Vilks.net

Efter mitt tidigare inlägg angående Kullabygdens Konstnärers Nätverk har diskussionen fortsatt i nätverkets e-postlista. Nätverket har tidigare inte haft någon fast organisation och synpunkter har förts fram den vägen. Med bildandet av en förening med betalande medlemmar förändras naturligtvis detta system. Men det är till det omfattande nätverket som erbjudandet om föreningen kommer. Och i detta erbjudande ingår stadgarna varav en paragraf utgörs av ”rädsloparagrafen” (”Konstnär som bedöms utgöra en risk för föreningens medlemmar kan förvägras medlemskap eller uteslutas.”). Eftersom det har uppstått en kontrovers kring denna paragraf hamnar man i en något krånglig situation. Den som går med har möjligheten att påverka paragrafen genom att rösta ja eller nej. Men detta utgör inte någon garanti för att den skulle försvinna om en presumtiv medlem önskar det.

Därför får man nog säga att den generella debatten angående föreningen har en väsentlig uppgift, inte minst mot bakgrunden att paragrafen är ovanlig och uppseendeväckande.

Ordförande Gertrud Alfredsson liknar dock den förda diskussionen vid att ”pilla navelludd i skogen”: ”I denna stund har 11 personer valt att betala in medlemsavgifter till KKN därav flera som kan tänka sig att utveckla föreningens stadgar för framtiden. Jag som ordförande har nu en förpliktelse till dessa medlemmar. Om styrelsen snabbt ska kalla till årsmöte gäller detta de som betalat. Det är den demokratiska principen som gäller i en förening. Det har tydligt bildats en för och emot grupp här i tråden, utanför föreningen och det anser jag skapa en psykologisk rädsla. De som vill pilla navelludd i skogen får gärna göra det men att utveckla och förändra inifrån är både modigare och bättre.”

Styrelseledamoten Martin Severinson har gett följande förklaring: ”Vi har också, såsom den unika situationen erbjuder runt Lars Vilks, varit tvungna att ta säkerhetsfrågan på allvar och göra en riskanalys. Detta för att göra en rimlig bedömning av föreningens funktionsförmåga, respektera de medlemmar, publik och övriga aktörer relevanta för oss, som erfar oro, rädsla eller osäkerhet. Att bedöma hur de facto säkerhetsläget ser ut i varje enskilt ögonblick är förstås en omöjlighet, vilket har bidragit till problematiken som vi tacklat på följande vis. Detta är förklaringen till den aktuella formuleringen.”

Man kan undra vad föreningens ”riskanalys” innebär. Om man har gjort den på egen hand eller förhört sig med expertisen. Det borde ju inte vara något problem om jag skulle delta. Då kommer landets säkerhetsexperter att göra en bedömning och ger grönt ljus om de anser sig kunna säkra situationen. En annan sak är rädslan (”någon skapar rädsla hos någon”). Det har visat sig att en positiv säkerhetsbedömning kan annulleras av subjektiv rädsla.

Självklart kan en förening bestämma vad som skall gälla i föreningen. Men just det här har ett allmänt intresse. Inte bara att det berör konsten som ofta kan föranleda starka reaktioner utan också är en aktualitet i de hett diskuterade ämnena hot, yttrandefrihet och censur. Föreningens bidrag är intressant eftersom den inte är riktad mot hotet utan mot den som hotats.

Situationen för konst och yttrandefrihet är alltså synnerligen aktuell. I morgon, den 29 augusti, har Konstnärsnämnden ”Samtal om konstnärlig frihet, yttrandefrihet och självcensur”. Det är fulltecknat men kommer att visas i senare i höst i SvT och i Konstnärsnämndens YouTube-kanal.

Sedan ett par år är jag med i ett nätverk för konstnärer i Kullabygden. Ett initiativ från kommunen. Nätverkets medlemmar har bland annat blivit inbjudna till Kullens Konstförenings julsalong där jag har deltagit två gånger. En av mina få möjligheterna att ställa ut. Med restriktioner förstås.

I övrigt har jag inte deltagit i några andra arrangemang med tanke på den stora apparaten som då måste gå igång. För några dagar sedan har nätverket organiserat sig och infört stadgar för föreningen. Nätverket finns på FB.

När jag läste stadgarna lade jag märke till en något egendomlig paragraf:

Ӥ 3 medlemskap
Medlem antages i föreningen av styrelsen utifrån KRO kriterier. Konstnär som bedöms utgöra en risk för föreningens medlemmar kan förvägras medlemskap eller uteslutas. ”

Ordförande förklarade denna paragraf med ”En risk skulle kunna vara att någon skapar rädsla hos någon så att den blir exkluderad.” och något som man kunde räkna ut på förhand: ”Det är en bedömningsfråga om någon sådan risk uppstår.”

Man börjar ana ugglor i mossen men strikt tolkad kunde man fundera på om man är orolig för våldsbenägna eller smittobärande konstnärer i nätverket. Eller för att någon skulle kunna tänkas komma med hot och trakasserier? Emellertid behövde man inte särskilt länge gå som katten runt den heta gröten. Paragrafen hade exklusivt tillkommit för min skull. Nätverket består av 30 – 50 konstnärer och några av dem reserverade sig uttryckligt mot den här formuleringen. Andra tyckte den var bra medan majoriteten förblev den tysta majoriteten.

Så kan det gå. För fridens skull är det väl bäst att jag håller mig undan. Skulle jag deltaga är risken uppenbar att någon skulle bli skrämd av mina livvakter och eventuell medieuppmärksamhet vartefter styrelsen skulle sammankallas för riskbedömning. Gränsen är ju satt rätt lågt: ”om någon skapar rädsla”.