2219: Kommande konferens

Postat den 2016 9 februari av Lars Vilks

På lördag blir det en ytterligare konferens på Christiansborg i Köpenhamn. Nu med Lars Vilks-kommittén. Kommittén har organiserat föreläsningar och diskussioner sedan 2013. Vill man veta vad som har förevarit kan man klicka här. Den 14 februari är ett återkommande datum för arrangemang, en påminnelse om Salman Rushdies fatwa. I år blir det dock den 13 februari eftersom Christiansborg inte är tillgängligt på söndagar. För att komma in på Christiansborg måste man bli inbjuden av någon politiker. Kommittén har bjudits in av Mai Mercado från Konservativ Folkeparti.

I fjor introducerade kommittén ett pris för insatser gällande yttrandefriheten. Det utdelades då till Charlie Hebdo. Chefredaktören Gerard Biard (som överlevde terrorangreppet genom att han händelsevis var på resa i London) kom till Köpenhamn för att hämta priset och samtidigt berätta om tidskriften. I år går priset till Passion for Freedom, en organisation som varje år anordnar en utställning av konst i yttrandefrihetens namn.

Konferensen (se detaljer här) kommer att handla om hur man bäst skall skydda konstnärernas yttrandefrihet. Det är verkligen befogat att diskutera och framför allt att göra en genomgång av hur situationen ser ut, alltifrån den kristna högern i USA till de bedrövliga förhållanden som råder i t ex Mellanöstern eller problemen i Ryssland, Kuba Polen, och den komplext sammansatta problematiken i stora delar av Europa. Önskar någon delta är det hög tid att anmäla sig, senast i morgon. Föranmälan är, på grund av säkerheten, nödvändig.

Eftersom det är ett år sedan terrorattacken i Köpenhamn blir det en del uppmärksamhet kring evenemanget. Här är en färsk intervju i Berlingske.

01 mm m m K
Mai Mercado med det porträtt som jag har målat av henne.

Publicerat i Föreläsningar | 2 kommentarer

2218: Vårt arbete på Lunds konsthall

Postat den 2016 8 februari av Lars Vilks

Konsthallen i Lund. Efter ännu en dust mellan konsthallens höga konstnärliga ambitionsnivå och lokalpolitikernas publiksiffror blev resultatet att politikerna drog sig tillbaka (man får nog tänka sig att protesterna från kultursverige hade sin verkan). Politikerna har bestämt sig för att genomföra en konsultutredning som kostar 175.000. Onekligen har man några slantar att kasta bort till ingenting (SR).

Utställningsverksamheten går vidare nu med ”Vårt arbete”. Som Dan Jönsson påpekar i DN är det lite olyckligt att den här utställningen dyker upp så nära diskussionen om konsthallens exklusivitet. Det är inte precis en publikfriande tillställning. Ett antal mer eller mindre kända profiler från den internationella scenen bearbetar temat arbete med video, diagram och objekt. För den ovane besökaren resulterar detta naturligtvis i den återkommande frasen ”Jag förstår inte detta”. Men det är egentligen helt fel. Det är lätt att förstå den här utställningen med hjälp av katalogen. Med den i handen blir allting kristallklart. Det vidare problemet är dock vad man kan få ut av det. För den här utställningen är i praktiken till för mig och andra som kan placera konsten på rätt ställe och som har vunnit en viss faiblesse för den här sortens svårsmälta produkter. Att t ex se arbeten av KP Brehmer (1938-1997) gör jag ju gärna, ett av den tyska konceptkonstens stora namn. På hans tid var det fortfarande en fråga om hur konsten skulle kunna se ut och det är i det ljuset man får se hans ansträngningar som på sitt sätt föregriper dagens socialkritik – men alltså från andra utgångspunkter.

Problemet med de övriga är att innehållet har fått stor plats. Konstnärerna skall medverka i den kritiska granskningen och i förlängningen förändringen av samhället. Det blir som det brukar, kapitalistkritik, frågor om vad som är arbete, feminism etc. Frågan är till vem man vänder sig med det här. Linda Fagerström (SDS) skriver t ex: ”bosniska Maja Bajevi?s grafiska textildiagram ’Arts, Crafts and Facts’ där kurvor över välstånd och fattigdom vävs samman med oljepriser och världsmarknad i geometriska mönster. Att dessa nu visas på ’Vårt arbete’ visar på Lunds konsthalls förmåga att både vara uppkopplad mot den internationella konsten och samtidigt beröra de dagspolitiska frågor som talar till Lundabor och skåningar i vardagen.” Förmodligen skrivet i all välvilja men vem tror att detta verkligen talar till Lundabor i skåningar i vardagen?

