Jag besökte utställningen ”Fakta talar inte för sig själv” på Skånes Konstförening i Malmö. Jag skrev för ett tag sedan om utställningen utifrån dess förhandspresentation. Inriktningen handlar om att gestalta flyktingproblematiken, speciellt katastroferna i Medelhavet. Jag ställde mig tvivlande att konsten hade särskilt mycket att bidra med. Nu har jag alltså sett och hört på plats.
Det är tämligen självklart att ett sådant konstprojekt i utgångsläget befinner sig i ett besvärligt underläge. Den dominerande gestaltningen, de journalistiska och dokumentär bilderna är svåra att överträffa. Den så kallade ”CNN-realismen” är ett gissel för konsten. Redan vid Documenta 2002 gick kritikerna åt att konstnärerna använda sig av sådant material. Och resultatet är att man inte gör det längre. Hur skall då verken utformas? Runo Lagomarsino har laddat en diabildsprojektor med svartvita bilder som visar ett perforerat Medelhavet perforerat. Gestaltningen gör sig påmind genom denna nu ålderdomliga tekniks klumpighet men eftersom greppet sedan länge är en modefluga i samtidskonsten är det svårt att komma mycket längre än att nicka igenkännande. Klitsa Antoniou från Cypern visar en installation av fångstredskap vilka är fyllda med kläder. Daniela Ortiz (Peru) och Xose Quiroga (Spanien) har installerat stora banderoller som är dödslistor över flyktingar som drunknat.
Man kan fråga sig vad konstnärerna förväntar sig. Publiken som infinner sig är de likasinnade och det längsta man torde nå är om någon kritiker skriver en hövlig recension. Själva gestaltningen är sekundär, enligt det nu gamla mottot att i samtidskonsten är innehållet primärt och formen sekundär. För att få någon balans i den tankegången (sedan den för ett 20-tal år sedan hade sin estetiska effekt) skulle man behöva se innehållet som ett konstnärligt material. Men det går inte riktigt – av moraliska skäl. Därför är det svårt att tänka sig ett verk som t ex ”Refugees in the Style of Jackson Pollock”. Å andra sidan tycker jag inte man skall göra för stor affär av de här problemen. Ambitionerna och tilltron i konsten är gränslösa men det är något som äger rum i en specifik del av konstvärlden där man mer eller mindre kan bekräfta varandra. Man skall inte heller bortse från att varje utställnings huvudsakliga syfte är att föra människor samman till samtal om lite av varje. I detta kan jag bara instämma, jag hade stort utbyte av den sociala samvaron.
Av andra verk som kan nämnas är Núria Güell (Spanien) som har dokumenterat ett inställt konstprojekt där romska tiggare skulle samla in pengar till svensk kultur. Lite roligt, men inte mycket eftersom det entydigheten är påfallande. En släng för att uppmärksamma tiggarna och en släng mot svensk kultur.
När jag talade med curatorn Erik Berggren, nämnde han att utställningen hade mist något av sin aktualitet. Just nu, sa han, är det integrationsfrågorna som dominerar. Så sant, vilket är en ytterligare börda för konsten som mår bäst då den får agera långsamt.
Curator Erik Berggren
Klitsa Antinou: But the Sea Kept Turning Blank Pages of History
Daniela Ortiz & Xose Quiroga: NN 15 518
Kristina Müntzig: The Promise
Att utnyttja romska tiggare i ett sammanhang som är lite skojigt är väl inte politiskt korrekt, därav inställt konstprojekt för Núria Güell. En insamling till svensk kultur utav dessa människor skulle ju kunna få åskådare att dra på smilbanden. Såpass utsatta människor kan man inte fnissa åt. Det vore en skandal i nivå med lakritstårtan. Eller är det bara så enkelt att hon inte hittar någon som vill ställa upp ?
Det är politiskt korrekt. Tanken var att tiggarna skulle avlönas genom sitt arbete i konstprojektet. Och så får man in den ironiska träffen med ”svensk kultur”.
Återkommer till min ”käpphäst”. Ska en utställning väcka känslor, medkänsla,frågor, ilska, räcker inte hopsamlade räddningsvästar eller bilder av överlastade flottar. Vi har sett det förut. Var finns modet, något riktigt jävlaranamma?
