3121: Arkadien och tidens elände

Postat den 2020 11 oktober av Lars Vilks

Det ouppnåeliga Arkadien är föremål för en utställning på Nationalmuseum. Eftersom inga utopier är i sikte kan man lika väl hänge sig åt lite herderomantik som löper genom den västerländska historien. Claude Lorrain har åstadkommit en del i ämnet men det främsta verket på utställningen är den heliga Ursula med sina 11 000 jungfrur. Av förståeliga skäl är endast ett fåtal återgivna.

Karin Olsson påtalar vikten av yttrandefriheten (Expressen), inte minst mot bakgrunden av statsmaktens behov av yttrandefrihet något som tenderar att betyda inskränkningar.

Som vanligt dominerar rasismen. Det värsta är ännu inte över. Återigen drabbas Jan Guillou, nu i egenskap av vit läsare (Aftonbladet). En liten konstutställning på en restaurang fick en omedelbar rasismstämpel och plockades underdånigt ned (Aftonbladet). Vad som förenar dessa rasistingripanden är den uttalade bristen på att förstå nyanser. Detta får vi dock leva med ännu en liten tid.

Publicerat i om utställningar m m, politik, yttrandefrihet | 1 kommentar

3120: Upphovsrätten och yttrandefriheten

Postat den 2020 10 oktober av Lars Vilks

Aron Flam vann målet mot beredskapsmuseet angående ”en svensk tiger” (SvT). Utslaget var förväntat och allt annat hade varit förödande för konsten och för parodin. I det här fallet är motståndaren inte särskilt imponerande, beredskapsmuseet lever i sin egen värld om sina rättigheter till den här figuren.

Men var går gränsen? Generellt sätt får en bild eller del av bild inte återanvändas om den publiceras i samma syfte som den ursprungliga. Alltså att den direkt utnyttjar de föreliggande kvaliteterna. Om kontexten ändras kan man tala om ett nytt verk men frågan kvarstår om skillnaden är tillräckligt stor och om skillnaden är trovärdig. Därför blir det ofta fråga om bedömningar från fall till fall.

Det mest uttalade fallet torde vara Sherrie Levines fotoserie ”After Walker Evans” från 1981. Levine fotograferade av Walker Evans välkända dokumentärbilder från den amerikanska mellanvästern och ställde ut dem som sina egna. Man kan tala om en ny kontext på flera sätt: Evans foton var från 1930-talet, Levines alltså från 1980-talet och ett tidigt postmodernt förhållningssätt genom ”appropriering”. Levine tillade också att bilderna hade ersatt en manlig blick med en kvinnlig. På flera sätt en nytt sammanhang. Evans Estate accepterade inte verken men det blev ingen uppföljning eftersom Levine donerade hela sin fotoserie till Evans Estate som ägs av Metropolitan Museum.

Vi vet alltså inte om denna extrema hållning till upphovsrätten är juridiskt hållbar. Förmodligen inte och det beror på att det är svårt att acceptera en rent konceptuell förändring: Att konstnären presenterar en ny idé dock med exakt samma bild som den upphovsrättskyddade förlagan.

Publicerat i yttrandefrihet | 5 kommentarer

3119: I huvudstaden

Postat den 2020 9 oktober av Lars Vilks

Under ett par dagar har bloggen inte serverat någon text. Skriftställaren befinner sig i Stockholm och har haft lite annat att syssla med. Coronasituationen sägs försämras i huvudstaden dock har jag inte kunnat observera något större intresse för ”håll avstånd”. Eller rättare sagt det svänger ordentligt, Ibland med stor gleshetsiver ibland fullt kaos.

Sven-Harrys Konstmuseum visar samisk konst. Knappast överraskande , det ligger starkt i tiden. Det samiska har dessutom blivit en konstnärlig kvalitet. Men det kunde ändå vara lite passande att inte ta i för mycket när det skall recenseras. Gunilla Brodrej har fått för sig att Britta Marakatt-Labba är ”en av världens främsta konstnärer” (Expressen). Även om Marakatt-Labba har blivit internationellt erkänd har hon långt kvar till en sådan position. Hon ligger ännu långt ifrån en plats bland världens 100 främsta kvinnliga konstnärer.

Upphetsning, hur vindarna blåser sin politik och okunnighet för med sig sådana omdömen.

Publicerat i om utställningar m m | 3 kommentarer