Jag har nu genomfört min föreläsning i Oslo. Det blev också en demonstration utanför biblioteket där jag talade. Nåväl, stormarna som pågår runt Dan Park förs fram av en övertygelse om att det är ett enkelt fall. Hittills har ingen gjort någon ansträngning att ta reda på lite mer av vad saken kan handla om. Inför föreläsningen har jag gjort en del research. En sak som man med fördel kan utgå ifrån är de texter som har skrivits av Tanja Schulte men även av Lili von Wallenstein och Magdalena Nordin. Jag har också intervjuat Park och konfronterat honom med olika påståenden om vad han har sagt och gjort och vad han säger om bildtolkningar som pekar ut honom som nazistvän och Breivikhyllare.
Vad man inte har tänkt på är att Park är betydligt mer intrikat än man först föreställer sig. Hans estetik är inspirerade främst av Sex Pistols liksom Punkens frikostiga sätt att hantera politiskt inkorrekta symboler som hakkors och bilder av Hitler. En sak som ofta förs fram som ett ”bevis” på hans nazistsympatier är när han går med i en SvP-demonstration. Tydligen har ingen tänkt på att händelsen är ett exempel på en Dan Park performance-stunt. Han är helt immun mot risken av guilt by association eller att som här uppträda på ett så politiskt inkorrekt sätt som möjligt.
Bilderna av Breivik, bland annat kommenteras ofta hans ”Fight the power”-bild av Breivik och den pekas ut som en hyllning. Men det rör sig snarare om att han flyttar in Breivik i Public Enemys logo och kommenterar den gruppens tvivelaktiga sociala engagemang ”fight the power”. Man kan sätta vem som helst i det kikarsiktet med varierande resultat. Och det lockar sålunda betraktaren till helt egna slutsatser. Hans bild av Hitler som Kristus (”han dog för våra syner”) har han gjort i flera versioner. Bilden har ingående behandlats av Tanja Schult som diskuterar hans intresse för nazismens popularitet (Park har också gjort en bild med de främsta nazisterna placerade som musiker i Beatles ”Bigger than Beatles”). Hitler, liksom Kristus, är en symbol för verksamheter som kostade mycket blod. Och Hitler är symbolen för det yttersta onda, en negativ frälsare som ständigt kan åberopas. Läs den vinklade kommentaren om Park i Kunstkritikk. På just Kunstkritikk kunde man förvänta sig att någon i redaktionen gjorde arbetet att läsa in sig en smula och ta reda på förutsättningarna men det vill man tydligen inte eftersom man mycket hellre vill ha ett enkelt fall som skall leda till den slutsats man önskar sig.
Att document.no arrangerade den här föreläsningen har också kritiserats. Det är egentligen inte deras sak att skapa förutsättningarna för en genomgång av Park. Det hade varit intressantare om någon konstorganisation hade tagit sig an det här för att möjliggöra en djupare konstintern diskussion. Men document.no var den enda som kunde tänka sig att ta upp ämnet. Och det är modigt.
Den enda fasta ideologiska grund som Park har markerat är hans åsikt om djurens rättigheter. Ur den synpunkten kan man förstå att han tycker att Förintelsens 6 miljoner inte är något enastående när, som han säger, det mördas 85 miljoner djur varje år i Sverige. Han säger också att det är ”artismen” (djurarterna) som är problemet, inte rasismen.