Jag spånar! (Inom teatern en term för att hittapå, pröva, söka efter det rätta).
Tänk om vår lilla rondellvovve placerades bland andra flyktingar på en rank flotte på medelhavet? Eller om den stackarn drunknat och spolats upp på en strand, med rumpan i vädret? Då hade det blivit – ?¤Q!! – liv! Vad menar man? Flyr vovven också? Är vovven död? Hur vågar man döda vår vovve? Hur viktig är en vovve för människan?
Ni kan själva räkna ut rabaldret som skulle uppstå. Flyktingfrågan skulle komma på tapeten. Tror jag.
”Fakta” talar inte för sig själva, nej. — eftersom det som händer på ytan har rot-trådar ner i en komplex politisk dimension. Media serverar oss utvalda delar av det som tycks hända på ytan, marinerat i en sås av sentimentalt medlidande.
De rot-trådar som ger en djupare förståelse för mekanismerna bakom det hela är däremot inte bildmässiga, och blir svåråtkomliga för visuell gestaltning. Dessutom stöter de på politiskt motstånd, då de går på tvärs mot medias officiellt sanktionerade berättelse.
Exempel: det faktum att svenska makthavare är aktiva medskapare till de drunkningsolyckor som sker då migranter försöker korsa Medelhavet — hur gestalta detta? Tanken svindlar. Nej, jag anser det omöjligt att göra en konstnärlig gestaltning av detta som höjer sig över den vulgära politiska karikatyren.
För övrigt anser jag att scenarion av den här sorten inte utgör något ämne för konsten överhuvudtaget, då man oundvikligen hamnar i samma sällskap som snyft-journalisterna med deras sliskiga sentimentalitet. Men det kanske är syftet.
Åsa är tillbaka i storform efter semestern, med personangrepp på meningsmotståndare, hyllar #mitthakkors, förklarar Rondellhunden överspelad, talar om för oss vad satir är – och skjuter sig själv i foten flera gånger.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article23430501.ab
Åsa har varit oerhört improduktiv länge. Verkligheten är a-bolsjevikisk, hon har inget att säga. Försöken att slingra sig runt själva problemet med islams utrotning av ”de otrogna” resulterar i en struntartikel om ”de konservativa” i svenska kyrkan. Åsa har ingen aning om tillståndet i svenska kyrkan, utan bara tror saker utifrån sin nedärvda politiska religion. Svenska Kyrkan är skitnödigt vänster-pk, fullständigt övermannad av skräpet efter 1968, som söker en mening med livet, sen deras rörelse upplöstes i äktenskap, skilsmässa, tråkighet och alkolhol. Svenska Kyrkan är vänster. Kristdemokraterna är pingströrelsens parti, inte associerad med svenska kyrkan, utan betydligt piggare, de har tex en nyktrare bild på Israel.
RH blir inaktuell när islam blir inaktuell.
Satir blir svårt när själva verkligheten är en satir. När migrationsverket och polischefen själva producrerar satiren, vad ska satirikern göra?
Vänstern saknar humor. De skrattar sina kalla, världsfrånvända skratt, åt sin inbillade verklighet, och bär sig åt som högern, deras muslimska allierade är Sveriges värsta högerrörelse.
Verkligheten är verkligen satirisk när vänstern har lierat sig med en fascistisk och kvinnoförtryckande religion, kultur, tradition och ideologi. Allt som man trodde var vänsterns motsats.
Polariseringen håller på att skapa två monster, den vänstermuslimska fascismen mot den högernationella fascismen – och det kommer inte att sluta väl.
Har ni förresten sett att Hanne Kjöller gått och blivit relativist!?
Hon påstår att hon också gått i ”muslimsk” skola därför att gymnastiken var uppdelad på pojkar/flickor även på hennes skola när hon var liten. Detta anser Kjöller även vara bra för då får flickorna också ”chansen att få röra bollen” då och då (grabbar har ju en tendens att ta för sig).
Perfekt matchning – med andra ord – med koranens 4:34, att kvinnan är underställd mannen!
Grattis, Hanne, till en klockren analys av kvinnans plats visavi mannen enligt både den svenska småskolan och islamsk doktrin!
