Galleri Olsson är med i Niklas Orrenius artikel. Där uttalar han ett visst intresse för att ställa ut Vilks anonymt. Dock blev detta för mycket för Galleri Olsson, som nu menar att man inte menade vad man sa. Olsson önskar en dementi av DN. Annars skall han ”gå vidare”. Gunnar Olsson på galleriet är en både kunnig och omdömesgill person. Jag brukar besöka galleriet och har haft många intressanta samtal med honom. Men nu är frågan om detta stora utspel, som inte riktigt är i Olssons lågmälda linje, är det bästa svaret. Jag har ingen anledning att klaga eftersom Galleri Olsson lite oväntat dimper ner i konstprojektet och dessutom en kränkt konstvärldsmedlem. Nå, spännande fortsättning följer. Här är Galleri Olssons utskick:
”Med anledning av DN:s artikel om Lars Vilks, vill jag klargöra att Galleri Olsson inte någonsin kunnat tänka sig att göra en utställning med denna konstnär. Då många som läst Niklas Orrenius artikel i Dagens Nyheters lördagsnummer hört av sig och uppfattat saken anorlunda och därmed oroat sig för min mentala hälsa vill jag lugna er och försöka klargöra det hela genom att låta er ta del av mitt, lätt affekterade och illa formulerade, mail till Niklas Orrenius efter att jag läst DN i går.
Bäste Niklas Orrenius,
Detta har varit en svart dag för mig och galleriet.
Skulle jag kunna tänka mig att ställ ut Lars Vilks?!
Många har idag med förvåning, skratt och i vissa fall hån ställt frågan.
Alla som känner min 42 år långa verksamhet som gallerist inser det helt befängda i att jag för ett ögonblick skulle kunna tänka mig att göra något sådant.
Hela Vilks konstnärskap är så konträrt den konstnärliga linje jag hållit i alla år.
Denna konflikt börjar för snart 25 år sedan när Vilks for fram som postmodernismens apostel i norden.
Jag vågar påstå att också Vilks är väl medveten om detta, vilket gör ert ”påhopp”, som jag uppfattar det, desto mer oförskämt.
Det faktum att Vilks, i sin iver att få uppmärksamhet, gått så långt att det blivit till ett besvär för honom själv och hans omgivning har inget med det faktum att göra att jag inte kan tänka mig att visa hans bilder.
De bilder jag tidigare sett och de små bilder han visade i sin mobil är i mina ögon totalt ointressanta. Att då få läsa i Dagens Nyheter att jag ”….kan tänka mig att ställ ut Lars Vilks målningar- på villor att det inte avslöjas att det är Lars Vilks som gjort dem.” uppfattar jag som ytterst kränkande.
Inte minst med tanke på mitt intresse för yttrandefrihetsfrågor och mitt intresse av problematiken kring extremistvåld. I själva verket upptar den nu mycket mer av min tid och tanke än konsten. Min erfarenhet är den att ju mer man studerar problemet, ju mer komplext framstår det. Därför aktar jag mig noga för att ta ställning och försöka leverera enkla svar offentligt, d v s för min del genom mina galleriutställningar.
Det är ju nu, som du säkert vet, i svenska konstlivet i dag en livaktig debatt om konstaktivism. Galleriet har tagit ställning i detta på ett sätt som gör att det påstående som du lägger i min mun, känns extra besvärande.
Jag kräver en dementi i tryck i DN senast 2 december, med innehållet att Galleri Olsson inte kan tänka sig att ställa ut Vilks målningar. Detta är inte en fråga om yttrandefrihet eller rädsla för extremistvåld, utan en fråga om konstnärlig kvalitet.
Om en sådan dementi inte publiceras har jag för avsikt att gå vidare med saken.
Som du förstod i vårt samtal på telefon den 27/11 var jag helt okunnig om att du var journalist och att detta handlade om en intervju. Än mindre uppfattade jag att du spelade in vårt samtal.
Mitt minne av de stressade minuterna ’intervju’:
Jag försökte så vänligt som möjligt köra ut, vad jag i stunden uppfattar som en uppmärksamhetsträngtande rättshaverist, Vilks. Då dök du upp med egenpresentationen ’jag är med Lars’.
När jag citerar Peter Galassi, så var det en vacker inlindad oförskämdhet riktad mot Vilks och hans uppmärksamhetsbehov. Till min glädje märkte jag att den tog. Jag tyckte mig märka att den också gjorde visst intryck på dig. Hade jag varit medveten om att detta skulle kunna publiceras skulle jag inte nämnt min vän med namn, utan att först få hans medgivande.
Att man på något vis kan få fortsättningen på vårt samtal att tolkas till ’..kan tänkas ställa ut..’. Det har jag svårt att tro. Även om jag så vänligt som möjligt försökte avsluta samtalet utan att såra Vilks ytterligare genom att tala om min uppfattning om kvalitén i hans målningar.
Jag har följt Vilks genom åren. Jag uppskattade mycket hans bok tillsamman med Martin Schibli ’Att bli samtidskonstnär…’, Jag tror mig också veta att Vilks känner till min verksamhet och därför också förstår det barocka i att just Galleri Olsson skulle vara det galleri som skulle ställa ut honom om inte hotbilden fanns.
Jag vägrar utnyttjas i detta syfte.
Tacksam för snar dementi.
Gunnar Olsson”
