Av lättförståeliga skäl blev Venedigbiennalen uppskjuten och återkommer först 2022. Det nordiska deltagandet är redan klubbat och innebär att den nordiska paviljongen omvandlas till en samisk med tre samiska konstnärer. Temat är inte överraskande, representation av urfolk är av största intresse i konstvärlden. Man kan också förvänta sig att de bokstavligen skall vara representativa, dvs. att de gör konst som knyter an till material, artefakter och berättelser om samerna. Hade det gjorts för ett par decennier sedan hade det varit en sensation. Nu är det mainstream och passar väl in i biennalprogrammet som alltmer har blivit en standardrepertoar. Därför kan man inte säga annat än att det nordiska bidraget (Sverige, Norge, Finland) är både korrekt och klokt. Konstnärerna är habila och kritikerna kommer att visa idel välvilja.
Det som kunde bryta idyllen vore om någon av konstnärerna gjorde något helt annat än vad som förväntades. Men ett sådant avhopp får vi nog vänta på ännu ett bra tag.