Alldeles färska siffror har kommit från artfacts vilket för det svenska vidkommandet kan betraktas i nedanstående kolumn. Den svenska toppaktien har totalt sett förlorat många placeringar men några har gått emot strömmen. Henrik Håkansson har tagit sig förbi Ann-Sofie Sidén vilket aldrig tidigare har hänt. Carl Michael von Hausswolff har gjort ett beundransvärt ryck. Även Matts Leiderstam har flyttat fram positionerna. Klara Lidén har fallit tillbaka men man kan vara övertygad om att det är en tillfällig nedgång. Jag räknar med att om ett års tid är hon uppe i tätstriden. Det säkraste tecknet på en sådan utveckling är det senaste numret av Artforum där ett arbete av Lidén finns på omslaget och förstås med en stor artikel i tidskriften. Fia Backstrom kan snart väntas in på listan. Med hennes deltagande i den kommande Venedigbiennalen borde hon kunna ta plats.
1. Nathalie Djurberg 504 536
2. Johanna Billing 531 571
3. (4) Henrik Håkansson 663 608 +
4. (3) Ann-Sofie Sidén 643 682
5. Annika Larsson 841 894
6. Annika von Hausswolff 970 989
7. (11) Carl Michael von Hausswolff 1289 1064 +
8. Matts Leiderstam 1166 1098 +
9. (7) Miriam Bäckström 1076 1157
10. (9) Klara Lidén 1232 1288
11. (10) Karl Holmqvist 1282 1349
12. Jonas Dahlberg 1362 1463
13. (14) Maria Friberg 1516 1571
14 (15) Magnus Wallin 1529 1584
15. (13) Tobias Bernstrup 1506 1587
16. Annika Eriksson 1587 1603
17. Cecilia Edefalk 1665 1728
18. Annika Ström 1784 1777 +
19. Clay Ketter 1791 1808
20. Karin Mamma Andersson 1806 1900
Omslag Artforum med detalj av Klara Lidéns Untitled 2010
Pingback: Elitserien | Nathalie Winberg
Det nya svarta är vitt.
Måste väl vara våren som är på väg?
Det ligger något i Nathalies fråga. Varför svensktopp eller denna Billboard lista från artfacts.
Tävling betraktas ju som lite primitivt i intellektuella och hög-konstnärliga kretsar, något för schlagermusik och fysiska människor.
Jag antar att artfacts listmania kan hjälpa folk att upptäcka intressanta konstnärer och lyfta nya talanger men ändå känns det lite billigt med en topplista i konst på nått vis.
Konstnärer idag är nog inte annorlunda än andra i sin
jakt på bekräftelse.
Krister:
Det är nog precis som du säger – topplista som topplista.
Men topplistor har ju sin ”breda” plats, nog så viktig som någon kanske?
Möjligtvis är jag helt ude’, för jag tycker inte att Pamela Andersen är världens vackraste kvinna och inte heller tittar jag på Mästerkockarna. Däremot har jag alltid haft vita väggar hemma och alltid älskat funkis.
PS. Fast just nu börjar funkis kännas lite tradigt…
Lite korvstoppning idag, ungefär. 😀
Artfacts lista är inge lustifikation utan visar tämligen exakt vilka konstnärer som konstvärlden väljer mest. I denna värld med hycklad demokrati är det välgörande att se vad man favoriserar. Och vi blir också av med alla glada tillrop om ”internationella storheter” som dyker upp i de svenska spalterna och som oftast inte är det.
Konstvärlden väljer, men dom är inte konsumenterna.
Går konstvärlden ock konstkonsumenterna sida vid sida eller skiljer det sig åt. Eller kollas först artfacts
lista innan man konsumerar. Det här är nog korkat igen
men ändå min fundering.
Lite mer komplicerat än så. Konstvärlden har olika nivåer och skikt. Vi har främst den kontemporära, den gällande symbolfunktionen. Den konsumeras internt. Marknaden är snabb men ligger alltid lite efter den kontemporära konsumtionen.
Artfacts har säkert börjat påverka konstvärlden genom att den som väljer konstnärer till en utställning (eller den som vill investera) hämtar information därifrån.
Tack, intressant, en sista fråga dock, vad exakt menar
du med internt och är inte det kontemporera det som
dominerar?
Att förstå det kontemporära och att konsumera det utifrån den synpunkten är en intern affär. En större publik har inte referenserna och kunskaperna. Det kontemporära dominerar som symbolisk makt men inte vad gäller kvantitet. Modernismen är fortfarande det stora fältet i konsten.
Vad mer lägger du in i ordet ”kontemporär” än det enl.
lexikonen ”nutida”. Det känns som om där finns någon
mer nyans som jag missar. Är det så?
Jag skriver numera ”kontemporär” som synonymt med den internationella samtidskonsten (DIS). Det är alltså den konst som är gångbar t ex på de större biennalerna och som utövas av de svenska konstnärer som är med på 20 i topplistan.
Från det stora till det lilla, eller är det kanske
tvärtom. Jag smallt igen i alla fall när jag såg ditt
blomfönster. Du förvånar på alla nivåer. Tyvärr går inte
konstverken att urskilja, så vill du få dom recenserade
får du beskriva dom.
Och ju fler utställningar man kommer med i och ju mer man säljer som konstnär desto högre hamnar man på listan. Är det inte en risk att det blir själv genererande och att man får höra de mest populära låtarna hela tiden och de låtar man hör mest hmnar högst på listan och blir de som spelas mest …osv.
Och för resten vem skulle inte vilja övervintra i dina
händer.
Krister. Konstvärlden ser till att det dyker upp nya konstnärer hela tiden. En konstnär har en tid att vara på biennalnivå, sedan försvinner man antingen genom att falla neråt eller bli så etablerad att man inte längre får vara med i det aktuella. Det som blir mest slitet är ämnesval, konstnärerna klarar sig rätt bra.
CeDe. Tack för de värmande orden. Konstverken i fönstret är en hängande baguette samt vår kära brandkaktus som blommor för fullt.
Lars Vilks,
Ok, intressant det där med vikten av ämnesval framför annat för att få bra betyg.
Låter lite bekant så där i största allmänhet, eller hur…? 😉
Ofta är det till synes komplicerade och mystiska mycket enkelt och bekant, absolut!