Del 1357: Dödliga konstannonser

Postat den 2011 11 november av Lars Vilks

Idag var jag på pressvisningen i Lunds konsthall för att se ”Möte med Hill”. Ett antal samtidskonstnärer från samlingarna i Malmö tillsammans med Hill. Mer om detta i morgon.

 

Eftersom jag föreläste om Frida Kahlo igår kunde jag inte delta i Dunkers Kulturhus kungliga vernissage på ”Under stor press”. Ett intressant inslag i denna omfattande utställning är Peter Johansson och Barbro Westlings dödsannonser. Bland dessa kunde man bland andra återfinna Ole Larsson från Ateljé Larsson och Marianne Lindberg de Geer. Även den här:

Min första dödsannonsering stötte jag på 2007, utförd av en dansk konstär. Den angav kort och gott: Lars Vilks 1946 – 2007. Den nya upplagan laborerar med andra datum. Som man ser är dagen för min födelse den 15 juli 1964. Om detta skulle vara riktigt måste man säga att jag såsom nyfödd var försigkommen. Den dagen antecknade jag följande: ”Klart nästan hela dagen men då och då svepte tunna molnsläjor fram. Som varmast + 25 grader. Frisk sydlig vind. Mulnande på kvällen.” Dödsdagen den 12 december 2010 får nog förstås som vald på grund av att det var dagen efter självmordsbombaren i Stockholm. Den händelsen fick betydande konsekvenser för min fortsatta tillvaro. Kanske kan man tala om ett nytt liv. Med denna matematik har jag förbrukat två liv och om man skall ty sig till katten återstår endast fem. Begravningsdagen den 20 december var jag trots allt i stånd att dra stockar i tio graders kyla till Nimis.

 

Idag kan jag även bjuda på en rondellhund som tampas med Odd Nerdrum

 

Publicerat i Kommentarer nästan varje dag, om utställningar m m | 31 kommentarer

Del 1356: Censur i Berlin

Postat den 2011 9 november av Lars Vilks

Censurbenägenheten fortsätter att florera i konstvärlden. Den här gången är det Artur Zmijewskis video Berek (1999) som har avlägsnat från utställningen ”Side by Side” (om relationen Tyskland – Polen) på Martin Gropius Bau i Berlin. Museidirektören Gereon Sievernich tog bort den sedan han hade fått klagomål från besökare. Filmen visar nakna människor som leker tafatt (eller ”pjätt” som man säger söderöver) i en källare. Källaren skall dock vara en gaskammare, troligen är det så att det växlar mellan gaskammare och ett neutralt källarutrymme. Sievernich menar att hans åtgärd gjordes av hänsyn till Förintelsens offer och deras anhöriga. Varken curatorn Anda Rottenberg eller konstnären informerades om borttagandet. Rottenberg fick år 2000 sparken från konsthallen i Warszawa efter att i en utställning ha visat Maurizio Cattelans skulptur av påven knockad av en meteorit.

 

Det är möjligt att den tyska museiledningen inte vill stöta sig med utställningens samarbetspartners i Polen där censurbenägenheten kan luta sig mot en alldeles levande och aktiv hädelseparagraf. Mer information (på tyska) i Art.

 

Artur Zmijewski (266) är curator för den kommande Berlinbiennalen 2012. Biennaler curateras sällan av konstnärer men i Berlin är det nu andra gången. Maurizio Cattelan höll i 2006 års upplaga. Zmijewskis biennal kommer att få en markant politisk profil och man får hoppas han inte räds censurhindret. Ett avsnitt ur videon Berek kan ses HÄR.

 

En helt annan sak: Den stackars utvisningshotade Khalid Saeed har fått en petitionslista på nätet. Som pakistansk ateist möter han inget större gehör i det djupt politiskt religiösa Sverige och särskilt många underskrifter har han inte fått. Den som vill gå emot strömmen och förbarma sig kan nå sidan HÄR.

 

Publicerat i aktuellt i konstvärlden, Biennaler, om utställningar m m, yttrandefrihet | 4 kommentarer

Del 1355: Fusionsdags

Postat den 2011 8 november av Lars Vilks

Ett arrangemang vid Göteborgs universitet, där jag skulle tala om yttrandefrihet, blev idag inhiberat. Säkerheten kunde inte garanteras. Historien upprepar sig och även om man kan förstå de praktiska skälen är det ändå så att yttrandefriheten tvingas till inskränkningar genom de hot som kommer från utomparlamentariska krafter.

 

Fallet med det fällda trädet kommer av allt att döma att bli dömt. Förmodligen kommer en större performance att föranstaltas. För konstprojektet kan man däremot tala om ett processuellt genombrott för den till slut oundvikliga fusionen mellan Nimisprojektet och Rondellhundsprojektet. En, som man kan räkna med, flödande och energisk förbindelse mellan dessa bör naturligtvis komponeras med omsorg. Nimisprojektet som inleddes 1980 har under det senaste decenniet alltmer etablerat sig som stillsamt och familjevänligt men kommer förmodligen att förses med en ny injektion av social skulptur. Denna gång av de dansande och sjungande träden med koreografi och körledning av åklagaren. Kanske ställer Gyllenstiernska Krapperupstiftelsen upp med balett. Som i fornstora dagar. Allt detta sedan rondellhunden apporterade en rötskadad norrländsk gran.

 

 

Snart skrivs mera svensk konsthistoria, två tidskrävande och omfångsrika projekt har öppnats för samkörning.

 

 

Publicerat i Nimis, Projekt | 5 kommentarer