Så otroligt populär såväl i den postmoderna och socialkritiska konsten som i postmodern filosofi och även i den allmänna debatten: Den Andre. Detta fenomen är det som definierar den överlägsne, vilket är detsamma som den vite heterosexuelle mannen. Den Andres mest kända kandidater är kvinnan, de homosexuella & queer, orientalen, afrikanen. För att kvalificera sig som postmodern kandidat bör gruppen generellt ha följande egenskaper: Svag, förtryckt, utstött, behandlad nedlåtande, beskylld för att innebära en risk för det västerländska samhället. När Den Andre blev allt populärare tillkom också egenskapen att denne bör betraktas som god, allt annat var samhällets fördomar. Det där har man vant sig vid och först när jag läste intervjun (vilken jag nämnde häromdagen) med Gertrud Sandqvist slog det mig att något har inträffat. Hon säger där
”Postmodernismen är en stor tankeform som vi fortfarande lever i. Där finns bland annat postkolonialismen och queer-teorin som väldigt tydliga fortsättningar på postmodernismen.
Detta innebär att det inte längre går att säga att konsten representerar «det andra» vilket är det man gjort sedan konstbegreppets födelse på mitten av 1700-talet då konsten separerades från vetenskapen. Synen att de två aspekterna konst och vetenskap inte har med varandra att göra håller på att lösas upp och det är en stor förändring.”
Ja, det där tramset om att konsten skildes från vetenskapen vid mitten av 1700-talet kan vi bortse ifrån. När konsten föddes blev den till. Innan dess fanns den inte. Möjligen är vetenskapen något äldre. Konsten kan inte leva upp till att vara Den Andre eftersom den har hög status och betraktas som den västerländska kulturens stolthet. Samtidskonstnärerna kanske inte alltid håller med om detta men det beror närmast på att ingen bransch håller sig med en så enorm överproduktion som konsten. Däremot har alltså konsten anammat Den Andre med salvelsefullhet och genomfört otaliga postkoloniala och queerorienterade projekt för att understödja den av samhället orättfärdigt behandlade Andre. Inget att anmärka mot det eller mot uppgörelsen med den vite mannen. Men det slog mig att Den Andre tycks ha avtågat till någon annan plats. I varje fall krävs helt nya former för Den Andre. Om det skulle så vara att någon av de ovannämnda, tidigare självklara kandidater som Den Andre, just skulle utpekas som Den Andre skulle detta innebära rasism, hets mot folkgrupp eller de värsta av fördomar.
Det bästa alternativet för Den Andre torde vara Nordkorea som borde ha varit med hela tiden. Men av någon anledning har Nordkorea aldrig blivit populära i det avseendet. Antingen beroende på att det har ett uns av extrem kommunism eller det inte kan omvärderas som någon västerländsk fördom. Dock är behovet av Den Andre omätligt och de rättänkande söker ständigt efter möjliga kandidater för att förstärka sin identitet som tolerant och liberal mångkulturist.
Tre kandidater till uppdaterad Den Andre
Dear Mr. Vilks,
I am a graduate student from the School of Visual Arts in New York and I was wondering if I could interview you for a project I’m developing on art critique.
I don’t know if you are still interested in this topic giving the last years events in your life but if for any reason you are interested in it I would love to have the opportunity to talk to you about it.
Thank you so much for your attention,
Best,
Kika Espejo
Tänkvärd text Lars, men ämnet ändå så allmänmänskligt.
Har du kanske själv känt av trycket som tänkbar kandidat
någon gång. Bilden ser ut att också kunna vara ett litet bönemöte i friskluften.
Vilket sammanträffande! Jag som skrev om den andre i dag, dock denna gång i form av en livs levande björn…
Det som är intressant med den postmoderna filosofins hyllningar av ”Den Andre” är att de har övertagit en samhällssyn från 1700-talet som talade om ”den ädle vilden”. Man pekade där på de lyckliga naturfolken som inte begränsades av onödiga regler och meningslösa konventioner utan levde i harmoni med naturen. Det var ett folk som inte kände till orättvisor och kriminalitet och följaktligen inte hade behov av lagar. De representerade mänsklighetens oskuldsfulla tillstånd före syndafallet. Det var ett renhjärtat och ädelt folk där de lyckliga naturbarnen stod för ärlighet och godhet utan hämningar – inte minst på det sexuella området.
Bakom denna översvallande hyllning låg naturligtvis en kritik av det egna samhället som i kontrast till naturfolken betraktades som osunt och orättvist med sin bibliska grundsyn. Slutsatsen blev att de europeiska folken led av en felaktig uppfostran där omständigheterna skapade olyckliga och omoraliska människor. Problemet med den postmoderna filosofins övertagande av denna grundsyn är att den inte är kompatibel med dagens förhållanden. Hade det existerat en sådan utopisk och ideal värld utanför Europa hade flyktingströmmen gått härifrån och dit istället för tvärtom.
Men dessa romantiserande föreställningar om världen har alltid funnits och av någon märklig anledning har de nått sin höjdpunkt i slutet av varje århundrade ca: 1790, 1890 och 1990 etc. Men det är bara tillfälliga strömningar som uppträder under ett tiotal år innan det återgår till det normala och sunda förnuftstänkandet.
Lars. Varför kan man inte längre bryta upp texten i olika stycken utan att allt kommer i samlad trupp?
Kan man inte längre bryta upp texten?
Jag skall se om det låter sig göras. Och passar därför på att skriva att identifieringen med den ädle vilden som Den Andre inte är korrekt. Den Andre är mer komplicerad än så och figuren finns alltid.
Den Andre är det som definierar det befintliga, något är alltid bortstött. På gott och ont.
Den andre kan väl vara den som förminskas för att ge
utrymme åt någon annans förhärligande av sig själv.
