“WHAT IS AN ARTWORK TODAY CAN BE SOMETHING ELSE ENTIRELY TOMORROW”.
Citatet är ett tema för den 12:e baltiska triennalen som öppnar om en månad. Denna triennal håller hygglig internationell klass. Dock kan man undra över tillståndet i samtidens konstteori utifrån citatet ovan som kommer ifrån en intervju med den inte alltför kände konstnären David Bernstein.
Hur jag än försöker kan jag inte komma på något konstverk som har blivit något helt annat vid ett senare tillfälle. Konstverk förblir konstverk, det som kan förändras är kvaliteten, som kan sjunka eller stiga. ”What today is something else can be an artwork tomorrow”. Så skulle man nog ha formulerat sig.
Så får jag också rekommendera tidskriften Bright. Den roligaste artikeln är förmodligen Camilla Grepes gripande berättelse om barnen i Åhus som tränar Jesu korsfästelse genom blindvandring med bräda. Eller att barnen (som en nattvardsträning) i Veberöd får äta ett kex med bild av Frälsaren på korset. Jag medverkar med en rapport från Biennalen i Venedig. Ett läsarinlägg av en tidigare KD-politiker riktar sig mot mig och Charlie Hebdo. Han är förfärad över onödig yttrandefrihet och särskilt skakad av min populära parafrasmålning med två oklädda damer som rastar två RH.
För er som skall till Vilnius rekommenderar jag ”Hill of Crosses”.
För att hålla tråden fri från nya sammandrabbningar så lägger jag mina rekommendationer till Triennalens Litauen-besökare att besöka ”Grutas Park” samt triennalens Riga-besökare att besöka den närbelägna kärnvapenanläggningen – i en helt annan tråd vid lämpligt tillfälle.
Lars, finns det något exempel på en konstnär/inna som ”avkonstifierat” ett konstverk, dvs förklarat sitt konstverk icke längre vara ett konstverk?
Hur ligger det egentligen till med de amerikanska generalernas krigsförbrytelser i Japan under andra världskriget ?
Det mycket omfattande regelverk som numera reglerar väpnade konflikter existerade inte när Japan angrep Pearl Harbour 1941.
Endast ett mindre antal konventioner var då i bruk.
Bland annat saknades den fjärde Genevekonventionen som reglerar civilas rättigheter i krig. Till det kommer frågan om vilka länder som ratificerat konventionerna.
Ingen tysk flygare som deltog i bombräderna mot Storbritannien har mig veterligt ställts till ansvar för brott mot krigets lagar.
Jag vill hävda att de amerikanska flygangreppen mot de japanska städerna inte är att betrakta som brott mot dåtidens krigslagar.
Kanske någon av bloggens läsare är expert på ämnet och kan korrigera mig om jag har fel ?
Beklagar ,men inlägget hamnade på fel tråd.
”avkonstifierat”
kanske är detta ’nygammalt’ i konsten? En form av relativisering, både rondellhunden och Dan park har väl blivit utsatta för sådana försök.
För snart hundra år sedan skulle det nybildade proletariatets diktatur i Sovjetstaten beslagta all dyr konst och bestämma vad konstnärerna fick producera.
Dom som har makten, eller tar makten, bestämmer. Intressanta är de speciella oligarker i väst som sålde mängder av beslagtagen rysk konst och blev extremt rika. I Sverige är det främst familjen Aschberg, men störst var Armand Hammer i USA,
http://observer.com/2005/10/billionaires-of-moscow
”Back in the 1920’s and 30’s, Armand Hammer and Marjorie Merriweather Post came to Russia and shopped till they dropped. Other Westerners also plundered Russian art and plucked up paintings for a song.”
Inlägget kan nu också läsas där det hör hemma , dvs på nr 2100.
Besvaras lämpligen där.
Minnesdagen
Jag såg det där hända även efter murens fall.
Oerhörda konstskatter och oersättliga kulturarv som lämnade Tjeckoslovakien och Ungern i skåpvagn efter skåpvagn – för en spottstyver kunde man köpa vad som helst; och gosse, köpte antikhandlarna på sig!
Själv köpte jag en basfiol och en uppstoppad björn.
Man skäms en del för det där.
