1645: Förpackningar

Det är inte så lätt för al-Qaida som med största sannolikhet dras med svåra budget- och rekryteringsproblem. Men billiga lösningar kan också ge en del. Det senaste numret av Inspire Magazine, som jag kommenterade i går, har väckt en del medialt intresse. Tidskriften, som kan ses som en något perverterad och uppdaterad version av Kamratposten, har uppnått att bli uppmärksammad och når därigenom fler läsare och möjliga entusiaster. Eftersom listor är väldigt populärt i vår tid är en dödslista en lite ovanlig och spännande variant på temat.

 

Som man kan se bland kommentarerna har jag släppt genom ett par exempel på näthat. Detta med tanke på näthatets popularitet. För någon vecka sedan var det fortfarande ett stort ämne som man tog på största allvar. Men allt har sin tid och nu när väl luften har gått ur det ämnet jag lät mig inspireras till den lilla näthatsvisan:

 

Det har blivit populärt

och är så välment och kärt

Lite näthat, ja lite näthat,

det skadar ingen

 

För mig är RH-projektet i första hand ett gestaltningsproblem. Den inställningen äger stor allmängiltighet, förpackningen är väsentligare än innehållet vilket alltid redan är känt. Man kan se detta i Inspire Magazine som onekligen har arbetat med formen. Det som gäller för politik och propaganda går dock inte att framgångsrikt använda i konsten. Gestaltningen i konsten har som uppgift att göra innehållet kryptiskt, alltså motsatsen till vad vi ser i andra sammanhang. Det finns många möjligheter men det är ytterst sällan de kan fungera utanför ett konstsammanhang. Se t ex (nedan) Robert Delaunays försök att ge en konstnärlig visualitet åt ett politiskt mord 1914. Kvinnan som skjuter ner en redaktör är Henriette Callaux. Redaktören hotade med att publicera graverande uppgifter om finansministerns erotiska eskapader. Detta för att denne motsatte sig ökade försvarsutgifter. Då ryckte hans hustru in och det hela slutade med ett mord när hon tömde magasinet i karlsloken. Henriette Callaux blev frikänd eftersom domstolen menade att en kvinna, på grund av sin natur, inte kan kontrollera sina emotioner.

 

Publicerat i debatt, Muhammedsaken | 15 kommentarer

1644: Becirov kommer tillbaka samt Inspire Magazine

Riktigt klart var det inte med RH för den här gången. Jag skall erkänna att jag dömde ut Becirov lite för snabbt. Han har nämligen accepterat att föra ett samtal med mig i radio den 11 mars. All heder åt detta beslut.

 

En annan intressant nyhet är det senaste numret av Inspire Magazine. Två av de tre redaktörerna har man lyckats ta kål på men den tredje har fått ett nytt nummer. Här finns inspiration för den långtgående islamisten. I numret kör man som vanligt med aktuell dödslista och jag ser att intresset för min person inte har försvunnit. Faktiskt har en vacker placering i händelsernas centrum. Design- och text greppet är imponerande modernt. Texten nedan som beledsagar bilden skulle kunna platsa på en konstbiennal men skulle förmodligen betraktas som alltför genomskinlig ironi. Men i det här sammanhanget är det kalla fakta.

 

 

Publicerat i debatt, Muhammedsaken, Projekt | 87 kommentarer

1643: Trailern färdigmixad

Onekligen har det varit mycket RH på sistone. Emellertid kommer den eviga återkomstens hund förmodligen att återgå till vardagen sedan utställningstrailern har blivit färdigmixad av en mångstämmig kör. En del saftiga utbrott har förekommit, det har både muttrats och kvittrats, från konstvärlden har tongångarna varit elegiska. Men på det hela taget tämligen nyanserat med tanke på RH:s placering i korsande vägars mittpunkt. Som det förefaller fick avslutningen på inledning till utställningsdramat framvisa något som kan kallas för en berättelse om vår tids våndor. Becirovs moskéinbjudning möttes av stort jubel, inte minst i medierna. Äntligen en tolerant och liberal, men samtidigt djupt religiös muslim, öppen för försonande samtal. Så föredömligt. Det glada budskapet basunerades ut genom TT. Men då det visade sig att Becirov inte alls hade menat vad han tycktes ha sagt och då han istället markerade sitt krav på ursäkt, sänkte sig en olycksbådande tystnad över TT och medierna (alla så när som på SkD). Att sprida den nyheten skulle kunna ge en ofördelaktig bild av muslimer som opålitliga och rigida. Som föredöme vägde Becirov alltför lätt. Att han tidigare kallat mig för ”hitlerist” var redan det illavarslande. Jag vet dessutom att han fick ett erbjudande att samtala med mig i radio. Eftersom inget mer har hörts om det antar jag att han inte heller här var benägen.

 

Porten kallas trång, som det kan heta.

 

 

Publicerat i debatt, Projekt, yttrandefrihet | 38 kommentarer