Hanne Kjöller är väl snarast realist än relativist. Hon kritiserar den urspårade debatten om könsuppdelad gymnastikundervisning och vill istället ta upp väsentliga frågor som tvångsäktenskap och hedersvåld.
Ha ha… Ulf anser könsuppdelad gymnastikundervisning vara en oväsentlig fråga. Det ligger förvisso helt i linje med Ulfs vurm för sharia och halal.
Någon mer än jag som ser ett mönster?
Jag gillar inte sharia men när du ”Från Graven” menar att sharia och demokrati är oförenliga så kunde jag peka på att sharia uppenbarligen samsas med demokrati i staten Israel.
Din förenklade världsbild visade sig inte stämma och det verkar fortfarande irritera dig.
Till sist, vad är problemet med halal om djuret dödats i ett svenskt slakteri enligt jordbruksverkets föreskrifter?
Man bör nog ana ugglor i mossen, och dra öronen åt sig, när muslimer vill införa könsuppdelning, var det än handlar om för offentlig arena. Man börjar med ett steg och sedan nästa och nästa …
Korrfel ska stå: vad det än …
Kommer att tänka på en vers i låten Staten och kapitalet
fast den skulle kunna skrivas om för koranskolans principer,
vilket jag inte orkar med nu. Men någon?
Skolans uppgift är som sig bör, att skola arbetskraften.
Om kvastarna skall sopa bra, får man inte slarva med skaften
Spärrar och kvoter och testprogram, är ett system för att sålla,
agnarna från vetet och föra var å’ en, till hans rätta fålla.
Men vad de som tror att sharia och demokrati samsas i Israel har missat är att den israeliska staten cyniskt hänvisat familjejuridiken till de religiösa samfunden. Man vet att vare sig sharia eller de judiska samfunden accepterar giftermål över religionsgränserna. Det är ett sätt att hålla de två religionerna och de berörda etniciteterna/kulturerna åtskilda.
Och detta backar Ulf i sin enfald!
För övrigt har du inte svarat på frågan ”Ulf”. Har du varit i Turkiet någon gång?
Du kände inte till hur sharia fungerar i Israel ”Från Graven”, det är bara att inse. Du var helt enkelt inte insatt i det ämne du ville diskutera 🙂
Hm…
Könsuppdelning, kvinnans underställdhet eller etnisk åtskillnad i Sverige har inte sin grund i Islam.
Är von Graven en retorisk tokstolle…?
Men… herregud, hur mycket kan du slingra dig, mohammad? Visst finns könsdiskriminering i Sverige som är icke-islamsk.
Men sådan könsdiskriminering är olaglig enligt brottsbalken!
Att kvinnan är underställd mannen är ju däremot stipulerat av koranen. Sura an Nisa 4:34.
Snacka om att vara retorisk tokstolle!
Nå ”Ulf” – har du varit i Turkiet eller inte?
Så advokat von Graven menar nu att viss olaga diskriminering inte är kriminaliserad?
Skål…!
För övrigt – vad är poängen med att ha varit i Turkiet…?
I Konstantinopel kan man få erfara den muslimska oförmågan att ta till sig och acceptera ett nej. En särskild erfarenhet för en västerlänning.
”Från Graven” menar: att den israeliska staten cyniskt hänvisat familjejuridiken till de religiösa samfunden”.
Israel är en demokrati och om majoriteten av israeler inte skulle stödja den nuvarande lagstiftningen så kan den ändras. Den israeliska staten kan inte fatta beslut som går emot folkviljan, så fungerar inte demokratier.
Uppenbara fakta som ”Från Graven” uppenbarligen missat!
Jag upphör aldrig att förundras över hur Ulf alltid missar centrala poänger!
Demokrati är inte det enda värdet som måste beaktas – Mänskliga Rättigheter kan inte åsidosättas på demokratisk grundval. Om sådana rättigheter sätts ur spel måste situationen problematiseras oavsett orsaken. Att överlämna civilrättsliga aspekter på religiösa samfund är ett rungande brott mot den negativa religionsfriheten – vare sig detta har stöd av en majoritet eller inte.
Det är som att påstå att Nürnberglagarna var acceptabla därför att de flesta tyskar hade fördragande med dem!!!