Det borde finnas något sådant försök men jag kan inte komma på något. Hur som helst fungerar det inte. Antingen är det fråga om en eller annan form för performance (pågår från tid x till y eller ett rent konceptuellt projekt som i sin tur blir konst (obs. att en avkonstifiering kommer att betraktas som konst). Konstnären har inte bestämmanderätt något som tillkommer konstvärlden. Det händer att konstnärer drar tillbaka verk men då handlar det om att de inte är bra nog. De blir fortfarande konst och man skall ständigt påminna sig om att gränsen för klassificeringen av konst är ytterst frikostig. Men det är alltså att inse att om en konstnär säger att dennes verk inte längre är konst ändrar det inte något annat än att man får ett nytt konstprojekt att ta ställning till.
När Duchamp ändrade det estetiska uttryckssättet med sina flasktorkare och urinoarer när det begav sig så mötte det aggressivt motstånd från den borgerlighet som ville att de uttryck som varit förhärskande skulle så vara trots att en i grunden förändrad verklighet slagit rot i de Europeiska samhällena. Ett motstånd som var dömt att misslyckas, just därför att tiden krävde nya uttryckssätt.
Lämnar man den strikta konstvärlden och betraktar den politiska verkligheten och dess uttryck som ett konstprojekt så är frågan om inte Dushamp 2.0 visar sig i SD:s reklamkampanj rörande tiggeri.
Oerhörd ilska rörande triviala påståenden om tiggeri och politiskt handlingsförlamning i en globaliserad tillvaro där aggressiva floskler brukas för att de facto stödja etablissemangen, vår tids borgerlighet.
För att begripa denna hegelianska skruv som präglar nuet krävs insikten om att identitetsvänstern är höger, feminismen sexistisk, antirasisterna, rasister och att det politiskt/mediala etablissemanget är djupt reaktionärt.
Readymades i form av vardagliga reklambaners bär syn för
sägnen.
Mitt i prick !
Mästerlig analys !
Tidskriften ’Bright’ verkade vara ett oöverskådligt sammelsurium på kvinnotänk, religion med samtidig ateism och utan att mästers egen biennalrecension ville uppenbara sig samt uttrycket ’What is an artwork today’ osv. torde finna sin naturliga upplösning i ’Trash tomorrow’ istället för Din sedvanligt välvilliga bedömning av samtidskonstens högstämda eviga värden. Men parafrasmålningen förstår jag Du är nöjd med!
Lysande, Beppe!
BGV
Ja, lysande, kan bara hålla med.
Och den självförstärkande resonansen mellan den vokala, handgripliga (läs våldsamma) minoriteten och etablissemanget ger en illusion av majoritet.
Vad de med sina metoder krattar manegen för vågar man knappast tänka på. Men det blir lite sent att ropa ”foul play” då.
Instämmer i att BGV gör en bra sammanfattning.
Har länge funderat på att posta Jan Myrdals artiklar om Front National och Sverigedemokraterna här inne. Har hittills undvikt det med risk för att det skulle bli ett jävla liv. Men jag gör ett försök, och ser om mina farhågor besannas:
JM om Front National:
http://www.janmyrdalsallskapet.se/av-jan-myrdal/item/570-myrdal-om-front-national-en-eftervalsanalys.html
JM om Sverigedemokraterna:
http://www.janmyrdalsallskapet.se/av-jan-myrdal/item/585-jan-myrdal-varfor-har-sverigedemokraterna-sa-stora-framgangar.html
Man ska komma ihåg att Myrdal tillhör den ”gamla” vänstern, som hade högre i tak i diskussioner, än vad dagens vänster har. På den punkten påminner han om amerikanen Noam Chomsky, också ”gammelvänster”, som talat om Rysslands annektering av Krim och tea party- rörelsen som rationella. Dagens vänster förstår sig inte på det här. Som Myrdal själv skriver har dagens Front National mer gemensamt med det gamla franska Kommunistpartiet än något annat franskt parti av idag.
Rurik, CeDe, Från Graven, Adam.
Tack.
Glömde att tillfoga att våldsvänstern försök att avkonstifiera kampanjen misslyckades då det inte är möjligt.
Helt enligt Vilks klokskap
Adam.
Talade med Jan Myrdal om hans syn på Front National på senaste bokmässan. Vi var rörande överens. Den gamle är förvånansvärt pigg i intellektet. Jans tes var att SD får över 30% i nästa val. Lät överdrivet då men inte idag, faktiskt.
Precis som du så vet jag att det kan bli ett jävla liv vid försvar av Myrdals skriftställargärning men då är vi i alla fall två stycken här som kan hålla oss till nyanserna utan att go bananas.
