Bildkonsten vill självklart åstadkomma bra och vinnande bilder, gärna sådana som bjuder på motstånd eller åtminstone någon form av svårdefinierbar överraskning. Presidentinstallationen åstadkom en riktigt bra bild. De flests tycks vara överens om det. Den blev snabbt så känd och spridd att jag antar att alla som läser det här har sett den. Bernie med vantarna. Nu får man säga att enbart bilder räcker inte. Att det är just Bernie är den nödvändiga sältan vilket visar att samspelet mellan kontext och bild tillsammans skapar det sällsamma lyftet.
Jag skulle tro att Nimis äger slående visuella kvaliteter samtidigt som alla strider påverkar vad man ser. I RH-projektet är den utlösande teckningen incitamentet (buret av sin uppenbara kontext) till ett utdraget processverk som fortlöpande levererar bilder och texter, ja även ljud och musik. De båda verken står sig väl hyggligt i denna bemärkelse. I förrgår var jag i Stockholm och blev intervjuad av Martin Wicklin (Söndagsintervjun). Där utfrågas jag om mina verk och leverne. Även mitt beryktade deltagande i SION-konferensen 2012 intresserar utfrågaren. Inte minst händelsen med den indiske deltagaren med sitt omskakande uttalande om att ”de förökar sig som råttor”. Det är många som menar att jag skulle ha protesterat. Å andra sidan kan man lugnt säga att det inslaget gav pressbevakningen det de önskade. I övrigt var konferensen inte särskilt uppseendeväckande. Behovet av en förfärande rysning går inte att förneka.