1537: Tillväxt, utvikningar, urspårning

Postat den 2012 14 september av Lars Vilks

Pamela Geller kan inte klaga på att hennes konferens fick en oväntad timing genom de islamistiska upploppen. Någon feedback blev det nog men förmodligen är utvecklingen en uppmuntran för de egna styrkorna: Vad var det vi sa? Det mest framträdande, för att inte säga det huvudsakliga, intresset från Gellers sida är att bidra till presidentvalet där hon naturligtvis vill ha Mitt Romney som vinnare. Hon intervjuades idag på Fox News. En utbredd uppfattning bland konferensdeltagarna är att Obama är muslim och att han främjar det muslimska brödraskapet: Obama har understött brödraskapets väg till framgångar i Egypten. Mitt Romney råkade bränna sig genom gå ut för tidigt med sin Obamakritik och får avvakta ett bättre tillfälle. Om det kommer. John Bolton dyker också upp på Fox News för att vinkla en smula. Bolton skulle ha medverkat på konferensen men fick förhinder i sista stund. Han är dock lierad med Geller och Spencer, t ex skrev han förordet till deras bok om Obama. SION:s antiislamistiska inriktning har alltså ett självklart politiskt sikte. En republikansk president skulle innebära ett starkare stöd för Israel. John Bolton önskar dessutom ta i med hårdhandskarna mot Iran.

 

Hela den historien som ett sidspår i projektet. Konferensen fick som sagt inte någon uppmärksamhet att tala om i amerikanska medier. Däremot i svenska och jag hade hoppats att dessa skulle ha visat intresse för det som visades upp. Onekligen finns det en hel del att fundera på i ett så blandat sällskap. Men det kom istället att handla om huruvida Vilks tillhörde och/eller legitimerade SION. Jag kan bara tacka för detta intresse och för många fängslande spekulationer i ämnet. Ett skojigt exempel är Niclas Sennertag i Borås Tidning. Han slår fast att jag inte längre sysslar med konst och jämför mig med nazisten Veit Harlan som gjorde filmen Jud Süss. När jag ser det kan jag bara säga att konstprojektet rullar vidare till allt högre höjder. Eller kanske skall man dra till med att konstnären har spårat ur som Anders Lindberg på Aftonbladet föreställer sig i en mäktig tågmetafor. Tydligen menar han att projektet ända fram till konferensen har gått som på räls, men så hoppsan.

 

Under tiden har det debatterats om varumärke och moral i Östersund (ÖP)

 

Jag medger att kryssningen mellan politikens orena förnuft och konstens spekulativa estetik inte är den allra lättaste. Men jag kan inte se annat än att jag håller en fast kurs och ej lånar mitt öra åt småaktiga förslag och tillmälen.

Intensiv efterdebatt i New York med självklar huvudrollsinnehavare.

 

 

Publicerat i debatt, Projekt | 24 kommentarer

1536: Efter konferensen samt nya problem med yttrandefriheten

Postat den 2012 13 september av Lars Vilks

Rondellhundens kontroversiella språng över Atlanten till New York och SION:s konferens, hur gick det? Jag tycker att det har fungerat bra. Det är naturligtvis inge enkel expansion av konstprojektet men studerar man materialet är det ovedersägligt att många intressanta konstellationer har utspelats och dokumenterats. Som ett litet bidrag till den politiska sektorn är det möjligt att reflektera över såväl enskildheter som helheten i denna rörelse. Jag kan förstå att min undersökning står i strid med den dominerande hållningen att enbart visa rörelsen fientlighet och ett totalt avståndstagande. Ämnet är ytterst känsligt och ett vanligt sätt är att ersätta analysen med fördömandet. Behandlingen av ämnet har dock mest centrerats kring huruvida jag har hamnat i det blå hörnet eller ej. Min föreläsning kan följas här.

 

Hur som helst ingår nu två stora performanceföreställningar i konstprojektet. Det kommer att ta tid att analysera alla dess delar och ge det lämplig presentationsform. Här är en bild som visar Robert Spencer, Tommy Robinson och Pamela Geller under samlingen dagen före konferensen. Bilden innehåller mer än vad man kan tro men detaljerna kan inte redovisas ännu. En kommentator har noterat att Robinson har twittrat: “nervous! i have a few hours before i deliver my speech at the UN in new york. was having a beer with the mohammed cartoonist last night”. En inte helt korrekt beskrivning. Vi vistades visserligen i samma rum och förmodligen tog Robinson en öl men jag fick inte tillfälle att växla några ord med EDL:s ledargestalt eller stifta någon närmare bekantskap. Som ni ser är det svårt att radera ut beteckningen ”karikatyrtecknaren” men jag föreställer mig att Robinsons intresse för konst är begränsat. Icke desto mindre tillför han konstprojektet betydande kompositionselement.

