Vilks.net

Som så ofta sagt, konstskandalens tid är förbi. Visserligen kan man nämna en rad svenska konstskandaler under 2000-talet, men de har nästan helt och hållet kommit från fel håll, alltså inte från den radikala elitstyrkan. Anledningen till detta är inte svår att räkna ut. En skandal bygger på ett agerande utifrån det politiskt inkorrekta. Under en period på ca 150 år har konsten företrätts av överskridare som har utmanat det politiskt korrektas gränser. Detta har i första hand handlat om provokationer inom konstvärlden, men under 1900-talet alltmer med siktet inställt på världen utanför. Mer än så blev det inte eftersom den politiska korrektheten har hunnit ifatt konstvärlden.
Med stor förundran kan man nu konstatera att det är SD som sköter den traditionellt konstnärliga hanteringen. Partiet som inte har mycket till övers för undersökande och aktivistisk konst har intagit precis en sådan position. Och med god verkan, dagens borgarbrackor river ner installationerna och ondgör sig över innehållet.
Det råder karnevalsstämning och den blir inte sämre av att stora delar publiken ser på saken med största allvar. Naturligtvis bör varje vän av konsten ta avstånd från det politiskt manipulativa. Detta sker inte av estetiska skäl. Å andra sidan råder ofta samma uppfattning i konsten. En del konstnärer anser det vara viktigare att göra världen bättre än att skapa en drabbande estetik.
Per Gudmundson dock icke. Angående laglighetsaspekten kan det vara värt att läsa Mårten Schulz. Inte ens det.