Du är så korkad så änglarna gråter Ulf!
Okunnig, outbildad – korkad!
Vi tar det här från början.
Skulle Nürnberglagarna vara acceptabla om en majoritet av Tysklands befolkning stod bakom dem, Ulf!?
Ditt dumma fanskap!
”Den israeliska staten kan inte fatta beslut som går emot folkviljan, så fungerar inte demokratier.”
Bosättningarna på västbanken acceptabla därför att det är en demokrati som företar dem!?
Du korkade, korkade, korkade människa!!!
Så du ” Från Graven” jämför alltså Israeliska lagar med nazisternas, hur lågt kan man egentligen sjunka, ”Från Graven” närmar sig nu snabbt botten!
”Från Graven” Har tidigare påstått att Bonnierägda Dagens Nyheter mörkar islamitisk terror, signaturen vill vidare förbjuda import av kosherkött till Sverige vilket skulle göra det omöjligt för religösa judar att bo kvar i Sverige.
Till det kommer märkliga konspirationsteorier om den institution som ”Från Graven” benämner som den ”israeliska staten” som enligt ”Från Graven” kan jämföras med Hitlers Nazityskland.
Att ”Från Graven” hatar men samtidigt skräms av judar är uppenbart. Om du inte är medveten om det själv ”Från Graven” så måste jag tyvärr informerar dig om att det är just den irrationella inställningen till människor som bekänner sig till judendomen som kallas antisemitism.
Ta dig nu en funderare på hur du vill att de som läser den här bloggen skall tolka dina inlägg ”Från Graven”. Vill du verkligen framstå som en antisemit eller är det inte dags att ta ett steg bakåt och fundera över vad du egentligen vill med dina inlägg!
Du korkade person!!!
Dina inlägg är så intelligensbefriade att jag lugnt kan förlita mig på att medel-bloggläsarens tolkningar!
Ulf! Du är så blåst att inte ens dina antisemit-anklagelser biter längre! Så blåst är du!
Jag förlitar mig också på hur läsarna av Vilks blogg uppfattar ditt försök att jämställa lagstiftningen i Nazityskland med den i Israel, what a mess ”Från Graven”!
Från Graven
Det är ett otacksamt och ibland smutsigt jobb att tampas med naiva kultur- och värderelativister, men det måste göras, speciellt om man besitter mkt kunskap så har man ett ansvar att kavla upp ärmarna och traggla sig igenom uppgiften. Ont ska med ont fördrivas!
Det är ungefär som när postmodernismen sticker upp sitt fula tryne inom konsten då får den stolta modernismen ta upp kampen mot bakåtsträvarna, så att den stolta modernitetens slagskepp kan stäva vidare i motvinden mot soluppgången. Eller om det är en solnedgång (”lång dags färd mot natt” kanske).
Här är du väldigt lättsinnig. Inte minst med vad du avser med postmodernism resp. modernism. Om vi betraktar modernismen som den serie av formöverskridande som är dess huvudsakliga historia torde det vara klart att den vägen är stängd, något som postmodernismen påskyndade, förutsatt att postmodernismen i konsten främst utgörs av allt-kan-vara-konst. Konsten har alltid varit beroende av teori och kontext och med postmodernismen blev det självklart. Men i början på 90-talet avtågade postmodernismen och ersattes av Den Internationella Samtidskonsten med socio-politisk inriktning. Den fungerade inledningsvis utmärkt men hänger numera på repen.
Lars
Lättsinnigheten var väl medvetet överdriven. Men en stor del av det som idag kallas samtidskonst betraktar jag inte som konst, eller möjligen typ ”Röda Korset-konst” eller plakatkonst. Själv definierar jag lite amatörmässigt konst efter vilken typ av aktivitet produkterna emanerar ur. Och opinionsbildning/reklam och (politisk) propaganda klassar jag inte som konstnärlig aktivitet.
Och postmodernismen kan nog inte stänga några vägar för människors sökande eller stoppa nya upptäckter och uttryck, möjligen kasta lite grus i de konstnärliga processerna. Vägen framåt ligger alltid öppen för dem som vågar beträda okönda marker, eller känner sig tvingade att göra detta.
