”Kom ihåg att ett konstprojekt, innan det blir en angelägen fråga, en arkivundersökning eller vad som helst, är en rumslighet som utgörs av delar samlade i en viss ordning.”
Denna travesti på Maurice Denis kan vara värd att hålla i minnet i de mediala laviner som RH-projektet med jämna mellanrum framkallar. Kontentan av konsten som komposition är distansen vilken samtidigt frammanar det fiktiva i konsten. Betraktarna brukar emellertid inte låta sig hejdas av sådana futiliteter och det gäller också för dem som är djupt engagerade i konst och konstteori. Kulturredaktionernas kommentatorer är i fallet RH alltför ivriga att få iväg sina politiska budskap för att ägna konsten någon närmare eftertanke.
Min gallerist, Henrik Rönnquist, hamnade i ett blåsväder när han uttryckte sig frispråkigt. Kvällspostens konstkritiker Conny Malmqvist drabbades omedelbart av en konspirationsteori. Galleristen har en agenda! Han har en alldeles särskilt politisk orsak för att ställa ut Vilks. Och Malmqvist vill att jag skall akta mig för att utnyttjas. En betydligt enklare förklaring är Rönnquists oerfarenhet om hur man hanterar den kommande utställningen. Det går inte att komma ifrån att den väcker politiska motiv. När han tillfrågas om vad han anser om det ena och det andra svarar han spontant utan att inse att den durkdrivne bör handskas diplomatiskt med dylika ämnen. Annars, som i det här fallet, drar man genast vittgående slutsatser. Det blev också vackra rubriker som gick ut i gårdagens press: ”Ny bild av Vilksutställning”, ”Gallerist visar färg”. Vi får nog tänka oss att i realiteten är det Rönnquist som utnyttjas med tanke på personlig säkerhet och den smutskastning han riskerar drabbas av.
I Aftonbladet aktiverades Martin Aagård i en artikel som blev formmässigt intressant genom sin rubrik. Den ovanliga rubriceringen ”Henrik Rönnquist är en korkad människa” är förmodligen en temperaturmätare på Aftonbladets redaktion. När de blossande ilningarna hade lagt sig såg man att det blev lite för mycket expressionism och justerade till ”Korkat, Rönnquist”. Därigenom ändrade man uttalandet från det generella till det enskilda. Galleristen kan vara en smula glad, han är inte korkad i allting utan enbart i det här fallet då han påstod att alla gruppvåldtäkter i Norge hade utförts av mörkhyade män. Här borde Rönnquist ha läst tidigare inlägg av Aagård som hävdar att Norge är ett fascistiskt land och att man därför har anledning att misstro offentliggjorda polisrapporter. En annan ond sak var hans något oklara uttalande om att ”De vill ta över”. Aagård medger det dunkla och i så fall borde det vara mindre uppseendeväckande. Det finns gott om krafter i Malmö som ”vill ta över”. Strängt taget har inte Aagård så mycket pensla med så han tar fantasin till hjälp när källorna tryter: ”Lars Vilks har i många år försäkrat allmänheten att hans konst inte är rasistisk eller har ett anti-¬islamskt budskap. Att han konsekvent enbart samarbetar med sverigedemokrater, muslimhatare och rasistiska korkskallar är därför något av en bedrift.”
Var han har fått det ifrån kan man undra. Däremot kan man säga att mina kontakter med islamkritiker brukar få betydande uppmärksamhet i medierna.
Karin Olsson (Expressen) blir bekymrad över att Rönnquist säger att han är orolig över den negativa inställningen till traditioner. I de snabba fantasmer som ett sådant uttalande kan föra med sig sker sedan en snabb acceleration: Det låter som något konservativt. Ja rentav nationalistiskt. Med stor sannolikhet Sverigedemokratiskt. Det kan också antyda ultranationalism, kanske fascism och möjligen nazistsympatier. Med andra ord kan det vara en del av den främlingsfientliga våg som drar genom Europa likt det som skedde på 1930-talet.
Galleristens hund anstränger sig intensivt för att efterlikna en rondellhund
