2096: En alltför farlig man

Postat den 2015 23 juli av Lars Vilks

Helt stilla är det aldrig i den ödesdigra rondellen. Idag var det Sydkorea. I detta land finns ett betydande utrymme för samtidskonsten, inte minst genom dess två välkända internationella biennaler, Gwangjubiennalen och Busanbiennalen (i vilken Sea Art Festival ingår). Jag blev inbjuden till den senare och det rörde sig då om att jag skulle uppföra en träkonstruktion i Nimisstil. Noggrannhet är en dygd i Sydkorea fick jag snart erfara. Här räckte det inte med någon översiktlig skiss. Det krävdes detaljerade instruktioner. Jag antar att arrangörerna till slut hade fått vad de önskade. Då infann sig något helt annat men inte helt oväntat. Den sydkoreanska regeringen ingrep:
“Recently, a South Korean government official has informed us of the disallowance of your participation on the Sea Art Festival 2015, because of your personal safety.
We have to conform to this directive regulating to ensure your safety from the threats of international terrorism. So we should inform you that unfortunately we can’t invite you as participating artist of this festival.”

Vi börjar närma oss något som kan kallas för ett universellt värde. Här tycks i alla fall vara ett sådant: Fruktan & Skräck för tilltänkt terrorist.

Publicerat i Biennaler, Projekt | 10 kommentarer

2095: Revolutionärt i konsten

Postat den 2015 22 juli av Lars Vilks

Artnet har gjort en lista över de tio mest revolutionära konstnärerna i vår samtid. Det som är mest slående är att det är en tunn förteckning. Nummer ett är Ai Weiwei och på andra plats Tania Bruguera. Gemensamt för dessa är att de har utmanat diktaturländer med begränsat intresse för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet. Båda konstnärerna har fått en stark uppbackning från den ”fria världen” vilket har hjälpt konstnärerna. De har båda blivit fråntagna sina pass men återfått dem. Ai Weiwei fick tillbaka sitt pass igår. Pussy Riot saknas i uppställningen och på tredje plats finner man Yoko Ono, en högst tveksam kandidat som anses revolutionär med den fredsdemonstration hon gjorde med John Lennon 1969. Den torde ha varit riskfri. Guerilla Girls på fjärde plats har varit revolutionerande i konstvärlden men har ändå haft en tämligen lätt resa som företrädare för feministiska intressen i konsten.

Det är svårt att vara revolutionär konstnär. Antingen blir man bejublad opponent och hyllad för angelägenhet i konstvärlden eller så når man inte utanför den världen. Om man nu inte tillhör de ofria diktaturerna som står under observation från väst.

Publicerat i aktuellt i konstvärlden, om utställningar m m | 5 kommentarer

2094: Robert Broberg

Postat den 2015 21 juli av Lars Vilks

Runorna över Robert Broberg fyller spalterna. Han var en stor artist som gradvis försvann. Nu när han är borta lever hans verk upp igen. Tveklöst en klassiker. Som många andra brett kreativa artister luftade han ibland även konstnärliga ambitioner. Om jag inte minns fel – rätta mig gärna – avhöll han en performanceföreställning i Malmö konsthall, densamma som han uppfört i en annan lokal. Blev Broberg därigenom konstnär? Man kan visserligen kalla honom för konstnär även i snävare bemärkelse men eftersom hans formidabla identitet pekade i en annan riktning fungerar det inte mer än som en parentes.

Vi träffades bara en gång, i Malmö 1984. Han bodde där en tid och just 1984 spelade han in en singel, Beachparty. Inte någon av hans bästa, en s k sommarskiva. Hur som helst inleddes vår konversation med att jag tilltalade honom med ”Robban”, vilket han ogillade. Han var väldigt noggrann med sina namnbyten och vid den här tiden hade han bestämt sig för Robert Broberg. Vid den här tiden pågick processerna kring Nimis och Broberg var imponerad. Jag hade lyckats med att nå ut till en publik. Så berättade han om en dröm han just haft: ”Jag drömde att man hade samlat hela världens befolkning och i mitten av allt detta fanns en arena för mig. Där skulle jag framträda för att säga något oerhört viktigt som alla förväntade sig. Men jag hade ingenting att säga.” Ungefär så föll hans ord och det är en vacker bild av den sanne artisten. Inga stora budskap, bara de små, oberäkneliga raderna, liksom uttalade i förbigående.

Publicerat i om utställningar m m | 6 kommentarer