Du intar en rätt vanlig position att blanda ihop klassificering och värdering. Om man skall klassificera konst efter smak blir det en väldig röra. Konst som politisk aktivism har visat sig fungera dåligt eftersom den emanerar ur konsten med dess traditioner. Om det någon gång blir alltför enkelspårigt reagerar konstvärlden som är mån att slå vakt om gränsen mellan politisk propaganda och konst.
Lars
Jag tror att du missförstår mitt inlägg.
Jag pratar om klassificering, inte värdering, av konst.
För att hårddra det ( det finns ju mellanformer och gråzoner)
så anser jag att en stor del av det som kallas samtidskonst inte är konst!
Däremot kan det ju vara bra/skickligt/kreativt utfört propagandamakeri, opninionsbildning etc. men jag tycker att dessas sakinnehåll ofta är dåligt, patetiskt, samhällsvetenskapligt tveksamt/felaktigt. Men det är inte typiskt konstnärligt arbete som skapat det.
Jag är inte anhängare av den institutionella konstteorin.
Jag tror man kan påstå att den är ett cirkelresonemang
Vad är konst? Jo det är det man (vissa utvalda) säger är konst.
Men teorin definierar inte varför dessa säger att ngt är konst.
Vad det är som gör det till konst?
Teorin undviker egentligen att svara på frågan! Har ingen (falsifierbar) definition av vad konst är, eller vad dom är konst.
Själv menar jag att det som blir resultatet av konstnärligt arbete/verksamhet som är konst. Således måste objeket konstnärligt arbete först definieras flr att förstå vad konst är (reultatet av).
Den institutionella konstteorin behöver inte vara cirkulär. Jag har skrivit åtskilligt om detta och listat just varför konstvärlden betraktar något som konst. Det är lite för långt för att utreda här men man kan ganska enkelt fundera kring Duchamps pissoar, varför är just den konst och inte alla andra som ser likadana ut. Det krävs en bestämd kontext och tradition för att genomföra förvandlingsnumret. Detta gäller även mera ordinär konst där man får hålla i minne att ”bild” inte betyder detsamma som konst. De flesta bilder är inte konst. Den institutionella teorin bygger i hög grad på att studera de sociologiska faktorerna och definiera ”konstbeteende”.
”konstbeteende” låter ju intressant. Det låter lite som min tanke på konstnärlig verksamhet eller arbete. Konst är en produkt som skapas när man agerar konstnärligt, beter sig konstnärligt till skillnad mot annan verksamhet/arbete som har en instrumentell nyttofunktion, som man utför för att skapa nyttigheter.
Konstnärligt arbete har väl ofta en indirekt nyttofunktion, som reflektion över tillvaron, som en variant på kunskapsproduktion.
Leken är väl en tredje typ av verksamhet, som man utför enbart för att roa sig, för att det är roligt. Nog om detta kanske. Dessa diskussioner har du som sagt fört många gånger tidigare och det var inte ämnet på denna tråd.
Nu är jag, konstamatören, här igen. Envisas att jämföra konst med konst. Teater och Musik har också sin elit, som bildkonsten har. I olika konstarter finns olika genrer, operasångare, jazz- eller ballad- pop/rock-sångare, osv. Målarna har sin elit Zorn med sina nakna damer, Liljefors med sina rävar och fåglar och marinmålarna med sina skepp på stormiga hav. Kan ni kunniga konstförståsigpåare tro att någon nutida elitmålare i en egen genre skulle vilja ge sig på ett projekt som efterlyses, att väcka intresse för att förändra världens syn på flyktingfrågan?
Jag har ett levande exempel på dagens musikhit. Tänk er att en elitmusiker ur operan eller musikal, jazz och pop skulle ta upp följande musik på sin repertoar eller skapa något eget med liknande syfte?
http://www.fria.tider.se/kasta.sten.på.polisen
(kompositör och sångare: Thomas Järvheden)
Jag använde den adress jag noterade, med plötsligt var låten borta. Försökte dp med en annan adress, där den inte heller fanns kvar. Tror nog att om ni letar på de enskilda uppgifter ni fått, kan ni leta er fram. Det går fort ibland!
Visst är vår tid verklighetens Rödluvan och vargen. Jag undrar vem som kommer visa sig vara jägaren.