2398: När statistiken visar vägen

Postat den 2017 3 januari av Lars Vilks

Med terroristskräcken blir det lätt överdrifter. Lars Lindström skriver (Expressen) en tänkvärd artikel om att terrorismen i det hela taget är försumbar om man jämför den med antalet omkomna i trafikolyckor. Siffrorna talar sitt tydliga språk: 126 112 liv skördade trafiken medan terrorn nöjde sig med blygsamma omkring180. Eftersom terrorbekämpning är besvärligt, dyrt och dessutom kan leda till ökad främlingsfientlighet kunde man tänka sig att istället lägga resurserna på bekämpning av trafikolyckor. Lindström konkluderar: ”Mer än hundra gånger så många dör av trafik än av terrorism inom EU, men ingen kommer på tanken att hata och förfölja alla bilförare för det.” Han har naturligtvis alldeles rätt i det. Vad som bjuder ett visst motstånd är att klarlägga vilken ideologisk grund som driver fram trafikolyckorna och vilka nätverk som opererar och vilka som eventuellt är sympatisörer. Måhända är det inte omöjligt att kartlägga motorklubbar och trafikskolor där trafikanter radikaliseras. Under tiden får vi nöja oss med att aktionsgrupperna för bilbränder gör sitt bästa för att minska antalet trafikolyckor.

Nyårsfirandet med raketskjutning har väckt en del uppmärksamhet (SDS). Men det är troligen inget man skall göra för stor affär av. Som det meddelas i artikeln ”Folk var på festligt humör, trots det kaotiska”. Inga dödsoffer eller allvarliga skador har rapporterats. Att polis, brandkår och ambulans utsattes för lite fyrverkeriglädje är inte heller något att bråka om. Det får räknas som en del av tjänstgöringen. Nyårsupploppen förekommer bara en gång om året och om man jämför dem med det totala antalet trafikoffer inom EU är det inte mycket att bråka om.

Publicerat i politik | 11 kommentarer

2017

Postat den 2017 1 januari av Lars Vilks

Det har blivit dags att önska alla kommentatorer och läsare ett gott nytt år. Diskussionerna i kommentatorfältet har ofta varit intensiva vilket naturligtvis beror på skilda åsikter. Och genom skiljaktligheten har den här bloggen begåvats med en politisk tidsbild, vår tids uppdelning i antingen/eller. För att ingå i ett konstprojekt är detta till stor fördel när man vill få en uppfattning om vad och hur man diskuterade vid olika tidspunkter under tio år (som det blir i år).

Tack för alla bidrag och Gott Nytt År!

Publicerat i Samtidskonst | 68 kommentarer

2397: Ett sista julbekymmer för den här gången samt balansproblem

Postat den 2016 29 december av Lars Vilks

Innan man lämnar den härliga juldebatten för gott kan man med fördel och med gott humör ta sig an ordväxlingen mellan folklivsforskaren Dan Korn och Jens Liljestrand (Expressen). Korn har ju tagit det oerhörda steget att försvara den svenska julen. Trots att han försöker nyansera sitt resonemang är det självklart att en kritik av Liljestrands julplundring bemöts med den avslutande replikens tillrättavisning. Jag är särskilt förtjust i Liljestrands spelöppning:

”Det är glädjande att du tar avstånd från rasism och främlingsfientlighet och (som jag tolkar det) förespråkar en inkluderande och mångkulturellt bejakande syn på traditioner”.

Den här formeln för avbön för med sig att då den påtalas är den utpekade redan misstänkt för oredlighet.

Stackars Nord prövar att gå på ännu djupare vatten med ordet ”oikofobi”. Alltså att det blivit vanligt (åtminstone bland debattörer och andra offentliga röster) att uttrycka en ständig negation mot all som kan förstås som ”svenskhet” (ty det är en förstärkning av nationalismen som osvikligen kommer att leda till minst ett världskrig i fascismen och nazismens namn). Nåväl, det är lätt att räkna ut att Nord för en ny tillrättavisning:

”Om man inte vill uppfattas som främlingsfientlig bör man ju, enligt min mening, undvika att anamma ett i främlingsfientliga kretsar ymnigt förekommande språkbruk.”

Formuleringen av den alltigenom rena människan fortsätter sålunda. Och Liljestrand avslutar med att framhålla att den förträfflige Lars Lindström är en sann julvän: ”Julen älskar mig, och jag älskar julen, den inkluderande julen, den som för oss samman.” Har han inte skrivit det? Vad som utelämnas är att det inkommer sedan Lindström på alla sätt visat att julen är och bör uppfattas som en genuin mångkultur. Då kan man med gott samvete ropa julen in.

Men nu får det snart vara slut med det återkommande julstöket i debatten. En svensk tradition har det i alla fall blivit.

Niklas Orrenius bok har fått omfattande och positiv kritik. Men det finns avvikande röster som t ex Paulina Neuding som ifrågasätter Orrenius balansering av den islamistiska extremismen kontra högerextremismen. Det är ju klart att Orrenius för in en kritisk granskning av den islamska terrorismen som gärna undviks bland många korrekta debattörer. Men Neuding menar att han i sin hållning att ställa ytterligheterna mot varandra bagatelliserar en del av problematiken. (Axess)

Publicerat i Böcker, debatt, politik | 13 kommentarer