 

Konferensen kom nästan genast i skuggan av islamistiska protester mot filmen ”Innocence of Muslims”. Frågan den väcker känns väl igen. Vad skall man göra med en sådan produktion när man känner risken att det kan bli våld och död som följer? Nästan alla som har kommenterat den har påtalat dess låga verkshöjd och några menar att den skall förbjudas dels på grund av att den är amatörmässig och att den uppmanar till hat. Det blir emellertid problem hur man än gör. Om filmen hade varit välgjord skulle det ha förändrat något? Och att dess budskap är hat mot en religion är knappast något som kan förbjudas. Den kan på grund av mediernas mekanism inte heller nonchaleras. Medierna informerar om den och filmen har på kort tid blivit alltmer känd vilket leder till ännu mer intresse osv. Som så många andra sådana exempel var det inte bara att trycka på en knapp. Filmen har funnits på YouTube sedan den 2 juli. Så är vi där igen, bannlyser man och förbjuder har man gett efter för våldshandlingar, gör man det inte fortsätter ruljansen (förmodligen är det ändå för sent). Kanske är det möjligt att tala om att det trots allt finns begränsningar. De protesterande är små grupper och de är inte, som t ex under den danska karikatyrstriden, statsunderstödda.

 

Publicerat i debatt, Projekt, yttrandefrihet | 20 kommentarer

1535: Konstfunderingar och Konferensen

Postat den 2012 8 september av Lars Vilks

I Expressen uttrycker Nils Forsberg en viss oro för utvecklingen av den konceptuella konsten: ”Nu är det medierna som utnämner konst till konst. Och det kan konstvärlden aldrig acceptera i längden.” Detta med anledning av den falska kungaenkronan. Medierna har lärt sig ett och annat om konceptkonst liksom publiken. Men jag tror inte att det är något större problem. Med den generösa uppfattning om vad som kan vara konst kan konstvärlden inte annat än att bekräfta sitt samtycke. Men bara ifråga om klassificeringen. Konstvärlden bibehåller exklusivt sin rätt att avgöra kvaliteten och det är helt avgörande. Dålig konst är också konst och det kan man alltså inte bråka om. I det här fallet blir också omdömet negativt från konstvärldens sakkunskap. Forsberg bekräftar projektets uppenbara tafatthet liksom Sophie Allgårdh i SvD. Även mera lyckade provokationer som får konstvärldens välsignelse har sina begränsningar. Engångskonstnärer som inte lyckas komma vidare blir vanligtvis inte mer än kuriosa.

 

Socialkritiken håller väl alltjämt sin ställning även om den inte är allenarådande. Igår besökte jag Bonniers konsthall för att se på utställningen ”Mer än ljud” som får sägas handla om konstens breddade uttrycksmedel. Och inte heller São Paulobiennalen går i något av de vanliga politiska spåren.

 

Mitt lilla projekt trampar dock vidare i det socialkritiska och kan även kallas för konst som aktivism. Visserligen med friheten att tillämpa en ur konstvärldens synpunkt negativ agenda men likafullt. Det är möjligt att nå utanför konstvärlden, något som konstvärlden ständigt brukar sätta högst upp på önskelistan. Reservationerna mot verkets allra senast del är omfattande. Igår, när jag besökte Robert Aschberg, var han välvilligt inställd till det mesta av vad jag hade gjort. Men konferensen, menade han, var inte alls bra. Visserligen får man samtidigt tillägga att just konferensen var orsaken till att vi alls sammanträffade, men det är förstås en bisak. Han menade som många andra att jag genom mitt deltagande legitimerar SION:s verksamhet. Jag har tillbakavisat detta med argumentet att mitt namn inte säger särskilt mycket i USA. Mitt deltagande får väl främst ses som ett underhållande bidrag i detta sammanhang. I Sverige, och det är där uppmärksamheten på mitt deltagande är att räkna med, är det tveksamt vilken status jag egentligen representerar. Nej, jag tror inte det är någon större sak. Betydligt intressantare är att ambassadör John Bolton står på talarlistan. Bolton som tillhört Bushadminstrationen och som varit verksam i FN är rådgivare till republikanernas presidentkandidat Mitt Romney. Man kan tycka vad man vill om Bolton och republikanska partiet men det är klart att en sådan uppbackning utgör en reell legitimering. Vad det blir av detta skall bli intressant att följa.

 

Härmed blir det några dagars uppehåll i skrivandet.

 

Med Robert Aschberg i Radio 1.

 

Publicerat i debatt, Projekt | 76 kommentarer