1938: Vår tids stilleben och landskap

Postat den 2014 4 december av Lars Vilks

Den ännu okände årets prisvinnare av Barbro och Holger Bäckströms stipendiefond genomför enligt konstmuseets chef Cecilia Widenheim ”en undersökning av historiska maktförhållanden mellan den så kallat gamla och den nya världen öppnar för alternativa berättelser om vår egen tid”. Inte precis oväntat. Varje tid har sina standardgrepp. Förr hade det varit ”stilleben med blå kruka” eller ”landskap med röd figur”. Undersökningar också det men på den tiden uttryckte man sig inte så. Man kan anta att nämnda undersökning skall vara såväl lärorik som uppbygglig.

Med konsten som moralprogram öppnar Moderna i Malmö på lördag utställningen ”En sårad dröm – ett konstnärligt projekt som lyfter erfarenheter av migration”. Nå, det räcker inte ens med att man anför det så älskade verbet ”lyfta” och det laddade ”migration”. Nej, här skall skuldbördan fram: ”En sårad dröm är en utställning som berör olika erfarenheter av migration, men som också uppmanar besökare att vända spegeln mot sig själva med frågan: hur är jag delaktig i det här? Ges erfarenheter av migration plats i samhället i stort och vems kunskaper har ett värde?”

På ett sätt är det rörande naivt att den bildade medelklassen skall böja sina huvuden fyllda av skuld. Konsten verkar ha blivit smått religiös, endast den utan synd kaste första stenen. Å den andra kan Moderna stoltsera med att man verkligen vill göra något nyttigt med tanke på den tilltagande främlingsfientlighet som, enligt rykten, väller över alla breddar i det belastade Europa.

Publicerat i om utställningar m m | 34 kommentarer

1937: Det hände sig

Postat den 2014 3 december av Lars Vilks

Det går inte att skriva något idag utan att kommentera Händelsen. Statsministerns nederlag gav dock många fördelar. Främst blev det äntligen lite braskande politiska nyheter, en verklig aktivitet satte igång och utan vidare kan man säga att det uppstod betydande politiska upplevelser. Jag antyder här en viss strukturlikhet med konsten. Och på samma sätt som konstens livsluft är provokationen kan man även se en sådan aktiveras i Händelsen. Såsom det skall vara med en fungerande provokation skall den vara kontroversiell: Några jublar, andra är förnöjda och åter andra är ytterst misslynta. Händelsen kommer att hålla igång nyhetsflödet under avsevärd tid framöver. Efter hand kommer nyheterna att gå över i valstrategier. Här blir det intressant eftersom Händelsen ställer oväntade krav på politikernas kreativitet (eller brist på sådan). Utöver en rad relationella operationer kommer naturligtvis inget väsentligt att inträffa. Politikerna har makt över ordet men endast i obetydlig utsträckning över dess verkställighet. Med en lätt travesti från en passage av Søren Kierkegaard: ”Skillnaden mellan teatern och politiken är väsentligen den att teatern ärligt och redligt tillstår vad den är. Politiken däremot är en teater som på alla sätt, oredligt försöker dölja vad den är.”

Vad som kommer att spela en fortsatt stor roll i den politiska debatten är utropen och utpekandet av rasism & främlingsfientlighet. Kreativiteten i den branschen är inte imponerande. Men i värsta fall kan man vända sig till konsten och de optimistiska röster som understundom kan höras från dess aktivistiska sektor. Så här skriver t ex Fredrik Svensk i en recension av Schlingensiefutställningen i Malmö konsthall (däri ingår också ett stort program med mångfaldskonstprojekt):

”…visst är det angeläget att undersöka relationen mellan den yttre och inre främlingsfientligheten i denna del av världen. För om orsaken till rasismens allt större popularitet i Europas parlament på något vis går att finna på en strukturell omedveten nivå sprungen ur kolonial modernitet, så förfaller det helt rimligt att utnyttja konsten för att få syn på, hantera och förändra denna omedvetna struktur.”

Alternativt skulle man kunna omformulera den sista meningen genom att lägga till ett ”o”: ”så förefaller det helt orimligt att utnyttja konsten” etc. Ty det är svårt för att inte säga omöjligt att utnyttja konsten till någon som helst nyttighet. Konsten kan endast sträva mot Det Absoluta vilket dessutom är ett stycke omöjlig tysk idealism. Men i sin begreppsexpansion kan den leverera en kaskad på gott och ont.

Publicerat i debatt, konstteori | 53 kommentarer

1936. Språk och kultur

Postat den 2014 2 december av Lars Vilks

I debatterna finns det en rad språkliga figurer som är mycket populära. En sådan är den alltmer uttjänta slagdängan ”inte okey”. Anna-Malin Karlsson belyser det i SvD:s språkspalt.
När något sker som inte kan försvaras hör man alltid ”oacceptabelt”. ”Inte okey” har en långt försåtligare karaktär. Här menas att något är fel men att det finns en och annan som inte tycker det. Eller med andra ord ett uttryck för att man bör omfamna det politiskt korrekta. När ”inte okey” upprepas i oändlighet blir det dock inte mycket mer än en kliché.

Så har vi det här med kultur och traditioner. Tesen att det inte finns någon svensk kultur har upprepats till leda. Nina Åkestam försöker ännu en gång i Metro. Eftersom kultur och traditioner ändras hela tiden finns de inte. Det är ett vanligt relativiserande argument. Egendomligt nog tycks det enbart gälla för svensk kultur. Även detta har man hört otaliga gånger.

Om det eventuellt inte finns svensk kultur finns det åtminstone dansk. Idag har jag belyst och intagit dansk kulturidentitet. Först visade jag målningar på Statens Museum for Kunst från den danska Guldåldern. Ett självklart kulturarv som också är en del av den danska identiteten. Därefter var det dags att inmundiga Julefrokost, obestridligen ett danskt kulturfenomen.

01ECKM
En målning från Guldåldern, 1815. Eckersbergs vy av Rom från Colosseum. Medan han och andra förberedde sig för de stora antikiserande dukarna blev det naturen som förebild och färgbehandlingen som ledde till något helt annat.

Publicerat i debatt | 6 kommentarer