Del 1138: Efter senaste hacket

Det tog en stund att få ordning på bloggen efter hackarens senaste operation. Den muslimske hackaren har förföljt bloggen alltsedan Kalabaliken i Uppsala i maj. Den här gången var han påpasslig att utnyttja att webmastern hade några dagar ledigt och därför inte hade full uppdatering flera gånger per dag. Hackaren raderade databasen och det var en del arbete innan webmaster kunde återskapa materialet. Men nu fungerar det igen. Hackarens timing var inte dålig, hans inhopp sammanföll med terroristaktiviteten i Köpenhamn. Han har deklarerat att han skall fortsätta sina attentat utan slut. Måltavlorna har han tidigare angivit: Vilks, Westergaard och Geert Wilders.

Nåväl, det gör inte så mycket eftersom webmaster står rustad att bemöta nya attacker.

En del av det skrivna kommentatorsmaterialet har tyvärr försvunnit. Jag skall se om jag har något sparat och kommer då att komplettera.

Under tiden har jag blivit en dyr historia eftersom jag nu har bevakning dygnet runt. En hel del klagomål har redan dykt upp där de klagande menar att jag skall betala själv eftersom jag själv har ställt till det. Man må ha vilken uppfattning man önskar i detta spörsmål men det är en politisk fråga. Den som anser att livvaktsskydd som kommer genom Säpos bedömning skall ses över och eventuellt justeras får vara så vänlkg att vända sig till sina politiker eftersom det är på den nivån som säkerhetsfrågor bestäms. Jag har inte själv begärt något men det vore föga intelligent att avvisa en rekommendation som bygger på information som jag inte har tillgång till.

De klagande gnällspiken drar runt på den gamla versen om att ”det var onödigt”, att jag har ställt till det så att människoliv riskeras. Att yttrandefrihet inte skall missbrukas. Till detta säger jag som jag redan har sagt många gånger: I en demokrati skall det inte vara något problem att föra fram kritik mot en religion och inte minst av missbruket av religion. Under inga omständigheter skall en sådan kritik stoppas på grund av att terrorister grymtar fram sina dödshot eller kommer med bomber. Börjar man visa undfallenhet och tillmötesgå deras önskningar, då styrs demokratin utifrån och av oönskade krafter. Man skall inte vika en tum, en demokrati måste stå upp för att det inte lönar sig att lägga press på det parlamentariska systemet.

Publicerat i Muhammedsaken | 250 kommentarer

Del 1137: Soliditet; Tennslottet

Utställningen Nordic Delight ägde rum på Svenska Institutet i Paris i höstas. Curatorn Sinziana Ravini har haft vänligheten att sända mig ett exemplar av katalogen jämte en roman Tennslottet. Romanen är ett kollektivt arbeta av curatorn och konstnärerna. Ravini hade kanske inte tänkt sig att hon själv skulle bli huvudfiguren i merparten av bidragen. Emellertid spelar det inte så stor roll. Jag får hålla med Dan Jönsson i GP att romanen inte har något större läsvärde. För den invigde kan det vara en sport att identifiera texterna med respektive konstnär vilket inte är så svårt eftersom boken är ett slags collage med blandat innehåll.

En orsak till att jag fick boken är nog att jag är omnämnd i ett avsnitt vilket sannolikt är skrivet av den i Iran födde Goran Hassanpour. Han skriver om en fiktiv blivande konstnär ”Muhammed”:

”Han kommer att söka till konsthögskolan. Han kommer att studera konst och bli en framgångsrik konstnär. Parallellt med detta så kommer han smida planer på att göra Lars Vilks till sitt sista Mästerverk. Inget kan stoppa Muhammed som ser detta som sitt livs stora chans att vara med och skriva historia.”

Curatorn får, som ansvarig för allt som konstnärerna ställer till, gå in i texten och förklara med adekvat terminologi:

”Men tänk om någon läser det här och säger att vår roman reproducerar bilden av den barbariske andre eller uppviglar till mord? Vi får hoppas att våra läsare är mer upplysta än så. Muhammeds aktion mot Vilks är lika fiktionalistisk som Vilks aktion mot Muhammed.”

Idén med att skriva en kollektiv roman utifrån bildkonsten får den automatiska appellen ”kan en sådan roman vara ett bildkonstverk?” Något som den kan. Däremot blir den inte litteratur eftersom det är ett annat kompetensfält. Blir den bra bildkonst? Det verkar inte så, mer en idé som inte fått sammanhållning och genomarbetning. Jag kan inte låta bli att reta mig på att ingen manusläsare har korrigerat påståendet att Jesse Owens skulle ha sprungit 400 m på 20,7, vilket lär vara ett bidrag av Carl Boutard om olympiaden 1936.

Ravinis svaghet är hennes ystra sinne. I inledningen till Tennslottet berättar hon om sin kritikergärning:

”Jag har gett mig på allt och alla. Allt från konservativa krafter som vill att konstnärer skall fortsätta att måla som de gjorde på 1800-talet till nyliberala krafter som tycker att konst skall vara en form av nöjesindustri, en konsumtionsvara som skall tala till alla och envar.”

Det var inte särskilt mycket hon faktiskt har gett sig på. Påhoppet på de stackars svensk-norska figurativa var en onödig maktdemonstration från samtidskonstagenternas sida. De nyliberala krafterna har avvisats från alla seriösa håll. Vad som kan finnas däremellan är väl just ingenting.

Ett annat påstående fick mig att haja till:

”Synen på kritiken här lider av Kants idé kring ’det intresselösa skådandet’. Men Kant applicerade detta på naturens skådespel, en ros eller en solnedgångs skönhet, och inte konsten som sådan, som han för övrigt inte har skrivit ett enda ord om.”

Någon ytterligare förklaring till detta kommer det inte. Ravini är beläst och jag undrade ett ögonblick om jag under decennier har fattat Kant fel. Men så var det naturligtvis inte. Kants tredje kritik lägger en tyngdpunkt på det som Ravini skriver men han justerar detta efter hand och skriver åtskilliga paragrafer om geniets konstutövande och skapandet av ”intresselöst skådande”.

Med stram redigering och bättre manusläsning kunde det här experimentet ha blivit betydligt bättre. Sinziana Ravini kan bättre när hon inte blir alltför ivrig och fyller sina texter med den gängse konstvärldsvokabuleringen

En aktuell uppgift för Ravini, enligt de två anfallspunkter hon uppgivit som centrala för sin konstkritik, är Kulturrådets sammansättning som alltmer har blivit en nöjeskommitté. DN

Publicerat i om utställningar m m, Samtidskonst | 1 kommentar

Del 1136: Annandag fotboll

Idag var det fotbollsspel. Det brukar spelas på Annandagen men för övrigt under hela året. Dock är den stora säsongen under sommaren.

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, Projekt | 3 kommentarer