3208: Dribblingar och utrop

Postat den 2021 2 februari av Lars Vilks

Man må påminna sig att politik främst är en kamp om väljarna. För att uppnå framgång krävs strategi. Miljöpartiet har behov av påfyllning av intressenter. Det nya språkröret Märta Stenevi följde när hon framträdde i Agenda en lätt igenkännbar linje som drivs av de sittande: Deklassera till varje pris SD för att få det konservativa blocket att framstå som motbjudande. Den här linjen har drivits tidigare, och utan framgång, mot SD. Nu är det främst för att belasta Moderaterna. Tvivelaktigt om det kommer att rendera fler väljare. Å andra sidan är Miljöpartiet så utsatt att extrema markeringar kan locka de marginalväljare man behöver för att klara spärren. (Bulletin)

Adam Cwejman tar upp en intressant synpunkt på ledarplats i GP. Ganska oväntat är det abortfrågan som ställs i centrum från flera håll – som en kritik mot högerblocket. Hur stor är den frågan? Kommer den att engagera väljarna inför valet? Som strategi är det svårt att tro på framgång eftersom den här saken endast kan räkna med tillfälligt intresse.

Igår var det Storbråk i Helsingborg. Ett av dessa omskrivande ord på en relativt ny och en något gåtfull företeelse som inte enbart är en kontrast till ”småbråk”.

Publicerat i politik | 1 kommentar

3207: Words, words, words

Postat den 2021 1 februari av Lars Vilks

Det behövs bara lite vittring så kommer det igång. I varje fall en nyhet som alltjämt förmår att fånga uppmärksamheten även om den alltmer närmar sig nöjesspalten. Dessutom kan händelsen klassificeras som en del av bildkonsten. Kollektivet Brown island har reagerat på Konstfacks lokal som sedan många år går under namnet ”Vita Havet”. Det räcker för att sätta igång kränkningshjulet. Rektorn bemöter anklagelserna och påpekar att namnet kommer av att lokalen fick vita väggar (DN, Newsdesk). Räcker det med att en vit försvarar namnet eller är det dags med namnbyte?

N-ordet är aktuellt (igen) på Uppsala universitet. En känslig elev har upptäckt att en text som har funnits i många år på kurslistan innehåller det onämnbara ordet som får alltfler känsliga studenter att må dåligt. Saken behandlas med största allvar och förståelse. Flera alternativ finns: Att ta bort texten, ändra ordet genom en uppdatering (man får nog säga t ex ”en rasifierad”, behålla texten men med varningstext och förklaring eller att beklaga olyckan men behålla texten. Det är ”komplicerat” (som det heter på FB) Ergo.

Publicerat i om utställningar m m, politik | Lämna en kommentar

3206: Konsten måste alltid dra på fel håll

Postat den 2021 30 januari av Lars Vilks

Nåväl, bristen på de större utställningarna betyder inte att de välkända trenderna har försvunnit. T ex har vi Santiago Mostyn som gör det man kan förvänta sig, lite antirasism, hyggligt förpackad på Galleri Andréhn-Schiptjenko. Mostyn väckte uppmärksamhet med en barsk artikel i Kunstkritikk där han kritiserade åsikter om att den utställning han deltog i skulle ha präglats för mycket av det postkoloniala. Jo, man bör akta sig för att komma med kritik mot estetiseringen av det postkoloniala. Just estetiseringen är den i och för sig självklara distansen till saken. För konsten är själva saken inte huvudsaken men allvarsfolket med ”angeläget” i blick och sinne vill något annat. Å andra sidan är det bra att det bråkas och därför är Mostyns inhopp en del av hur man kan se på konsten.

Mostyns utställning har recenserats på Kunstkritikk och där löper den på samma lina som man förväntar sig. Det här till ordningen att kritikern bör vara följsam och helst lämpad. En annan recension återfinns i konsten.net. Det som fascinerar mig mest är recensentens deklaration som med övertygelse visar att denne hyser den rätta åsikten: ”I videon dyker ett klipp upp från president Trumps installation för fyra år sedan. Ett styng av obehag genomfar min kropp, och jag inser i samma stund att min känsla skiljer sig diametralt från vad tusentals och åter tusentals amerikaner var beredda att göra vid Kapitolium. Och det i ren och skär nationell upphetsning.”

Som sagt, i konstvärldens vaktparad ser man helst rättfärdiga kontroverser.

Publicerat i Konstkritik, konstteori, om utställningar m m | Lämna en kommentar