Vilks.net

Mitt mest populära blogginlägg är onekligen det som skrevs den 21 juli 2007 med den framsynta titeln: ”Mot framtiden, konstens gränser.” Jag var då helt ny i Islamspelet och benämningen ”muhammedaner” som förekommer i texten skrevs inte som nedsättande utan genom okunnighet. Hur som helst har kommentarerna strömmat in genom åren och har nu nått över 500. Under de senaste dagarna har jag haft någon form av diskussion med ett par svårgenomträngliga muslimer som i vanlig ordning tror sig kunna skrämma mig med Allahs fruktansvärda tortyrkammare. Jag skrev då kort att religion är ”påhittade historier”. Mohammad, som jag ofta och gärna diskuterar med, var inte nöjd med det utan bad mig ironiskt att komma med ett bevis på Guds icke-existens.

Gud är inget dåligt ämne så varför inte? Problemet med Gud är att det finns mycket att välja på. Låt oss börja med gamle asaguden Tor. Orsaken till blixt och dunder är att Tor kör med sin vagn i himmeln. Kan vi bevisa att detta är felaktigt? Nej, Gud är alltid ad hoc och om man t ex säger att vi aldrig kan finna ett spår av Tor och att det finns andra sätt att förklara saken som förefaller rimligare är svaret enkelt för en troende (sådana är svåra att finna idag men det spelar ingen roll). Den troende tror så och kan tillägga att Tor är osynlig och att han kan förflytta sig hur snabbt som helst för att kunna mullra på alla möjliga platser samtidigt.

Den som tror, tror och så är det med den saken. Sedan är Gud ett besvärligt begrepp eftersom det kan t ex ses i en mjuk mening: Att det finns en princip eller vilja i världen som sammanfattar alltings uppkomst, naturlagarna och tillvarons förändring. Det var vad Aristoteles tänkte sig. Men sedan har vi de hårt specificerade religionerna där Gud lägger sig i människornas tillvaro i minsta detalj. I Gamla Testamentet är han ofta på dåligt humör och står inte främmande för folkmord. Han liknar, när han bärs runt, en miniatyrvulkan på randen till utbrott. I Nya Testamentet abstraheras han till frånvaro men har skaffat sig ett språkrör, Sonen (hade religionen grundlagts idag torde Dottern ha varit ett aktuellt alternativ) och aktiverar sig också genom Den Helige Ande. Förutom kadrar av änglar och helgon. Det världsliga frälsningsprojektet går alltid åt skogen men det betyder intet eftersom sakerna kommer att rättas till när människan lämnar det jordiska. Då blir det den deklarerade ”rättrådigheten” som triumferar intill evigheten. Islam har kopierat mycket av detta men har ett noggrant protokoll (till stora delar hämtat från GT) om hur det dagliga livet skall regleras för att den troende inte skall hamna i fel påse. Gud har i dessa religioner inte minst ett inträngande intresse för människornas sexliv. Att vara bög är inte alls bra. Kvinnorna skall tuktas med varlig men bestämd hand och sedan kan männen plöja sin åker som de önskar.

Man får utan vidare tala om att Gud i dessa religioner är överspecificerad. Med den detaljrikedomen och den ytterst tidsbundna regleringen av människolivet blir det dessutom svårt att leva i ett modernt samhälle. Om man inte använder sig av extensiv tolkning. Gud är visserligen entydig men det han levererar i textform kan vrängas i det oändliga om man så önskar. Men det går naturligtvis inte att bevisa att Gud inte finns även om det genast uppstår problem: Gud är talrik och man ställs inför svårigheten att avgöra vilken Gud som inte existerar. Gudarna är inte förtjusta i varandra sedan de grupperats i olika religioner eller rättare sagt berör det dem som bär ansvaret, nämligen förkunnare och utövare.

Scientologerna tror på den mänskliga själen som har glömt bort sin ursprungliga evighetsexistens. Det är bara att arbeta sig tillbaka till minnet vilket dock inte är det lättaste då psykiatrins utövare är ondskans utsända. Ett delmål blir att avskaffa dessa. Är det påhittat? Det går inte att bevisa att det är fel.

Är alla religioner lika eländiga? Det är väl det men inte för den troende och det är dennes behov som är det intressanta. Vad skall man ha en religion till? Ett hopp om något bättre och att döden inte är slutstationen är ett lockrop. Annars menar jag att det är bättre att hålla sig till ett vetande och att tills vidare anta att något är riktigt så länge det inte finns något bättre alternativ. Även om profetens lära skulle vara riktig skulle jag personligen välja något annat. Att liggande äta frukt, dricka vatten ur silverbägare och köra över jungfrur när andan föll på är en vision som har förlorat sin kraft. Förmodligen för att det är en överspecificerad och påhittad historia. Buddhist kan man sikta på att bli, då handlar det om att göra sig av med livsbegäret och uppgå i det sanna intet. Som vanligt, och med tanke på gårdagens text, handlar det mest om estetik. Gudarnas estetik vet vi inget men desto mer om deras profeters.

Anselm Kiefer: Quaternity, 1973

Fyra teologiska enheter (Fadern, Sonen [genusperspektiv: Dottern], Den Helige Ande samt Satan slingrande sig fram ur mörkret.