Flera stora namn kan man notera, förutom KP Brehmer och Maja Bajevi? också Mladen Stilinovi? med hans Artist at Work från 1978 där konstnären visar sig helt passiv. Ett av de mera konkreta inslagen är Oliver Walkers One Euro (2013). Här kan man se på videoskärmar hur lång tid olika yrkeskategorier behöver arbeta för att få ihop en Euro. Lite skojigt men det är också något som kommer nära illustrationen.

Curatorerna i den internationella samtidskonsten får ständigt skapa det ena temat efter det andra och det härmed arbete är förstås inget nytt. Se t ex utställningen i Linz från i fjor An die Arbeit där det dock handlar om konstnärernas eget arbete med att producera konst.

kp feeling worker
KP Brehmer: En arbetares själ och känslor, 1978-80

bajevic b o b
Maja Bajevi?: What is the business of a bank? Videoopera

Publicerat i om utställningar m m | 5 kommentarer

2217: Konferens med Fri Debat i Köpenhamn

Postat den 2016 6 februari av Lars Vilks

Idag, lördag var det Christiansborg i Köpenhamn och Fri Debats seminarium om blasfemi. En lyckad dag med ett intressant program

Heini i Skorini, King’s College, University of London:
”Den islamiske paraplyorganisation OIC’s strategier for at forhindre religionskritik
Siden begyndelsen af 90’erne har de islamiske landes paraplyorganisation, OIC, advokeret for et nyt internationalt forbud mod blasfemiske ytringer i FN-regi. Da denne strategi ikke er lykkedes, har toneangivende muslimske stater i stedet forsøgt at udvide hatespeech-begrebet til også at omfatte blasfemi. Efter Muhammed-krisen i 2005 er det i vidt omfang lykkedes kræfter i OIC at instrumentalisere store dele af pressen og kunstlivet i vestlige lande i denne strategi.”

Skorinis forskningar kring OIC gav en klar bild av saker som sällan ventileras. Hur denna muslimska organisation har funnit nya retoriska grepp för att införa begränsningar i yttrandefriheten och särskilt för att skapa skydd mot kritik av religioner. Skorini gick genom några nya begrepp som går hem i västerländskt diskurs (och som ersätter blasfemi):

Rasism = religionsfrihet, dvs. religioner skall stå fria från kritik och kränkningar.
Intolerans = den som kritiserar religion är den intolerante.
Extremism = Det våldsamma islamistiska våldet jämställs med religionskritik (som t ex Charlie Hebdo) – båda dessa sidor betraktas som extremister.
Säkerhetsproblem = Religionskritik skapar oönskade säkerhetsproblem.
Islamofobi = genom kränkningar av Islam skapas vår tids antisemitism.

Sådan är alltså omskrivningarna som passar betydligt bättre in i västvärldens politik än det direkta kravet på blasfemilagar.

Dennis Meyhoff Brink, Københavns Universitet:
”Blasfemiens rolle i kampen for lighed og demokrati

Blasfemisk satire omtales ofte som et nødvendigt onde. Selv de, der forsvarer den, henviser almindeligvis til, at det er noget, vi må tolerere, hvis vi vil have et samfund med ytringsfrihed. Dermed forbigår man imidlertid nemt den blasfemiske satires mange positive effekter. Man glemmer, hvordan den har bidraget til at underminere patriarkalske autoritetsforhold og banet vejen for oplysning og demokrati i Vesten.”

Som en kuriositet nämnde Meyhoff Brink en satirteckning från 1925 av den på sin tid oerhört populäre cricketspelaren Jack Hobbs. Han presiderar på teckningen tillsammans med bland andra profeten. Detta ledde till omfattande demonstrationer i Indien. På den tiden var det ingen intressant nyhet i västvärlden.
04 hobbs jack 1925

Lars Vilks, kunstprofessor og konceptualist:
”Hvordan ser blasfemi ud i kunsten i dag?
Hvad skal der til i dag, for at man kan tale om blasfemi i kunsten? Og hvordan kan det være, at blasfemi betragtes som en sinister ideologi i kunst- og litteraturlivet, mens tavshed om religiøse krav om ’respekt’ fremstår som progressiv blandt kunstnere og forfattere? Betyder tolerance, at kunstnere skal respektere tavsheden? Eller betyder tolerance, at publikum skal respektere kunstnere?”

Thomas Knarvik, billedkunstner:
”Hvorfor jeg er vigtigere end Muhammed. ’In his name’ og andre værker af kunstneren.”

04 hMIND
Heini i Skorini

dennis
Dennis Meyhoff Brink

thomas
Thomas Knarvik

publik fd blasf
Publik

Publicerat i Föreläsningar, politik | 19 kommentarer