkt och vulkanisk är denna vår tid 2010. Som alert konstnär har jag givetvis effektuerat en askdrypande krater.


I denna teckning finns också en man med hund, dock inte på något sätt en rondellhund. Kanske funderar mannen på det rådande flygförbudet.. Annat var det förr. Flyghjälten Biggles (”James Bigglesworth”) visade vägen redan 1938 när han i ”Biggles i oasen”, flyger rakt genom en sandstorm. Inte var det något större problem. Bigglesböckerna betraktas numera som rasistiska.

Så var det dagens känsligheter. I Om konst skriver Hanna Stahle om keramikern Christian Pontus Anderssons skulpturutsmyckning i motionsanläggning vid Uppsala universitet. Svävande mansfigurer som dock inte får visa snopparna såsom konstnären tänkt sig. Snoppen har blivit något som får noga övervägas med tanke på alla tänkbara besökares sinnelag.

Om mitt kommande besök på Campus i Jönköping diskuteras det på Facebook: ”By inviting this jerk you are playing with the emotions of Muslims Students”.

Publicerat i aktuellt i konstvärlden, Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken, om utställningar m m | 5 kommentarer

Del 989: Blasfemiskt i Dublin samt visa eller icke visa

Förra månaden fick jag ett fördjupat förhållande till Irland. På denna ö har man återinfört blasfemiparagrafen men beslutet skall tas upp till förnyad prövning. Ett inlägg i denna debatt kring religiösa symboler och känslighet inför dessa är den utställning som öppnades under påsken på Irish Museum of Contemporary Art: Blasphemous. Konstnärerna visar alltså upp blasfemiska verk. Som man kan förvänta sig är måltavlan ensidigt kristendomen. I presentationstexten framhävs de hot som riktats mot mig och Kurt Westergaard. Men profeten, han går fri. Även i en uttalat blasfemisk konstutställning är denna helighet alltför helig (eller farlig) för att kränkas. Förhållandet har också uppmärksammats i Telegraph.


Emer Roberts: Child and Rat

Det artar sig till en rysare på Jönköpings Högskola den 22 april. Som jag nämnde igår skall jag tala om mitt eget fall och yttrandefriheten för Utrikespolitiska Föreningen. Frågan är om jag skall visa en bild av den ökända teckningen. Det har redan blivit problematiskt. Min hållning är dock att just denna kontext borde vara helt problemfri. Skall vi diskutera yttrandefriheten bör man knappast inleda med att begränsa den.

Publicerat i Muhammedsaken, om utställningar m m | 7 kommentarer

Del 988: Förslag till hundläggning

I dagens Sydsvenskan (länken dit fungerar inte, leta här vid kl 6.30) får jag följande uppmaning:

”Lars Vilks, du är estbördig, professionell provokatör och torde ha ett väl förgrenat nätverk. Dra i trådarna, vetja! I stället för kränkande Muhammedhundar kan vi få se baltiska kollaboratörer i rondellerna. En provokation som biter. Sen hjälper jag dig att koppla dem vid skranket. Eller känns det för provokativt?”

Jojo, det är mångens inbillningskraft som är verksam i denna fråga. Kränk gärna, men kränk rätt. Använd yttrandefriheten men endast på det sätt som Vi föreskriver.

Du skall icke kränka den profet i vars namn man lynchar homosexuella i lyftkranar. Ty det är kränkande.

Nazister är säkra kort, där kan det aldrig bli fel. Om det nu var så att jag skulle teckna rondellhundar med ansikten av nazistiska kollaboratörer, vem skulle finna detta provokativt? Och hur effektivt skulle det vara?

I konstsammanhang skulle det vara en tam manifestation, övertydlig och utan verkan.

Blott frågar jag mig: Hur naiv får krönikören vara?

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Muhammedsaken | 5 kommentarer