Lennart Bromander var säkert belåten med att stämpla in Selma Lagerlöf som rasist (se länk nedan). Denna belåtenhet som är så spridd och omtyckt är också en behållning för den alerte läsaren. Se så mycket tidsanda man kan ingjuta i praktiskt taget vad som helst. Och inte blir det sämre att läsa Lisbeth Stenbergs heroiska försvar av Selma (Aftonbladet); Stenberg kämpar medveten om de faror som lurar i omgivningen när man försvarar en rasist. Att vara rasist är idag nästan värre än att vara rökare.
Hur går det då för moskékonsten i Venedig? Jodå, islänningarna har dragit saken inför rätta och kräver ett rejält skadestånd. Domstolen tar upp saken i morgon den 29 juli. För säkerhets skulle vill man ha ett intyg på att det är ett konstverk, något som den välkände och rutinerade Germano Celant skall ha bekräftat. Den saken är självklar, readymaden är 101 år gammal. Men det kan ha en viss betydelse. Är islänningarna och deras bundsförvanter kloka skall man göra rättegången till så mycket konsträttegång som möjligt: ”Jamen, se här, det handlar om relationell estetik…”, ”samtidskonstens centrala uppgift är att LYFTA FRAM angelägna samhällsfrågor för diskussion”.