Går det att få sommartid på kommentarerna också?
Lars. Beklagar om jag uttryckte mig alltför kategoriskt. Men när du själv definierar ”Den Andre” som exempelvis orientalen och afrikanen som med tiden har tillskrivits positiva egenskaper är det inte svårt att dra en parallell till 1700-talets positiva bild av indianerna i Sydamerika, afrikaner och polynesier.
Ps. Tack för uppbrytningen av texten, det underlättar läsningen. Ds.
Lars: ”Den Andre är det som definierar det befintliga, något är alltid bortstött. På gott och ont.”
Att betrakta världen som ett polaritetsförhållande är också något som kännetecknade romantiken under 1800-talets första hälft. Reaktionen mot upplysningstidens strikta förnuftstänkande utgick ifrån en dualism som inspirerades av nyplatonismen och Platons indelning av världen i ide- och sinnevärlden, där världen betraktades i termer av motsatspar som endast var två sidor av samma mynt såsom själ – kropp, ande – materia. Världen var enligt romantikerna på alla plan uppbyggd av två motsatta krafter.
De såg det därmed som sin uppgift att överbrygga dessa motsättningar genom att definiera en princip som utgjorde grunden för tilvaron i form av exempelvis Hegels världsande, en världsomfattande kraft som omger oss men som än så länge endast har tämjts i filmen Star Wars: ”May The force be with you”.
Humanist. En tidig markering av Den Andre gjordes av Simone de Beauvoir som i denna figur såg kvinnan. Det är alltså ett sätt att definiera en rådande norm. Och kommer alltid att vara det. Den intressanta frågan är hur Den Andre skall beskrivas idag. Alla de sedvanliga Andre är förbrukade.
Lars Vilks,
”Den intressanta frågan är hur Den Andre skall beskrivas idag.”
Det förefaller som ”Den Andre” idag snarare är främmande kulturer och vissa minoritetsreligioner:-)
Den Andre kan bara bli den Andre om fördomen har
acceptans.
Du har rätt! Med tanke på vad som är under attack idag och som endast möter ett halvhjärtat motstånd från den ”intellektuella” eliten får det snarare bli yttrandefrihet, demokrati och det sekulära samhället.
Men i lyset av revolutionerna och kravet på demokratireformer i den muslimska världen kanske vi ändå går mot bättre tider: http://www.alarabiya.net/articles/2011/03/25/142966.html
”Synen att de två aspekterna konst och vetenskap inte har med varandra att göra håller på att lösas upp och det är en stor förändring.” / Citat Vilks i blogginlägget här.
Kan möjligen M. C. Eschers verk Print Gallery från 1956 räknas till sådant som ”förenar vetenskap och konst”? Det utmanade perspektivets lagar men först 50 år senare kunde konstverket fullbordas – av en matematiker. Filmen tillgänglig t o m 21 april
http://urplay.se/153712
Maggie,
2 D > 3 D
Maggie. Konst och vetenskap kan inte förenas med mindre än att konsten förvandlar sig till vetenskap och då inte längre är konst. I konsten kan allt vara fiktion, för sanning finns intet ansvar. Att utmana perspektiverts lagar är i konsten en estetiskt berättelse som förresten genomfördes av Cézanne 50 år tidigare.
Men Lars, att ett konstverks uppbyggnad går att räkna
ut rent matematiskt och vetenskapligt säkerställas
gör väl inte att konstverkat automatiskt inte längre är att betrakta som konst.
Dethandlar inte om det. Konst är det som konstvärlden ser som konst. Om konsten däremot skulle förändras till att producera kunskap enligt vetenskapliga normer är det tveksamt om den kan upprätthålla sig som en del av konstvärlden. I andra fall är det antingen en lek med vetenskap i ett estetiserande syfte eller att föra in vetenskap som en readymade i konsten.
ok,ok, hands up.
Jag förstår inte varför konst och vetenskap inte kan förenas. Är inte den alltmer abstrakta fysiska vetenskapen t.ex. som gjord för att förenas med konst för att hjälpa till att kommunicera det som inte i ord går att beskriva eller som de vanliga bilderna i vårt medvetande inte kan gestalta.
Lars Gustavsson förenar ju både filosofi och vetenskap i sin konst och poesi, the Knife gör en opera om Darwins utvecklingslära osv.
Visst kan man säga att tex Sonic Youth förenar popmusik och konst. Men det blir mest pop och endast i mindre utsträckning konst. Det som avgör är var saker hör hemma. Konst – vetenskap, då har vi alltså att bestämma om något är mer det ena eller det andra, dvs. om konstvärlden eller vetenskapsvärlden är mest angelägen om det. Jag känner inte till något exempel på konst som också skulle intressera vetenskapen i någon utsträckning och inte heller motsatsen. Att man lånar element och för in i sitt område är en annan och helt legitim verksamhet. En konstnär kan göra en skulptur av en positron men det blir inte vetenskap för det.
Maggies tips ”//urplay.se/153712” ,säger lite motsatsen.
Eller http://larsgustafssonblog.blogspot.com/2011/03/from-my-workshop-ii.html
THE UNIVERSE SEEN BBY ITSELF
Oil on wood
Lars Gustavsson
Krister. Gustafsson är inte riktigt med i konstleken. Man får inte illustrera en idé.
?
Tittade du aldrig på barnprogrammet: ”Fem myror är fler an fyra elefanter”?
Humanist,
Nä, det har gått mig förbi! Vad handlade det om?
CeDe,
CeDe, Tack för tipset! Ska kolla!
Intressant er dialog här.
CeDe,
Ursäkta att jag missförstod dig, trodde du gav mig ett tips. Men tack för din bekräftelse då!
Maggie,
Det var inte riktat till dig utan Mohammed som skrev det.