Redan i ett tidigt skede av rondellhundens osannolika historia kom jag i kontakt med iranier, företrädesvis från Sverige och i egenskap av ex-muslimer. De hade flytt den teokratiska diktaturen och sökte på alla sätt att vinna intresse från omvärlden för att uppmärksamma de groteska förhållanden som råder i landet. Det är inte lätt att vinna något politiskt intresse för den iranska frågan. Kritik av Iran faller också olyckligt under mångkulturens moraliska dilemma, alltså att kritik kan öka rasismen. Men även inför detta något surrealistiska hinder så är det bara att fortsätta att påpeka den iranska tröstlösheten och dess grova kränkningar av elementära mänskliga rättigheter.
För den som vill få en lika personlig som ohygglig skildring av Irans ödesår kan jag rekommendera en nyutkommen bok skriven av pseudonymen David M. Perser, Påfågelns skugga. Huvudpersonen har varit med om allt väsentligt i den iranska revolutionen och kontrarevolutionen. Uppväxt i en familj som både innehöll sträng religiositet och sekulärt tänkande kom den unge huvudpersonen att bli en del av oppositionen mot shahens hårda regim. En av hans släktingar hade nära förbindelser med Khomeini och bokens unge man kom att ingå i hans livvakt. Men revolutionen blir – åtminstone från vissa håll – inte vad man tänkt sig. Med gemensamma krafter får vänstern och de religiösa bort shahen men sedan blir det än värre med ayatollah Khomeinis islamistiska diktatur som brutalt sopar bort de sekulära intressena. Den unge livvakten misstänks ha samröre med en framväxande opposition mot Khomeini och interneras i det beryktade Evinfängelset. Skildringen av livet i denna tortyrkammare är inget för känsliga läsare. Allt man kan säga att det är närmast obegripligt att huvudpersonen överlevde behandlingen och att han inte förlorade sin upproriska vilja. Men han beger sig på en riskabel flykt och efter åtskillig dramatik hamnar han i Sverige.
Läs boken och döm själv.