Bringor, bara, kan vara problematiska. En manlig bringa är mindre svår än en kvinnlig sådan. Dock må man icke visa en sådan under pågående fotbollsspel, blott efter slutsignalen får det passera. Detta fall är tills vidare helt och hållet en, så vitt jag vet, manlig historia. I damfotbollen har jag inte hört att det har förekommit.
Men nu var det ett rättsfall. Femenaktivisten Jenny A Wenhammar inväntar tingsrättens dom i målet om hennes bara bringa. Hon genomförde en motdemonstration vid en Pegidademonstration i Malmö, blottade brösten och protesterade, såväl mot Pegida som för den kvinnliga rätten att uppträda jämlikt.
Petter Larsson har skrivit en runa om det här. Kraftigt vinklat som Larsson plägar. Han passar på att tala sig varm för spontana yttringar i motdemonstrationer och inkluderar då också att omöjliggöra de demonstrerandes yttringar. Han tar där upp fallet med Dror Feilers saxofonspel och nämner att det inte var för detta som Feiler fälldes utan att han inte åtlydde polisen. Antagligen är det fråga om lite sofisteri, man får utgå ifrån att polisen bad honom sluta.
I varje fall handlar det nu om Wenhammars bröstvisning. Förre överåklagaren Sven-Erik Alhem menar att det borde vara tillåtet. Jag håller med honom eftersom det rör sig om en demonstrationskontext. Det finns tillfällen när det går för sig, t ex på en badstrand, i konstnärliga sammanhang, i nöjessektorn. Man får dock ha klart för sig att det generellt anses stötande med visade bröst i offentliga miljöer. Och i dessa kränkthetens tider lär det nog inte bli någon ändring på det. Kontexten är ju en plausibel förklaring men samtidigt har det visat sig att domstolarna inte är särdeles benägna att gå på kontextlinjer. Ett motiv är att man alltid kan tänka sig någon som inte kan eller vill förstå kontexten och uppfattar händelsen som stötande. ”Först kränkt vinner”, som det numera stadfästa ordstävet lyder.
