2255: Vilksofobin fortsätter att breda ut sig

Vilksofobin fortsätter att breda ut sig. Det råder knappast någon tvekan om att företeelsen är rasistisk, såväl direkt som strukturellt. Inte heller kan man undgå att tala om hets mot folkgrupp. Visserligen kan man tycka att denna folkgrupp endast utgörs av en person. Detta är dock inget definitionsmässigt hinder. Folkgrupper kan vara så små. Men det hör till saken att det i praktiken är en hel kader av Vilks eftersom han uppfattas på många olika och delvis helt motsägelsefulla sätt. Man kan bara hoppas att Centrum mot Rasism och EXPO vidtar kraftfulla åtgärder. Det kan vara sådant som Vilkspedgogik i skolorna, Vilksjourer eller att förändra strukturerna.

Idag var det dags igen. Den här kvällen skulle jag spenderat i en sammankomst och lyssnat på ett föredrag. Mitt deltagande var som vanligt hemligstämplat. Men krögaren satte stopp för det hela med uppenbara svepskäl. Polisen hade gett klartecken men det hjälpte inte.

Antalet fall av det här slaget har blivit många. En del leder inte till avvisning utan enbart till att missnöje ventileras. När jag här om sistone var i Stockholm åt jag lunch på en museiservering. När jag stod i matkön dök krögaren upp och tilltalade mig ovänligt: ”Varför kommer ni alltid hit när det har hänt något? Personalen är oroad.” Mannen avsåg med vad som hade hänt, terrordådet i Bryssel. Det är inte ofta jag besöker det här stället och att det råkade sammanfalla med Bryssel var naturligtvis en ren tillfällighet.

vilks blogg
En vilksofobisk bild

Publicerat i politik | 14 kommentarer

2254: Parks återkomst till Sverige via Danmark samt en generalisering för mycket

Mårten Arndtzén kommenterar dokumentärfilmen om Dan Park (SR). Han har tydligen insett att det finns ett och annat problem som i hastigheten sopades undan. Han säger att kritikerna var alltför upptagna med att diskutera huruvida det var konst eller inte som Park sysslade med. Det är visserligen så att det fördes en pinsam diskussion om den saken, men när rättegången ägde rum fanns det flera uppenbara tillfällen att agera mot domstolens amatörmässiga konsttolkningar. Men i varje fall säger Arndtzén att när ett verk kan tolkas på flera sätt blir det problematiskt att välja ett som man menar är straffbart.

Arndtzén påtalar också det faktum att Dan Park har intagit en central plats i Pegida Sverige. Förvisso var och är Pegida Sverige en fars men hans kritik är riktig. Genom sitt deltagande blandar Dan Park samman sin konstnärliga verksamhet med politisk aktivism och detta försvagar hans konst. Det hade varit möjligt för Park att göra sitt deltagande i Pegida till ett konstverk men det skedde inte. Jag tror inte heller att Park arbetar på det sättet.

Det förekommer fall där konstnärers konst entydigt går samman med deras politiska intressen men de är sällsynta. Österrikaren Oliver Ressler är väl ett av de mest påtagliga. Och Ai Weiweis inhopp i genren blev inte så lyckat men hans konst i övrigt rör sig längs lite andra banor. Man får också inse att när man som Dan Park rör sig utanför den politiska korrektheten blir man granskad och misstänkt på ett lite annat sätt än när man befinner sig inom samtidskonstens mainstream. Hur som helst är det en välförtjänt framgång för Park att han hamnar i en seriös diskussion.

David Nyström, lektor i bibelvetenskap skriver en artikel (Expressen) som handlar om att ”islamkritiker har samma dolda syfte”. De kommer fram med sina falska påståenden genom inkorrekta generaliseringar, framhäver Nyström. Artikelförfattaren borde nog ha tänkt sig för innan han skrev det han skrev. Vad han gör är att ta till grova generaliseringar för att sedan komma fram till en slutsats om hur illa det är med grova generaliseringar.
Jag kunde ha varit honom behjälplig med otaliga exempel på islamkritiker som inte generaliserar. Men jag förstår att det är inte det han är ute efter. Som vi vet handlar det att så snabbt och enkelt som möjligt kungöra en åsikt som man sedan länge redan har lagt sig till med.

Publicerat i Konstkritik, om utställningar m m, politik | 28 kommentarer

2253: Lamentationsresurs, löparens obehag och offentlig konst

Emellanåt är en dos lamentation upplyftande. Igår läste jag Bilan Osmans krönika (Aftonbladet) om vad man skall göra åt kvinnovåldet. Hon är, som många andra, inte särskilt förtjust i Odens soldaters patrullering. Patrulleringen räknas in i den alltmer omfattande högerextremismen som stormar fram över Europa och särskilt i Sverige som snart är lika räddningslöst förlorat som övriga länder.. Osman har som vanligt svar på allt. Frågan kan lösas med mer genuspedagogik i skolan, ökade bidrag till kvinnojourerna samt en förändring av ”strukturerna”. Ja, så var den frågan löst.

Mitt konstprojekt skapar en del oväntade vindlingar. Hade jag inte gjort en viss teckning 2007 skulle jag inte ha blivit löpare. Förr fick jag min fysiska motionsdos genom stadiga turer till Nimis. Alternativet fick bli löpning och nu jagar jag rekord. Inte bara det, jag springer också efter en ung dam. Denna unga dam är dotter till en bekant. Hon delgav mig att hon sprang 2 km på 9.30. Det var hårt slag. Att jaga ikapp henne blir en i det närmaste omänsklig uppgift.

Idag har jag varit i löparspåret efter nästan två veckors uppehåll. Inte lyckades jag förbättra mitt rekord på 11.18 men det berodde främst på att jag upptäckte att något obehagligt hade inträffat med spåret. Sand. Sådant är inte Okay och fullständigt Oacceptabelt. Nåja, det var att bita ihop och slita som ett djur. Det gick på 11.32.

I konstvärlden händer tyvärr inte så mycket med konsten. Men desto mer med den svenska copyrighten. Den offentliga konsten får inte längre finnas på bild i Wikipedia. I förlängningen kan det bli ännu värre som det påpekas i The Art Newspaper. Tämligen eländigt. Man kan bara vädja till konstnärerna att låta konsten befrias från kapitalismens bojor.

Det finns t ex tre offentliga verk på bild av Marianne Lindberg De Geer på Wikipedia. Kommer de nu att försvinna?

Nimis lär inte påverkas eftersom min skulptur är belägen i Ladonien och därmed utanför den svenska jurisdiktionen.

Publicerat i om utställningar m m, politik | 4 kommentarer