På seminariet i Kalmar om den offentliga konsten uppträdde med rykande aktualitet den polske konstnären Lukasz Surowiec och berättade om några av sina projekt. Förmodligen är det så att den unge konstnären (f. 1985) har skapat sin identitet med sitt bidrag till Berlinbiennalen, Berlin-Birkenau. Björkplantor har hämtats från det tidigare koncentrationslägret för att planteras på olika platser i Berlin. ”Han med björkarna i Berlin”, lär konstvärlden erinra sig framöver. Projektet har mottagits väl av kritiken. En solid insats kan man tillägga. Inte bara budskapet som är både välkänt och återkommande i många sammanhang utan även att han har arbetat med lokalbefolkningen och skolungdomar.
Men så ser den snarast ut idag den offentliga konsten och tämligen fjärran från Statens Konstråds insatser. Om Konstrådets uppgift i praktiken är att förse landet med konstnärliga utsmyckningar (naturligtvis iakttagande att rikta sig mot barn och ungdom samt att verka för mångfald) är det inte lätt att få fram andra former. I Surowiecs fall handlar det om politiska aktiviteter. Så länge det rör sig om symboler kan konsten relativt lätt tjäna ett politiskt syfte och ändå skapa övertoner. Svårare blir det när konstnären tar socialarbetarens roll. Surowiecs berättade om ett projekt han har gjort med några hemlösa. Han hade funnit ett skräpläger bland några ruiner och engagerade myndigheterna att göra något åt saken. Jodå, borgmästaren reagerade och skickade ut en bulldozer som sopade rent samtidigt som de hemlösa inkvarterades i mer anständiga förhållanden. Men som ofta är fallet är det inte bara en fråga om hemlöshet utan om betydligt värre problem och de omhändertagna kunde inte anpassa sig och återvände snart till gatorna. En fortsättning på projektet handlar dock inte om socialfallen, som konstnären tycks ha förlorat intresset för, utan om de skisser till hus som en av dem hade gjort. Surowiecs har gjort modeller av dessa hus för utställningsändamål. För övrigt är dessa husmodeller inte på något sätt originella. Ett ytterligare projekt inom ramen för uteliggare handlar om de kärror som de ofta drar omkring på. Surowiecs har utvecklat en egen prototyp som han tillverkat för att sedan byta mot de hemlösas originalfordon. Därmed har han erhållit en förnämlig samling av olika sorters kärror. Även detta är lämpligt utställningsgods.
När konstnären lämnar de symboliska eller det formorienterade fälten för att åstadkomma något i den praktiska politiken blir det alltid problem. Antagligen har Surowiecs sin konstnärliga instinkt som gör att han i det politiska uppmärksammar detaljer istället för huvudsaker.
Lukasz Surowiec framträder på konferensen i Kalmar