BGV: Det jag framför allt gillar i din text är följande stycke:
CITAT:
Oerhörd ilska rörande triviala påståenden om tiggeri och politiskt handlingsförlamning i en globaliserad tillvaro där aggressiva floskler brukas för att de facto stödja etablissemangen, vår tids borgerlighet.
SLUT CITAT.
För visst är de exempel du anger borgerliga. Jag bor själv i Västra Hamnen i Malmö, med krypavstånd till turistattraktionen Turning Torso. Här är lugnt. Men mina vänner som bor på Lindängen, Kroksbäck, Seved, Nydala och andra typiska arbetarklassområden vittnar om en vardag olik min. Bilar som sprängs, droger säljs på öppen gata, handgranater som briserar, skottlossningar som ibland blir till dödsskjutningar.
Tror det är därför mina hipster*- vänner (som alla bor i bättre bemedlade områden) inte drar jämt med mina SD- vänner. De delar varken samma verklighet eller samma språk.
Går man på rasmusgatan (en av Malmös farligaste gator) i stadsdelen Seved en sen kväll och blir utsatt för rån av ett invandrargäng kommer man inte undan med att säga: ”men, ni är bara en social konstruktion bourgeoisin skapat för att förtrycka proletariatet; eller, med Judith Butlers begrepp, en performativ maskulinitet som via tecknet och tatueringen deltar i teatern.” Invandrargänget vill inte ha en lektion i marxism eller postmodernism, de vill ha din mobil och din plånbok. Det vet alla om, som bor i Malmös södra och östra innerstad.
* Hipster: postmodern vänsterliberal
Vad tycker Myrdal om islam?
Graven: han har skrivit en hel del om det. Fast jag antar, tyvärr, eftersom det är du som frågar, att din fråga inte är en riktig fråga, utan en retorisk fråga, och att du är ute efter hans uttalanden om Salman Rushdie.
Nej, jag googlade och fick för många hits.
Tyckte det var bäst att fråga fan-klubben för att få en översikt.
Men, OK, eftersom att du flaggar det som intressant: vad sa han om Rushdie?
Graven: fan- klubb..? Du måste hålla med om att ens intellektuella liv blir torftigt om man bara läser in sig på sina hjärtefrågor. Skulle jag bara läsa J.S. Mill, Lars Gustafsson och Richard Rorty hade jag blivit ganska dum efter ett tag. Visst tänker man som människa inom en ideologi, men det ska inte hindra en från att läsa in sig på andra, konkurrerande, ideologier.
He he.
Adam, du får ju inte nappa så lätt på betet.
Kom igen nu, kompis, jag är genuint intresserad!
Graven: hittar inte originalartikeln. Enda träffen som inte är en starkt polemisk kommentar mot Myrdals åsikt är nog wikiartikeln.
Scrolla ner till rubriken ”Iran och fatwan mot Salman Rushdie”:
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Jan_Myrdal
Ursprungsartikeln av Myrdal är en klassiskt utformad vänstertext om hur de förtryckta muslimerna reser sig och gör uppror mot USA- imperialism.
Tror Myrdals ställningstagande för fatwan mot Rushdie, samt försvar av massakern på den himmelska fridens torg, innebar att han mer och mer kom att hamna i periferin, till förmån för västerliberaler, som kom att ta över hans och vänsters gamla plats.
Fatwan var en brytpunkt för många. Engelsmannen Christopher Hitchens, innan Rushdie- affären en vänsterman, bytte politiskt läger, efter att ha märkt hur knappt någon inom vänstern tog ställning för Rushdie. Samma ambivalens har märkts efter både CH- massakern, och alla dåd emot Lars Vilks. Liberalvänstern tenderar att säga att yttrandefrihet är viktigt, men att den inte ska sparka neråt.
Jag håller inte med Myrdal om Rushdie, eller dagens liberalvänster om CH eller Lars Vilks. Dock finner jag det befriande att Myrdal i alla fall yttrar en åsikt. Idag är det svårt att finna sådana åsikter i offentligheten – utom på ett enda ställe: internetforum, för att folk får vara anonyma.
OK,
En nykter och informerande översikt.
man tackar!
Jan Myrdal äger pladdrets gåva.
Tyvärr är hen inte lika rustad att reflektera, där ligger mätaren stadigt på noll.
En lögn döljer en annan…
Mohammad: Läs hans FN- och SD- artikel ovan. Borde ge en annan bild.