Vilks.net

Nog får man väl tro att det kontemporära socialkritiken befinner sig i aftonlandet. Ritualen är given, man gör sin Zeitdiagnose vilken alltid ger samma resultat: tidens sociala patologi är kapitalismens härjningar ledda av de neoliberala. Och att det samtidigt stormar fram en våldsam högervridning och rasism genom Europa. Olyckligtvis gick det ur denna synpunkt fel i det franska valet.

Även Carolyn Christov-Bakargiev har landat med sitt tema för Documenta 13 som öppnar i Kassel om en knapp månad. Hittills har hon med största möjliga energi gett sig på allting överallt och annonseringen har handlat om att i brist på bättre göra en utställning där allting är närvarande. Dock bättrade hon sig på sitt yttersta och meddelar att utställningen skall kretsa kring en kritik av kapitalismen (Flash Art). För att slå in ytterligare dörrar anför hon att det inte skall vara en utställning med de stora stjärnorna. Kritiken av kapitalismen kommer av lättförklarliga skäl att vara enbart symbolisk och kommer på intet sätt att skada huvudsponsorn Volkswagen. Alldeles nytt är dock att det blir plats för hundar. En kalender med ett antal konstnärers hundar kommer att ingå i mängden. Rondellhundar är inte aktuella den här gången. Vid förra Documenta, 2007, befann sig en konstnär med sin rondellhund på utställningsområdet när han uppvaktades av al-Qaida.

Christov-Bakargiev är för närvarande bistert irriterad eftersom en skulptur av Stephan Balkenhol har placerats på kyrkan Sankt Elizabeth som ligger mitt i centrum. Här tänker curatorn placera ett konstekologiskt centrum som hon nu anser drabbas av en mycket olämplig störning.

De 150 konstnärer som skall delta kommer att förbli hemligt intill utställningen öppnas. Kvalificerade gissningar pågår och förmodligen kommer vi bland många andra att möta William Kentridge, Matias Faldbakken, Ida Applebroog, Mario Garcia Torres, Gustav Metzger, Nedko Solakow, Amar Kanwar, Francis Alÿs.

Socialkritiken hamnade till slut, efter att i Berlin ha gjort ett lika förtvivlat som misslyckat försök att lämna det symboliska och inträda i det verkliga, i ett kapitalkritiskt kaos. Detta hindrar inte att Documenta 13 säkerligen blir en sevärd utställning. Det är mycket att välja på och säkert inget fel på konstnärerna.

Sedan kan man undra varför kapitalismen är så populär just nu. Var det bättre förr?

Carolyn Christov-Bakargiev, supercurator

På seminariet i Kalmar om den offentliga konsten uppträdde med rykande aktualitet den polske konstnären Lukasz Surowiec och berättade om några av sina projekt. Förmodligen är det så att den unge konstnären (f. 1985) har skapat sin identitet med sitt bidrag till Berlinbiennalen, Berlin-Birkenau. Björkplantor har hämtats från det tidigare koncentrationslägret för att planteras på olika platser i Berlin. ”Han med björkarna i Berlin”, lär konstvärlden erinra sig framöver. Projektet har mottagits väl av kritiken. En solid insats kan man tillägga. Inte bara budskapet som är både välkänt och återkommande i många sammanhang utan även att han har arbetat med lokalbefolkningen och skolungdomar.

Men så ser den snarast ut idag den offentliga konsten och tämligen fjärran från Statens Konstråds insatser. Om Konstrådets uppgift i praktiken är att förse landet med konstnärliga utsmyckningar (naturligtvis iakttagande att rikta sig mot barn och ungdom samt att verka för mångfald) är det inte lätt att få fram andra former. I Surowiecs fall handlar det om politiska aktiviteter. Så länge det rör sig om symboler kan konsten relativt lätt tjäna ett politiskt syfte och ändå skapa övertoner. Svårare blir det när konstnären tar socialarbetarens roll. Surowiecs berättade om ett projekt han har gjort med några hemlösa. Han hade funnit ett skräpläger bland några ruiner och engagerade myndigheterna att göra något åt saken. Jodå, borgmästaren reagerade och skickade ut en bulldozer som sopade rent samtidigt som de hemlösa inkvarterades i mer anständiga förhållanden. Men som ofta är fallet är det inte bara en fråga om hemlöshet utan om betydligt värre problem och de omhändertagna kunde inte anpassa sig och återvände snart till gatorna. En fortsättning på projektet handlar dock inte om socialfallen, som konstnären tycks ha förlorat intresset för, utan om de skisser till hus som en av dem hade gjort. Surowiecs har gjort modeller av dessa hus för utställningsändamål. För övrigt är dessa husmodeller inte på något sätt originella. Ett ytterligare projekt inom ramen för uteliggare handlar om de kärror som de ofta drar omkring på. Surowiecs har utvecklat en egen prototyp som han tillverkat för att sedan byta mot de hemlösas originalfordon. Därmed har han erhållit en förnämlig samling av olika sorters kärror. Även detta är lämpligt utställningsgods.

När konstnären lämnar de symboliska eller det formorienterade fälten för att åstadkomma något i den praktiska politiken blir det alltid problem. Antagligen har Surowiecs sin konstnärliga instinkt som gör att han i det politiska uppmärksammar detaljer istället för huvudsaker.

Lukasz Surowiec framträder på konferensen i Kalmar