Striden kring yttrandefriheten kommer att fortsätta ett bra tag till. Detta beror inte minst på att den också utgör en del av identitetspolitiken. Är man starkt på vänstersidan bör man vara skeptiskt avståndstagande till framhävandet av denna mänskliga rättighet. Ja, ni vet det, de mänskliga rättigheterna är trots allt ett påfund av den västliga världen med syfte att förtrycka de svaga och utplundrade folkgrupperna.
Ett typiskt inlägg i den här stilen står fredsforskaren Jan Øberg för (Raeson). Man behöver inte läsa många rader förrän man ser vartåt det barkar. Øberg tar sig an dramat i Köpenhamn och frågar sig om det verkligen var en terroristisk handling:
”Det skal ikke diskuteres, hvad der kunne tænkes at ligge til grund for angrebet – at forklare kunne let blive det samme som at forsvare.”
Han är lite väl snabb med den frasen eftersom man lätt kan se vad han tänker sig för förklaringar. Vissa, för honom helt otänkbara förklaringar, skulle han inte se som försvar. Frågan om vad som är terrorism är självfallet inte enkel att besvara. Men i det här fallet kom handlingen att ingå i ett välkänt mönster: Isolera några få mål med reella dödshot för att skrämma till tystnad. Och dessutom sätta skräck i samhället eftersom hämndakterna inte är så nogräknade. Vem som helst kan bli skjuten eller bombad. Och denna terror fungerar väl.
Øberg kommer sedan in på statistik. Det är inte särskilt farligt med terror eftersom många fler dör t ex av trafikolyckor. Det är lite svårt att förstå vilka konsekvenser han ser av detta konstaterande. Kanske man kan ta bort alla kontroller vid flygplatserna? Eller att man inte har någon bevakning när känsliga ämnen skall avhandlas i föreläsningar och seminarier. Skulle något inträffa kan man alltid säga att risken var större för de omkomna att de skulle ha dött i en trafikolycka på väg till sitt resmål eller till ett arrangemang. Måhända är Øberg en genial förstärkning av säkerhetspolisen. Med hans statistik skulle allt bli billigare och enklare. Varför tar han inte telefonen för att meddela Säpo denna insikt?
I den klassiska identitetspolitiken ingår alltid att påtala offret som den skuldbärande. Yttrandefriheten skall regleras genom respekt:
”SÅ ER DER DEN HØJT BESUNGNE YTRINGSFRIHED, som man mente, var på spil i angrebet på Charlie Hebdo og Krudttønden – hvor den islamofobiske svenske kunstner, Lars Vilks, befandt sig og må formodes at have været det tiltænkte mål for en kugle. Statsminister Helle Thorning Schmidt har gentagne gange sagt, at vi skal kunne sige og skrive og tegne lige, hvad vi vil. Det lyder flot og er principielt rigtigt, men det må også ses som en forudsigelig retorik, nu vi er blevet angrebet og skal ’vise dem’, at vi ikke lader os kyse. For med al frihed følger ansvar og ikke frihed fra konsekvenserne for de handlinger, man begår. Ingen ret uden pligt. Igen frihed uden ansvar – eller mener statsministeren i ramme alvor, at det bare er gamle borgerlige dyder, der kan smides over bord?”
Och så den här gamla kära visan:
”Man kan ganske vist ikke sige, at Charlie Hebdo eller Lars Vilks selv er ude om, at de bliver angrebet på denne måde. For den konkrete voldelige handling findes der ingen legitimitet og ingen undskyldning – omend nok årsager. Men hvis man (under samfundets politibeskyttelse og mod henstillinger om at lade være) fortsætter med sine provokationer af andre menneskers helligste ting og identitet – sådan som de nævte har gjort – bør de regne med at få på hattepulden på den ene eller anden måde. Det kunne iøvrigt føles som værende på sin plads, at Lars Vilks (der jo har fået nok så megen eksponering i medier for sit projekt, der iflg. ham selv insisterer på en global modernisering af Islam) udtrykte medfølelse og beklagedem at prisen herfor nu også betales af andre.”
Här kör Øberg med ”han håller på” utan att ha satt sig in i saken. De som håller på är terroristerna vilket det kunde ha varit på sin plats att sätta sig in i. Fredsforskaren har ju uttalat att han intresserar sig för förklaringar men i det här fallet tar identitespolitiken överhand. Øberg har fått för sig att mitt projekt går ut på att kräva en global modernisering av Islam. Jag har aldrig påstått något sådant utan endast sagt att det är önskvärt. Det är svårt att finna någon vettig människa som inte håller med om detta. Øberg kanske håller på gammal hederlig sharia men i så fall har jag svårt att ta honom på allvar.
Summan av det här har vi hört om och om igen och det lär så förbli: Våld kan inte försvaras som ett medel mot yttrandefriheten men man bör inse att det kan undvikas genom att man visar lite respekt och undantag i den politiska debatten.
