Man får inte glömma att politisk underhållning är långt mera intressant än den politiska verkligheten. Åt den senare kan man inte göra särskilt mycket. Med den politiska underhållningen, som med en konstteoretisk term skulle kunna kallas för relationell estetik, förhåller det sig annorlunda. Ett av de mest uppskattade och utlösande ämnena för denna teater är rasisttemat. Idag drog föreställningen om polisens register över romer igång. Då polisen genomgående får spela skurkens roll fanns goda förutsättningar för ett vinnande manus vilket snart besannades. Tillskyndarna skyndade till, rubrikerna braskade (à la ”rasismen visar sitt fula tryne”). Med en gnutta flax kan saken växa ytterligare. Och det är goda nyheter ity det visar, vilket är oerhört viktigt att visa, att svensken (och särskilt svensk polis) är bemängda med ofattbara kvantiteter av strukturell rasism (den ständigt undflyende defekten som samtidigt sprider sig panikartat).
Nå, det är ingen väsentlig nyhet men enastående medial, lätt att vinkla och förvandla till enbart svart och vit. Om man ändå skall kommentera händelsen så kan man nog slå fast att polisen inte agerar med rasistiska motiv. Antagligen är det så att romer är överrepresenterade vad gäller kriminalitet. Inga undersökningar får göras i detta ämne men det brukar vara så att även i politiskt korrekta kretsar medger man detta men hänvisar samtidigt att romers utsatthet och fattigdom gör dem till en del av en samhällsgrupp som generellt sätt är överrepresenterad. Emellertid kan man inte komma ifrån att även kriminella romer är ett problem. Jag råkade för några månader sedan bli vittne till ett par romer på stöldexpedition på ett köpcentrum i Helsingborg. En av dem hade kört ut en kundvagn till landsvägen där han snabbt lastade av i bakluckan på en bil som sedan snabbt vände för att åka tillbaka, antagligen för att hämta mer last. När jag grävde lite i det här fallet visade det sig att brottet kunde kopplas till en av polisen välkänd rom. Denne kunde naturligtvis inte själv vara med i frontlinjen utan agerade genom sina bulvaner som utgörs av familj och släktingar. Och den här dagen var det flera aktörer verksamma på samma köpcentrum. Skall man ha någon möjlighet att reda ut sådana historier är det nödvändigt att kartlägga nätverken. Gör man det kan man drabba den enskildes integritet och även dra in oskyldiga. Och det är lätt hänt att polisarbetet kan leda till konserter för medier och tillskyndare.
